GULDEMLAN

Tidigt igår morse hade jag och Madde en telefonhandledning med vår lärare angående vår D-uppsats. Än så länge verkade han väldigt nöjd och sa att vi var på god väg till att få högsta betyg på den=) Om en vecka ska vi ut till olika revisionsbyråer för att samla in vårt empirimaterial. Det är väl inte en av de roligaste bitarna i uppsatsarbetet, men när vi väl har samlat in det materialet känns det inte som om vi har några jätte jobbiga delar kvar. Att sammanställa, skriva analys och därefter en slutsats brukar kunna gå hyfsat smärtfritt så länge revisorerna ger oss rikligt med information. 

VAD SKAPAR EN GOD REVISION I SMÅ AKTIEBOLAG?

Ibland blir jag så less på hur vissa människor ser på innebandy. Jag har precis haft en lång diskussion med en herre gällande fotboll kontra innebandy. Enligt honom så väljer alla som står i valet mellan dessa två idrotter att satsa på innebandyn just för att det är så lätt att nå eliten i den sporten. Ursäkta, men jag har stått i precis samma vägskäl och det var verkligen inte det som avgjorde mitt val. Om du endast grundar ditt beslut på den kriterien ska det mycket till om du verkligen ska orka. För att lyckas räcker det inte med att vara en talang, utan du behöver en vilja och en glädje som är beredd att följa med dig på hela resan! Att innebandyspelare behövde en så lång sommarträning tyckte han inte heller var nödvändigt då du inte behövde vara särskilt vältränad för att ta dig igenom en match. Amen hallå, det är inte korpen vi snackar om! Fotbollsspelare däremot, de skulle köra stenhård försäsongträning för där gick det inte att fuska med fysiken. Tydligen klämde skon i att många faktiskt prioriterar innebandyns sommarträning framför just fotbollens högsäsong...

Att det skulle vara lättare att nå eliten som innebandyspelare än som fotbollsspelare är inget som jag kan uttala mig om, men så vitt jag vet är innebandyn i alla fall den största inomhusidrotten i Sverige och sett till antalet utövare tror jag inte att den ligger så långt efter fotbollen?! Det om något borde väl tyda på att det det är stor konkurrens? Att det sen finns ett begränsat antal utländska ligor, som håller hög klass, visar bara vilka möjligheter alla innebandyspelare i Sverige har. Förutsättningarna till att utvecklas och bli en av världens bästa spelare finns inom räckhåll vilket förr borde ses som en fördel än som ett problem. Jag tror att fotbollen allt mer kommer få lämna plats till den lilla plastbollen, innebandy är framtidens sport. 

Missförstå mig nu inte för jag älskar både fotboll och innebandy då det är två idrotter som jag verkligen brinner för. Jag blir bara så ledsen på folk som inte kan acceptera att innebandyn är en sport precis som vilken annan idrott som helst. Att det skulle vara lätt att nå eliten är något man ska akta sig för att säga. Oavsett om det handlar om schack, hockey, fotboll, innebandy eller något annat så ligger det ett hårt jobb och X antal träningstimmar bakom framgången. Om du påstår att en elitsatsning i innebandy är en dans på rosor skulle jag vilja veta vad som gör andra idrotter så mycket mer krävande!

Äntligen känner jag att jag har lämnat min trötta innebandykropp bakom mig. På gårdagens fotbollsträningen var det första gången på väldigt länge som jag kände mig pigg i varenda liten muskel=) Årets innebandysäsong har, både psykiskt och fysiskt, slagit hårdare än vad någon tidigare säsong har gjort. Nu börjar i alla fall mina batterier att laddas upp och det kommer inte bli några som helst problem att få de fulladdade tills vi drar igång igen=)!

