Ännu en Umeå-resa på gång

Denna helg kommer det att spenderas många timmar i buss. Jag får nog ändå säga att jag nästan ser fram emot det... Förra veckan köpte jag säsong 1 av Prison Break (jag älskar den serien, men har inte sett de första avsnitten) och jag ska ta med min bärbara dator så jag själv kan välja vad jag ska kolla på. Har jag tur får jag dessutom låna Tojans bärbara internet en liten stund. Det är möjligt att en live-rapport från bussen kommer upp här på bloggen=)

Jag vill passa på att tacka er som skriver så fina saker på min blogg, det värmer verkligen! Oavsett om det är ris eller ros så är det alltid roligt med feed-back på vad man skriver. Jag blev dock väldigt paff av en kommentar som jag fick under mitt inlägg om vår Balrog-match. Det var från en bloggare, vars sida jag besöker med jämna mellanrum (
http://innebandyenligtmig.blogg.se/1196372830_instllning.html), som skrev att hon hade citerat mig i sin egen blogg, det gjorde mig faktiskt lite stolt=)

Förresten, har ni inget för er i helgen får ni gärna slå en signal eller skicka ett trevligt SMS...;) Jag har i alla fall all tid i världen...=)!


Det är den egna känslan som avgör

Jag tittar bort mot karusellen. Alla som sitter i den ser ut att ha roligt och verkligen njuta av ögonblicket. Jag funderar på om jag ska kliva på eller inte, men i sista stund bestämmer jag mig för att göra det. Beslutet togs utan någon eftertanke och jag sitter nu förväntansfull och väntar på vad som ska hända. Den börjar sakta röra på sig, runt, runt, runt... Ganska så tidigt känner jag mig yr och förvirrad och vill inget hellre än att den ska stanna. Det är dock inte jag som avgör det nu utan både hastighet och längd bestämmer någon annan. Något annat alternativ än att sitta kvar finns inte. Att stiga på resan var ju trots allt mitt egna val och då får jag köpa konsekvenserna av det också. Jag tittar mot övriga passagerare och får känslan av att de verkar vara nöjda. Alla har vi olika uppfattningar om samma händelser, att påstå något annat vore en lögn!

Vissa kvällar är det svårare att somna än andra...

En mindre bra start på dagen följdes upp av en kväll med mycket glädje!

Efter lördagens match (som jag för övrigt gärna lägger bakom mig...) var det fest som väntade. Maria följde med mig hem för att duscha och fixa till sig innan vi åkte ner till Jessa på förfest. Shootarna slank lätt ner i våra tomma magar till ljudet av våra vackra sångröster. En snapsvisa för Mys skull övade vi också in (Hela laget sjöng den på festen. Tio minuter senare kommer en repris, dock enbart av Maria...) När klockan var slagen begav vi oss vidare till Roddklubben där 20-årsfesten skulle gå av stapeln. Det bjöds på god mat och dricka, riktigt bra ordnat My, tack=)! Klockan ett skulle festen lämnas och jag, Madde och Krille gick till Bahnhof. Det blev som vanligt lyckat, dock med lite många shootar och groggar...;) Kul hade vi i alla fall och det är ju huvudsaken! Inte helt otippat var jag en av de sista ut därifrån. Vi gick vidare till Lindens där jag mötte upp Elinas gäng (som för övrigt hade varit på 57:an). När de hade fått sin mat var Elinas lägenhet nästa anhalt. En genomgång av vad som hänt och lite allmänt skönt snack fick avsluta en lyckad och rolig kväll!

Minnesvärda händelser:
* Jag och Madde satt och snackade vid borden och mitt vinglas blev tomt. Vi sa att: "Nu hade det inte suttit fel med påfyllning". Madde gick iväg på toa och när hon var tillbaka kom Mys pappa och sa: "Jag hörde det var en vinare beställt här". Jag tittade på Madde och frågade om hon sagt något, men det hade hon inte. Antagligen tyckte någon att vi såg törstiga ut...;)
* Elina hade tydligen lyckats gå ut med två stycken vänsterskor på sig. Om hon var körduglig på söndagen? Inte förrän på kvällen i alla fall...;)
* Varför ska folk alltid ha så seriösa snack med en när man är ute...?! Man ger ju bara skumma svar ändå!
* Under kvällen kände jag av att jag hade lite skoskav. Jag sa det till några stycken, men tänkte inte så mycket mer på det sen. När jag väl tog av mig skorna var hela min häl nerblodad och det såg inte jätte bra ut...
* Vår benböjsdans i baren. Hallå, vi är faktiskt seriösa med våra individuella träningspass oavsett tidpunkt...Haha!
* Att dricka tre stycken kanelshootar(?) på en gång och direkt efter det toppa med en grogg, när klockan var två, känns väl såhär i efterhand lagom klokt...=)

