GULDEMLAN

Jag är grymt imponerad, och det beror nog mest på att jag vet hur mycket slit som ligger bakom. Just nu springer fina Elina och Daniel Stockholm Marathon och jag sitter här med den personliga sms-uppdateringen. Elinas tidsmål verkar vara fullt rimligt och jag kan inte annat än att hylla. De har avverkat x antal mil under väldigt många månader och själv hade jag dött av tristess genom att TRÄNA på sträckor som 3 mil. I mina ögon är ni riktiga stjärnor!

Klockan 04.30 i morse ringde min väckarklocka och det var en trött Emelie som masade sig ur sängen. Jag hade ett inbokat kundmöte i Malmö vid 7 och hur jag tänkte när jag bokade in det vet jag faktiskt inte (antagligen inte alls;) Körningen dit var ganska jobbig och mina ögonlock var blytunga. Fram kom jag i alla fall och den kommande timmen skulle visa sig bli lite speciell.

Det var första gången som jag var på besök där och när jag steg in i lokalerna möttes jag av ett gäng grabbar. Ägaren tog till orda:

- Vi brukar äta mack på fredagar, vill du ha?

Jag bad honom upprepa det flera gånger, men förstod ändå inte riktigt vad han menade. Han hade utländskt påbrå och bröt därför så min första tanke var att han syftade på "macka". Det kändes lite ofint att tacka nej eftersom jag redan hade avbörjt kaffe (jag får inte ner det, hur mycket jag än försöker...) och tackade därför ja. Han gick ut igen och när han kom tillbaka så höll jag på att trilla av stolen. Han hade tydligen frågat mig om jag ville ha en knack (inte för att det säger mig mer), vilket var en tjock korv utan bröd. Så där satt jag, en fredagsmorgon klockan 7, med en tjock kokt korv i handen. Tandkrämssmaken hade jag fortfarande kvar och hur gott är det egentligen att äta korv klockan 7 på morgonen?? Jag föredrar dessutom de smala! Jag fick dock snällt äta upp den med kommentaren om att detta nog var den mest udda frukost som jag hade fått ute hos kund... Tyvärr var den kryddig och Emelies känsliga mage mår inte särskilt bra just nu. Vitlök får den i uppror och just nu hoppas jag bara att jag tar mig igenom denna arbetsdag utan några större incidenter.

Storyn är dock inte slut där för när jag skulle lämna kunden sa ägaren plötsligt:

- Är du singel? Du hade passat ypperligt ihop med D.

D: Ja det hade du verkligen gjort!

Ä: Fast du bodde väl i Ängelholm och det är kanske lite långt avstånd?

Jag: Ehhh ja, det är alldeles för långt!  

Jag avslutade mitt besök ganska omgående och körde därifrån. Nästa år tror jag att revisorn får ta det besöket istället för mig. Han uppskattar säkert korven mer samtidigt som han inte ligger i riskzonen för att bli uppraggad av sina manliga klienter...;)

Ursäkta uttrycket, men för en timme sedan kom de orden från min mun. Som tidigare nämnt så är mitt garage väldigt trångt och när jag ska parkera så måste jag först köra igenom två stolpar för att sen backa tillbaka igenom dem igen och vrida in bilen i min ficka. Mellan dessa stolpar har jag ungefär en halv centimeter tillgodo på varje sida om bilen. Denna gång kom jag lite snett på det och rätt som det var hörde jag att det rispade till i sidan. SKIT!!! Att ta mig loss var dessutom lättare sagt än gjort för om jag gjorde minsta lilla felvridning så skulle jag skrapa upp ännu mer. Mellan två stolpar satt det alltså fast en svart sportaktig bil med en blond kontorsklädd tjej i som inte hade den blekaste aning om hur hon skulle lösa situationen. Tur i oturen var där en äldre herre som hade parkerat sin bil precis innan mig och hade sett hela händelseförloppet. Han kom fram och sa åt mig att frikoppla. Därefter guidade han mig genom att kommendera vilket håll jag skulle vrida på ratten samtidigt som han puttade på min bil. Till slut var den fri och jag började om min parkeringsritual, och denna gång utan komplikationer. Tyvärr kan jag inte dölja mitt lilla misstag då det är ett 3 dm långt märke på bilens ena sida. Jag tror (läs: hoppas) dock att detta är så pass ytligt att jag kan polera bort det. Håll tummarna!

En helt vanlig onsdag, men en aning bättre än vad den brukar vara. Myskväll mitt i veckan känns som en underskattad lyxvara=)

Ja, ungefär så känns det... Jag har precis gått igenom rapporterna från det UF-företag som jag är "revisor" i och trots att det är mitt yrke så tyckte jag ändå att det kändes lite jobbigt att rödmarkera vissa saker. Jag minns själv hur trött jag var på UF när jag gick på gymnasiet och det enda man ville var att få det färdigt. När jag nu bad tjejerna att korrigera en del så förlängde jag tyvärr deras plåga. Mitt mål var dock att lära dem något nytt och förhoppningsvis har de snappat upp något av det som jag har sagt. Det är av sina misstag man lär sig...

Middag med mamma, träning, stranden, konfirmation, träning, stranden, middagsgäst. Inte världens stressigaste helg direkt, men den gillas ändå=)

Middag och torsdagsmys med våra "underbara" sångröster förgyllde gårdagens kväll=) Nostalgi på hög nivå!

Igår var jag och Elina på en minneskonsert till Ted Gärdestad. För några år sedan var vi på något liknande, men denna gång var det i en annan tappning. Konserten hölls i Västra Karups kyrka, vilket gjorde det hela mer stämningsfullt. Det var fullsatt, men vi lyckades få plats på rad 4 så vi var nöjda=) Låtarna framfördes på ett innerligt sätt och emellanåt var det nästintill gripande.

Jag och Elina har ofta fått höra att vi är lika varandra och igår var vi, helt omedvetet, mer lika än någonsin. Vi hade lyckats ta på oss likadana jackor, ha likadana väskor, liknande byxor och svarta skor. Att vi drog blickarna till oss är nog inte så svårt att räkna ut... Vi var dessutom de enda under 45 år (vad vi såg i alla fall), vilket gjorde att vi utmärkte oss ytterligare. Som grädden på moset blev det lite picknick i kyrkan och de som var med och upplevde vår kväll fick sig verkligen ett gott skratt;)

De senaste veckorna har jag haft en liten paus från mitt bloggande. Varför? Jag har helt enkelt inte haft någon skrivlust... Nu börjar det dock klia i fingrarna igen så jag ger mig på en liten comeback. Om den blir långvarig eller inte återstår att se, men under min frånvaro ser jag i alla fall att folk har varit fortsatt aktiva i att besöka min sida=) Ni får förresten hemskt gärna skriva en liten kommentar till mig. Det är alltid lika roligt när ni kända och okända läsare sätter era spår. På återseende!