DM-final 10/4 kl.20.00: Södra Dal - IBC

I fredags spelade Södra Dals damer sin första kvalmatch på vägen mot elitserien. Det var mot Västerås och den slutade 4-4. Idag var det då dax för returmötet där vinnaren kommer få spela i en trelagsgrupp där ettan och tvåan belönas med en elitserieplats. Västerås drog det längsta strået och vann med ynkliga 1-2. Det är väl inget jag gråter några större floder över utan lite själviskt nog passar det Engelholm bättre om vi får vara ensamma i högsta serien. Att locka spelare har aldrig varit särskilt lätt och om ytterligare ett skånelag skulle ta steget upp hade inte förutsättningarna direkt förbättrats. Kanske finns det till och med någon i Södra Dal som vill visa sina framfötter hos oss istället...?!

Finns det något tråkigare än matcher som slutar 0-0? Jag skulle inte tro det. Det känns ju nästan som om man har spelat i onödan...;) I vilket fall som helst så var det inte en av de roligare matcherna jag har spelat och jag tror inte det var något större nöje att vara publik heller... Emellanåt blixtrade vi till med några riktgt fina kombinationer, men mer än så blev det inte. Allt som oftast slarvade vi i våra passningar och var en aning veka i närkampsspelet. Eket spelade med en libro och deras andra två backar körde ett man-man-spel på mig och Bengan som var anfallare. Själv tycker jag det är lite konstigt att spela det så extremt som de gjorde. De bytade inte en enda gång utan jag hade samma spelare emot mig oavsett var på planen jag befann mig. Hon verkade dock tycka det va rätt jobbigt för redan efter en kvart i första halvlek började hon bäfta. Det kanske skulle behövas mer fysträning om det spelsystemet ska hålla...?! Personligen gillar jag att byta motståndare. Att försöka överlista samma spelare i 90 minuter är lite halvtråkigt.

Den 27 april har vi seriepremiär och då är det just Eket som står för motståndet. Förhoppningsvis drar vi det längsta strået den gången!

I sista omgången av herrarnas superliga oddsade jag på att Järfälla skulle spela oavgjort. Det är inte första gången detta år som jag gör det, men det känns mer eller mindre som ett säkert resultat då deras matcher allt som oftast slutar med just ett kryss... Att det dessutom ger drygt 7 gånger pengarna är inte heller helt fel...=) Nu är inte jag någon stortippare utan nöjer mig med en insats på 10 kr så särskilt stora summor blir det inte av det. Å andra sidan förlorar jag inte så mycket när mina tips inte går in...=) Kvällens kvartsfinaler passade jag också på att slänga in lite resultat på. Det blev inga jätte sensationer och för min del var det en lyckad investering. För tillfället är jag inne i ett bra stim och vi får väl se hur länge det håller i sig...;)

Den nya organisationen FBC Engelholm kommer ha ett lag i damernas elitserie även nästa säsong. Trots att det i lördagens match mot Rönnby blev en 8-4 förlust stannade vi på en 12:e plats. Precis som tidigare år är det i ingemansland och vår säsong är nu fenito. Inför säsongen såg jag potential till att nå slutspel, men allteftersom matcherna har spelats har förutsättningarna försämrats och målen ändrats. Som det ser ut idag är jag otroligt stolt över att vi lyckades hålla oss ifrån allt vad nedflyttning heter! Boden trillar rakt ner och Skellefteå får kvala, vilket geografiskt sett var det bästa för oss...