IBC - Balrog 1-17

Siffrorna talar rätt mycket för sig själv, det var klasskillnad! Balrog spelade ett klapp-klapp spel som gång på gång löste upp vårt försvar. Vår inställning och vilja tyckte inte jag att det var något fel på, men det räckte inte för att få stockholmarna i gungning. Emma gjorde vårt mål och blev dessutom utsedd till matchens lirare. Grattis, det förtjänade du! Becca fick stå sina första minuter i elitserien och det tyckte jag att du gjorde riktigt bra! Några svettiga räddningar hann du med och det är väl inte ett jätte tacksamt lag att göra sin debut mot. Du gjorde det med ett stort hjärta och jag unnar dig verkligen den speltid som du fick. Sen du kom till oss har du utvecklats mycket och det är kul att se din uppåtgående kurva=)! 

Trots resultatet kan jag inte säga att jag tyckte vi var så extremt dåliga som siffrorna visar. Det låter kanske lite konstigt, men jag känner mig ändå nöjd med vissa delar i matchen. Så för att se det positiva i det negativa tycker jag att vi nådde upp till två av våra målsättningar (att våga stå upp för varandra samt vara positiva). Vårt sista om att vi skulle spela med respektlöshet infriade några, medan andra inte gjorde det fullt ut. Det var ett svårt mål då vi vet att de har en åtta till tio landslagsspelare i sin trupp medan vi bara har en, Elle i U19-landslaget. Egentligen ska det kvitta i en match som denna, men att ta bort all respekt för ett sånt gäng är inte lätt. Att det fällde avgörandet tyckte jag nog inte utan det var andra faktorer. Mitt eget mål, att spela ett tufft närkampsspel över hela plan, känner jag att jag infriade. Visserligen är min spelstil rätt hård i sig, men viker jag minsta lilla är det mycket annat som inte fungerar för mig. Att vinna en närkamp eller få en motståndare på fall höjer mitt självförtroende och hjälper mig att våga göra saker som jag inte hade gjort annars. Just tuffheten är alltså en central punkt för att ta mig framåt och därför också ett bra mål.

Att gräva ner sig efter en sån här match har vi inte råd med utan vi får istället ta med oss den lektion de gav oss om hur innebandy ska spelas. I både med- och motgång lär vi oss något nytt som hjälper oss att komma närmre slutmålet. På lördag sätter vi oss i bussen för att åka till Umeå där fjolårets finallag IKSU väntar. Det kommer också att bli en hård match, men vi vet att vi kan om vi vill. Jag vägrar att förlora med förnedringssiffror fler gånger och det finns inte en chans att jag åker så många mil för att inte anta utmaningen om en seger!

Fribiljetter

Är du en person som skulle tycka det vore kul att kolla på en damelitmatch i innebandy? Till helgens match har jag fribiljetter så hör av dig om du är intresserad!

Lördag 24/11 kl.14.00: IBC - Balrog

Min Underbara Mamma...

...fyller år idag=) GRATTIS GRATTIS på 45-årsdagen!


Nu sträcker vi på oss tjejer, beröm utifrån hör inte till vanligheterna...=)

"Jag blev kär i lördags"

"...Jag blev alldeles upp över öronen förälskad i Engelholms sätt att spela innebandy. Vid skånelagets fantastiskt vackra 3-0 kom jag på mig själv med att helt spontant sitta och klappa händerna trots att jag genom min flickvän givetvis har sympatierna hos Karlstad..."

"...Engelholm spelade ut Karlstad fullständigt och spelmässigt är Engelholm det bäst spelande laget jag har sett här i Karlstad i år (jag har inte sett Balrog, Pixbo och IKSU än)..."

"...En strålande coachinsats och en väl genomtänkt och tydlig spelidé gav Engelholm tre nya poäng och laget kanske kan vara en liten outsider i slutspelsstriden..."

För att läsa hela blogginlägget:
http://jogus.blogg.se/ 

Röd i huvudet? -Det blir jag aldrig...

Jo, det kan man nog säga att jag blir... Idag var jag verkligen rena tomaten på jobbet. Det kom in fyra stycken killar som skulle handla. Det luktade öl om dem och det märktes särskilt på den ena att han inte var helt nykter. Han skulle köpa snus och jag bad om hans legitimation (han var född -79 så det behövde jag inte oroa mig över...Hehe!) När jag kollade på leget säger han: "Tycker du inte att jag var snygg i mitt långa hår?" Lite tveksamt och påtvingat svarar jag "jo" (han såg gräslig ut, fast han var ingen skönhet idag heller så enligt min mening var det strunt samma om han hade långt eller kort hår... Det kunde jag ju dock inte svara honom...) Han skriker högt och tydligt till sina vänner att: "Tjejen i kassan tycker jag är snygg" Övriga kunder tittar lite underligt på mig och jag känner hur färgen i ansiktet blossar upp allt mer och mer. När jag expedierar resterade kunder säger plötsligt hans kompis: "Ursäkta mig, men jag måste bara säga att jag tycker du är söt" Ehh, tack så mycket säger jag lite genant och känner att detta sa han enbart för att han ville se min maxfärg i huvudet! Det enda jag ville var att dessa märkliga typer skulle försvinna ut och när de väl gjorde det så var det ju inte bara en i kön som kommenaterade vad de hade sagt... Pinsamt!

Karlstad - IBC 2-5

När jag satte mig i bussen hade jag en lugn och behaglig känsla i kroppen. Det fanns ingen som helst tveksamhet till att vi inte skulle greja tre poäng. Alla verkade känna likadant och jag tror att det är en av anledningarna till att vi lyckades. För en gångs skull gör vi en riktigt bra första period där vi till och med gör två stycken power-play mål. Redan där stämde alltså sånt som i vanliga fall har varit mindre bra. Vi fortsatte att rulla runt bollen bra och vår seger kändes aldrig särskilt hotad. En kort stund i tredje perioden var enda gången som vi var lite stissiga, men med hjälp av våra två målsättningar hittade vi tillbaka till vårt lugn igen. Min femma spelade fullplanspress hela matchen och det funkade faktiskt riktigt bra. Egentligen var det kanske inte jätte konstigt då vår femma är just en "löpfemma"... 

Denna match hade vi tre supportrar på läktaren, Herr Wahlström, Max samt Ullis, som numera bor i Karlstad. Det var skönt och veta att där fanns folk på plats som stöttade och trodde på oss!

På lördag kommer stockholmslaget Balrog till Ängelholm. Vi är väl medvetna om att det kommer bli en betydligt tuffare match mot vad vi hade i helgen, men bara för att de på pappret har ett bättre lag än vad vi har ska de inte få styra och ställa med oss. Om vi sliter för varandra och spelar diciplinerat så kommer vi ha all chans i världen att rucka på SM-guldfavoriterna!

Noterbart:
* Köttbullar har i vårt lag blivit något av en nationalrätt.
* Jag höll mitt vad om att inte packa väskan förrän på fredag eftermiddag. Trots att jag gjorde det så pass sent lyckades jag få med mig allt som jag behövde.
* Elle zorrade en gång bakom Karlstads mål, respekt!
* Becca var kanon som "lypsyl-ansvarig" Tack för hjälpen=)!
* På två power-play rörde jag bollen en gång, men min uppgift var ju som sagt att skapa ytor till andra. Om jag lyckades vet jag inte, men jag inbillar mig i alla fall att jag täckte målvakten på Elles skott...;)
* Incidenten där Tojan och en Karlstadspelare stod och räckte finger till varandra. Vad sysslade ni med=)?!
* Min och Marias promenad gjorde att vi missade den gigantiska godisbutiken. Vilken tur att de hade öppet på vägen hem också...
* Matchen till ära hade Emma kapat sin klubba, dock lite väl mycket... Att spela med samma längd som Ursin har på sin är inte det lättaste...Hehe!
* Jag, Scott och Marika hittade till slut vad vi sökte efter. Bås var det inte i alla fall;) 