Efter matchen blev det en repris från förra året när vi var i Västerås. Ett dopingtest skulle göras och givetvis var det jag och Scott som blev utvalda... Vi var de enda i laget som testades under hela fjolåret och så även i år. I första hand skulle kontrollanterna tydligen testa landslagsspelare, men eftersom vi inte har några sa de att de hade lottat. Det känns dock rätt skumt att det skulle vara en slump att både jag och Scott blev utvalda ännu en gång. Precis som sist inbillar vi oss att vi ser vältränade ut...=) I alla fall hoppas vi inte det var för att de tyckte vi såg manliga ut med grov hårväxt...;) Förra gången tog det drygt två timmar och hela laget hann se en film innan vi hade lyckats få fram det som krävdes. Denna gång gick det lite lättare och redan efter 45 minuter var vi klara=) Scott behövde inte ens sin mp3 och vi lyckades med råge nå upp till de 75 ml som behövdes. Detta måste ha varit kvällens prestation...;)! En av de två tjejerna som testades i Rönnby hade dock större problem. Under matchen hade hon druckit så mycket att det inte var tillräckligt koncentrerat utan bara blask... Hon lär ha fått sitta kvar ett bra tag, stackare! Jag gjorde i alla fall ett konstaterade i att det var samma kontrollant som var med mig på toaletten denna gång som förra. Alla involverade var riktigt trevliga och vi fick lära oss en hel del om hur olika idrottsstjärnor försökt fuska sig till ett godkänt test. En man hade på något konstigt sätt lyckats få sin frus urin i burken. (Hur nu detta kan gå när man har sällskap av kontrollanten på toan...) De hade dock kommit på honom genom att han i så fall skulle vara den första mannen som skulle vara gravid. Hoppsan, det var sådär genomtänkt...;) Jag och Scott kör då fair play och nu är det bara att vänta på resultaten och hålla tummarna för att vi går igenom även denna gång. Förhoppningsvis slipper vi testas nästa år, fast å andra sidan har vi ju vanan inne och träffa burken har vi också lärt oss...;)

Det är med en tår i ögat jag konstaterar att denna säsong är slut. Jag har så otroligt fina minnen från ett år som har kantats av både glädje och sorg. Gemenskapen har varit nyckeln till att vi har gjort det omöjliga möjligt. Att låsa upp handbojorna på någon som redan är dödsdömd är svårt, men tillsammans lyckades vi rymma från den förhandstippade sistaplatsen och får nu leva vidare. Vi har hängt på en skör tråd och en sån här "nära-döden-upplevelse" vill jag inte vara med om fler gånger. Nästa säsong ska vi upp till stjärnorna på slutspelsplats, våra hjärtan kommer visa oss vägen!

Idag spelade vi riktigt bra fotboll och segern var aldrig hotad. Klippan hade inte många avslut och det är svårt att tro att det var just det här laget som höll på att ta seriesegern ifån oss i fjol. Antingen har vi blivit bättre eller har de blivit sämre, vilket låter jag dock vara osagt... Matilda Johansson spelade stabilt på sin backposition och släppte inte många spelare förbi sig. Bengan sprang på bra i anfallet och fick göra lite som hon ville=) Min egen insats kändes väl inte helt hundra, men jag tror att morgondagens innebandymatch satt i bakhuvudet...

Om vi fortsätter spela så här kommer det bli en rolig säsong, div.4 får se upp...;)!

Munka/ÄFF - Stattena 4-1: Det blev en match som inte kantades av något skönspel. Den starka blåsten förstörde det mesta och det var väl inte förrän sista kvarten i andra halvlek som vårt spel började fungera. Det märktes att vi var många som inte riktigt kom överens med den ojämna grusplanen, men sett till att det var första träningsmatchen var det en okey insats.

Vilken supersöndag det blev till slut! Alla innebandyresultat i damernas elitserie gick som sagt vår väg, samtidigt som IBC herr säkrade nytt kontrakt i div.1. Munkas herrar gjorde sin plikt och vann sin sista match i div.2 och tar alltså steget upp till ettan. Åstorp hamnade därmed på en kvalplats och jag håller tummarna för att de ska lyckas i det stundande kvalet. Just Munka och Åstorp är två lag som tillsammans har avancerat i seriesystemet, från div.4 till förhoppningsvis div.1 på tre år. Det är hur kul som helst att det går bra för våra nordvästskånska lag! Tänk själva hur nästa års div.1 kommer att se ut: Engelholm, Munka, Åstorp, Landskrona, vilka derbyn=)! 

I lördags hade vi lite lagfest hemma hos mig. Melodifestivalen var prio ett så det blev snabba ryck efter matchen för att hinna göra sig i ordning till klockan 20.00.

* När jag skulle gå på toaletten ser jag två nyfikna personer stå och kolla in i mina skåp och lådor. Det var ju tur att jag hade rensat dem innan...;)

* Eftersom jag hade en träningsmatch med fotbollen på söndagen valde jag att vara chaufför denna kväll. När alla begav sig till Bahnhof tänkte jag följa med in en stund och checka läget för att sen åka hem igen. Det blev lite längre än så och jag åkte inte hem förrän 02.30. Jag trodde aldrig att jag i nyktert tillstånd skulle orka med att dansa i 1.5 timme, men ack så fel jag hade!