IBC är ute på vägarna igen

I morgonbitti beger sig IBC-bussen iväg till Karlstad för att utöka avståndet ner till bottenskiktet. Efter det lilla uppehåll som vi hade förra helgen ska det bli kul att få komma igång! Jag har inte så stor koll på årets Karlstad, men ärligt talat så bryr jag mig inte särkislt mycket heller. Min magkänsla är övertygad om att vi kommer öka busslasten med tre poäng och få en behaglig resa hem=)! Tidigare har de alltid spelat på parkettgolv, men vad jag har förstått så har de fått en ny hall?! Det hade varit riktigt skönt att få lira på en hederlig plastmatta. Ärligt talat förstår jag inte hur det tillåts spel på så pass skilda underlag... (antagligen är det väl bristen på halltider med "rätt golv" som påverkar...) Klockan 16 på lördag kommer det kvitta om vi spelar på plast, trä, gräs, is, snö eller vad det nu kan vara, vi kommer vinna i vilket fall som helst!

Ny design

Istället för att välja en av de 14 förinställda mallarna här på bloggen har jag nu gjort en egen. Jag som inte har jätte koll på datorer måste nog erkänna att det var rätt svårt... Det har i alla fall blivit en lite mer personlig sida mot vad det var innan. Vad tycker ni, har den blivit bättre eller sämre?

Ingen match? Då tränar vi på annat sätt...=)

image74
Kvällen började hemma hos Emma. För egen del blev det relativt lugnt då jag skulle vara körduglig klockan elva dagen därpå. (Ja Babs, jag var faktiskt och tränade fotboll. Vi hade fys i 40 minuter och spel resterande del. Det ska dock tilläggas att Elina hade det lite kämpigt, men så går det när man festar långt in på morgonkvisten...Haha). När Tojan väl hade fått tummarna loss för att komma och börja festa (ja, vi undrade också vad hon/de höll på med...) blev det några intressanta diskussioner. Tojan och Emma lyckades dessutom skicka iväg de sms som man aldrig hade gjort nykter...Hehe, rätt kul ändå faktiskt=) Bahnhof var lyckat där det som vanligt blev mycket dans...

Det kan konstateras att min cykel mest var till besvär. När jag skulle cykla till Emma öppnade sig himlen och det började hagla. Mamma & pappa var inte hemma så det fanns ingen som kunde skjutsa ner mig. Jag spände fast cykeln på bilen och körde ner. När vi sen väl skulle bege oss till Bahnhof visade det sig att ingen annan skulle cykla så då satte vi på min cykel på den bilen som skjutsade oss dit. Efter Bahnhof gick jag till Lindens (Andy hade min cykel). När det sen äntligen var dax för mig att cykla hem hann jag inte mer än 200 meter förrän kedjan hoppade av... Att börja greja med det vid halv fem på morgonen kändes inte jätte aktuellt så det var bara till att ta till löpsteget. På en isig väg, med högklackade skor och med en cykel att luta sig mot, sprang jag hela vägen hem. Att få lite motion sådär på morgonkvisten är väl inget man ska klaga över...;)

Jag som fortfarande har ont på mina läppar efter Umeåresan fick ta med mig min repair-tub ut (dock tappade jag den under kvällens gång, typiskt!) Tojan kom ett par gånger för att låna. Att hennes läppar behövde lite mjukgörande cerat var kanske inte så konstigt...;)

Likt en fjortis som vill bli stenfull satt jag och drack vin med sugrör. Mitt syfte var dock inte det nämnda, utan det var ännu en gång läpparna som spökade. Det gick helt enkelt inte att dricka som vanligt, det startade en eldsvåda... (lite mycket tjat om detta kanske, men det ser verkligen ut som om jag har sprutat in silikon i dem. Hur svullna som helst och det är inte vackert direkt...)


Ska det göra mig till en bättre spelare? Tveksamt...