* Jag och Madde gjorde ett konstaterande, vi känner nog mest innebandyfolk. Alla lag i regionen hade sin sista seriematch på söndagen och var därför inte ute. Där dök upp lite känt folk, men inte alls i den utsträckning som det brukar göra.

* Måns från "Ensam mamma söker" var på Bahnhof. Inget jätte stort kanske, men kan ju va intressant att veta...;)

* Vad underbart det är att komma ut från ett nattställe, sätta sig i bilen och KÖRA hem. Att slippa gå, springa, cykla eller ta taxi kändes riktigt bra=)!

* Brorsans kommentar på söndagen: "Vilket väsen ni förde, stackars er tränare..."  Nu åkte han ju hem efter en timme (kan ju möjligtvis bero på det...hehe), men jag kan hålla med om att ljudnivån var rätt hög... Om inget annat så på snapsvisorna...;)

Vilken sanslöst bra första period vi gjorde! Den speglades av ett högt tempo där det bjöds på farliga målchanser åt båda håll. Vi körde fullplanspress, vilket  var lyckosamt då vi vann många bollar i offensiv zon. På senare tid har denna typ av aggresiva spel visat sig passa oss bättre. När vi har backat hem har det snarare gjort oss passiva och vi har haft förmågan att hamna på hälarna. Vad som sen händer i andra och tredje perioden är där inte så mycket att orda om. Målen börjar rinna iväg och det är få moment som stämmer. Det är i alla fall en oerhörd lättnad att helgens resultat gick vår väg. Boden kan inte längre hota oss då de har fyra poäng upp. Skellefteå måste vinna sin sista match mot Dalen samtidigt som de ska ta in 23 plusmål. Jag vill inte ta ut något i förskott, men jag kan säga så mycket som att vi har fördel inför den sista omgången. Skulle vi dessutom lyckas knipa någon poäng mot Rönnby, vilket jag inte tror är omöjligt, så behöver vi inte bry oss om resultaten i övriga matcher=) Hur det än kommer sluta ska det i alla fall bli en lättnad att slippa det egna funderandet över serieupplösningen. Tänk vilken skön nattsömn jag kommer få=)!

Innan matchen hade vi ett första möte med den nya klubbdirektören Johan Karlberg. Om det kommer bli så som det sägs så är vi på god väg att både organisatoriskt och tankemässigt bli en elitförening. Det ska bli hårdare krav på det mesta och jag tror att det är precis vad Engelholm behöver. Om vi ska kunna etablera oss och ha chans på en slutspelsplats krävs det att vi är fler som verkligen vill kämpa för det. Nu när säsongen börjar närma sig sitt slut så har det känts sådär motiverande att dra igång med sommarträning igen. Troligtvis beror det på föregående års upplägg samt att vi bara var en fem sex stycken som dök upp på de passen. När Karlberg nu berättade om de kommande fysmomenten tyckte jag dock att det lät rätt spännande. Jag har absolut inget emot att träna mycket och hårt, och att vi dessutom ska ha en utbildad fystränare känns som ett privilegium. Det som jag däremot redan oroar mig över är alla de tester vi ska göra. Prestationsångesten sätter spärrar för mig och det är något som jag verkligen behöver jobba med för att få bort. När vi nu kommer köra tester så pass ofta så kanske det blir annorlunda, men frågan är om jag någonsin kommer kunna vara lugn inför sådana moment... För egen del tror jag inte att det kommer bli någon jätte skillnad nästa säsong. Jag missar sällan någon träning och om jag mot all förmodan skulle göra det är jag inte sen på att ta igen det. Några problem med att köra extra individuella pass har jag inte heller utan det ser jag mer som en regel än som ett undantag. Däremot tror jag det kommer bli riktigt tufft för de som inte redan har vanan inne...

Kämpa kan alla, om det sen inte skulle räcka har du i alla fall gjort ditt bästa!