Mina förberedelser inför match får inte längre se ut som de gjort innan. Helt ofattbart så tog jag dessutom i hand på att ändra de rutiner som tidigare har gjort mig lugn. Nu kommer jag istället vara jätte stressad över att hinna bli klar med allt i tid, men att bryta en överenskommelse är inget jag gör. Allt förtjänar en chans! Nöjd nu Krille...=)?!

Ris och ros

Jag har precis kommit hem ifrån dagens innebandypass. Trots den dåliga uppslutningen gjorde vi som var där en riktigt bra träning! En stor kred till Krille för de övningar vi körde, de var både roliga och fartfyllda=)!

Dagens goda gärning stod Becca för. Hon hade bakat en supergod kladdekaka, Emmas dag till ära, som vi alla glatt delade på. Du är för söt!

En uppmaning till er som inte dök upp: Alla har vi bra och dåliga dagar, men att stanna hemma gör inte saken bättre. För det första missar ni viktiga övningar som ska praktiseras i matcherna och för det andra så förstör ni för laget. Att sätta sig själv främst är inte prio ett i en lagidrott. Kan ni inte ställa upp på det kravet är det bättre att se sig om efter en individuell sport där den enda ni förstör för är er själva. Visst att vi inte får betalt för att spela, men valet är trots allt vårt eget och klarar vi inte av vad som krävs hör vi inte hemma på elitnivå. Att det skulle vara en tillfällighet är inte heller så troligt. Fenomenet med lite folk på träningarna, innan en spelledig helg, känns bekant... Vill vi utvecklas och avancera i tabellen är det just dessa "mellanveckor" som vi ska ta tillvara på för att finslipa detaljer som kan ge oss en trea istället för en nolla. Laget tollererar inte längre dåliga ursäkter för att stanna hemma, skärpning!


Trött redan innan...

"Om du under hela dagen går och tänker på att du ska springa ett beep-test tar det så enormt mycket energi att när du sen väl ska börja så känns det som om du redan är på nivå fem" (Lotta Vöcks, mental tränare)

Om jag känner igen mig? Jo det kan man nog säga...


Fullt upp i helgen

Denna helg har landslaget samling, vilket medför att vi är spellediga. På fredag blir det en helkväll med tjejgänget och på lördag blir det fest med utgång. Jag har dock både fotbollsträning och jobb på söndag, men det ska jag nog klara av ändå...;) Det gäller ju att passa på när man väl har chansen=)

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN EMMA!

image69


Födelsedagsfirande

För drygt en månad sedan fyllde farmor 70 år. Hon ville inte ställa till med något stort gille så hon och farfar begav sig till Rom för att få upplevelser istället. I lördags samlades dock vi närmsta för att gratulera och ha allmänt trevligt tillsammans (inte det lättaste att hitta en dag när alla kunde, men skam den som ger sig...) Vi var först hemma hos min kusin Christofer och hans tjej Elina i deras nya lya. Jag måste säga att det var en riktigt mysig marklägenhet! Kvällen fortsatte med en middag på Pålsjö krog innan vi åkte hem till oss för att fullända firandet med tårta. Allt blev mycket lyckat och jag tror att farmor uppskattade kvällen. Om inget annat så uppskattade vi att vi fick chansen att fira hennes 70-årsdag!


IBC - Täby 2-7

I söndagens match var allt från lördagen som bortblåst. På uppvärmningen kändes vi taggade för att ta oss an vår uppgift mot de spända stockholmarna, men när matchen väl var igång var det inte mycket som stämde. Efter första perioden hade vi underläge med 0-1. 2.37 i andra perioden drygade Täby ut sin ledning till 0-2. De stod för ett massivt tryck mot vårt mål där vi fick tacka Jessie för att matchen fortfarande levde. Trots det lyckas vi, genom Madde, gå upp och göra 1-2. Täby behåller trycket mot oss, men med en sekund kvar av perioden gör My det psykologiskt viktiga 2-2 målet. Nu hade vi verkligen ett bra utgångsläge inför tredje perioden! Vad som händer där vet nog bara gudarna. Vi är totalt under isen och tillåter Täby göra både ett och två mål inom loppet av knappt 2 minuter. Vår timeout hjälper inte utan efter fem minuter har vi tappat till ett underläge på 2-5. Vi vaskar fram några halvchanser, men det är ingen som sitter. Istället fastställs slutresultatet genom ytterligare två mål från stockholmarna. Om vi ska dra ifrån våra bottenkollegor har vi inte råd att göra sådana här plattmatcher. Vi kommer få slita för varenda poäng i serien och att ge vissa motståndare en lätt resa känns bara onödigt. Att vi kan och att vi har det inom oss har vi visat många gånger förr, att vi sen inte visade det mot Täby finns det inte så mycket att göra åt nu.


Det viktigaste är att vi plockar poäng och tyvärr blev det ju inga denna match heller. För att ta sig vidare så måste man ändå se ett ljus i mörkret och ljuset för mig var skönt nog min egen insats! Det känns som om jag äntligen tog ett steg i rätt riktning...


IBC - Endre 3-4

Ännu en uddamålsförlust, vad ska vi göra för att få marginalerna på vår sida?! Lika orättvist som det kändes förra helgen mot Mora, kändes det igår. Vi var värda mycket mer än en nolla! Matchbilden var ungefär som jag hade förväntat mig. Både vi och Endre är lag som kontrar, så emellanåt böljade spelet fram och tillbaka. Insticken i mitten brukar vara deras grej, men jag måste ändå säga att jag tyckte vi plockade bort det riktigt bra. Uppställda i försvar släppte vi inte till särskilt mycket, utan de fick sina mål på andra sätt. Två frislagsvarianter i hörnan gav utdelning, samt en tekning i vår försvarszon. Ett mål gjorde de dessutom när en av våra spelare låg skadad ute vid sargen. Osportsligt? Både ja och nej. Jag hade ju aldrig själv slagit en boll över sargen för att en motståndare hade legat och kvidit utan det är väl självklart att man tar chansen att komma till ett avslut om man har läge...

Om min egen insats vet jag inte riktigt vad jag ska säga. De senaste säsongerna har jag kännt att jag har haft en kurva, som utvecklingsmässigt, pekat rakt uppåt där jag har kommit till rätta med både mitt offensiva och defensiva arbete. Just nu känns det som om jag står i en backe som bara börjar luta mer och mer neråt. Jag kommer inte riktigt till min rätt och jag vet inte hur jag ska göra för att vända på det. Det har på något sätt låst sig för mig och jag vet inte var jag ska leta för att hitta nyckeln. Att lyckas är något man förtjänar, alltså är det bara att fortsätta kämpa vidare. Förhoppningsvis hittar jag min nyckel på vägen, jag vägrar att göra en "plattsäsong"!

Mysig torsdagkväll

Jag har precis kommit hem från Elina. Vi unnade oss lite vardagslyx och hade en typisk "Emlan och Ellan kväll". Som vanligt hängde vi inte med i filmen vi hade på, utan vi snackade för mycket=)

Tack för allt vännen!

Lite extra pengar hade suttit fint

Oddsen inför helgens matcher har nu lagts ut. Att vi ska vinna mot Endre ger 5.10 gånger pengarna och att Endre ska vinna ger 1.20. Personligen tycker jag nog att det är en liten skum fördelning... Visst att vi alltid har förlorat stort på bortaplan mot just dem, men hemma har vi alltid spelat jämt och till och med vunnit en drabbning. Magkänslan säger att vår andra vinst kommer på lördag! Jag har slängt in en tia på att vi, Munka, Åstorp och Chelsea ska vinna. Det ger 20.12 gånger pengarna och det känns inte alls som en omöjlig kupong. Om Munka och Åstorp lovar att göra sitt så lovar jag att vi ska göra vårt!


Tur att domare finns=)

Imorgon ska Yxa 1 och Yxa 2 (=jag och Emma) lära F12 spelarna hur man gör slag och mosar motståndarna...;) Lite ironi, men de ville ha hjälp på sin träning av ett par damspelare så vi ställde upp. Jag vet om att jag rätt ofta går över gränsen för vad som är okey, men alla är vi bra respektive mindre bra på olika saker. Vissa springer för lite, vissa gnäller för mycket, vissa håller i bollen för mycket etc, men det är såna saker som gör en spelare speciell. Alla kan inte leva på sin tekniska förmåga=)

"Det finns bara en av mig och det är jag. Det finns bara en av dig och det är du. Det finns bara två av oss och det är vi"