GULDEMLAN

Under alla de bussresor vi har avverkat har det hunnits gå igenom en hel del filmer, vissa bättre än andra... Smaken är som baken och det har vi fått bevis på så många gånger. Torkel, Ace Ventura och allt vad de heter är inga filmer som går hem hos mig direkt...  Nedan har jag valt ut några av mina godbitar och har ni inte sett dem så rekommenderar jag er starkt att göra det=)!

• The Guardian
• Bangkok Hilton
• The Life Of David Gale
• Million Dollar Baby
• Dirty Dancing I och II
• Gladiator
• Nyckeln Till Frihet
• Lejonkungen
• Remember The Titans
• Step Up
• The Notebook
• Beck (kvittar vilken, alla är bra...!)

Det är kanske någon som kan tipsa mig om någon bra film till nästa resa=)?

Jag har gjort ett konstaterande... Om du vill ta reda på om en kock är höger- eller vänsterhänt är det bara till att titta på stekjärnet eller grytan. Är handtaget riktat åt vänster är han/hon högerhänt och är handtaget riktat åt höger är han/hon vänsterhänt. De flesta vill röra i grytan med sin "rätta" hand och hålla den still med den felaktiga och därför ser det oftast ut så här. Vad är då denna kunskap bra till? Ja inte vet jag, men jag kom att tänka på det innan när jag stod i köket...=)

Det var en semifinal med smickrande siffror för malmölaget (div.2). I andra och tredje perioden satte vi upp ett tempo som de inte riktigt hängde med i och det kändes som om vi spelade ett långt långt power-play. Resultatet var i underkant, men i DM är det ju givetvis segern som är det viktigaste=)! Nu väntar en final mot något av Skånes div.1 lag.

Innan matchen sa jag till mamma & pappa att nåde den spelare som stöter till mitt knä... I slutet på andra perioden trillar jag själv rakt på det och det var ingen skön känsla alls. Jag fortsatte att spela och nu är det lika stelt som det var innan i veckan. Enligt Lasse är det en mjukdelsskada och det enda som kan sätta stopp för spel är min smärtgräns. När jag nu vet att svullnaden och knivhuggen inte är något allvarligt är det bara att köra på. Min smärtgräns är väldigt hög (ibland nästan för hög...) och den kommer inte få hindra mig i första taget=)

Enligt Scott och Jullan var det en spelare i motståndarlaget som var rädd för mig... Så fort jag kom så flyttade hon tydligen på sig=) Det gjorde hon i och för sig rätt i, står hon i vägen får hon skylla sig själv. Jag vill fram till vilket pris som helst, en tackling är inget jag drar mig för...;)

Tack för maten Lasse, snacka om att välja rätt bil=)!

Lördag  25/1 kl.14.00: IBC - Falun
Söndag 26/1 kl.14.00: IBC - KAIS Mora

Att skriva något om helgens matcher har jag dragit mig för. Det skar som en kniv när vi inte fick med oss en enda poäng och jag vet knappt om jag ens vill tänka på det just nu. Besvikelsen kommer tillbaka och jag orkar inte riktigt ta de känslorna igen. Tårar har runnit både inombords och synligt, varför blev det så här?! Vi försöker och försöker, men ändå har vi inga marginaler på vår sida. Att snacka om marginaler när vi förlorar första matchen (Boden) med 7-3 och den andra matchen (Skellefteå) med 11-7 känns kanske konstigt, men jag kan inte riktigt undvika det. För en gångs skull sköt vi mycket och visst, vi hade många skott som gick över eller sidan om, men när vi väl fick dem på mål så satt där en målvakt emellan. Jag kan inte förstå varför vi inte får in de där extra turmålen som alla andra lag verkar få. Att bollen studsar på mållinjen tio gånger innan den tar i stolpen och att motståndarna därefter får bort den på något konstigt sätt är inget ovanligt när vi spelar. Ibland blir man bara så trött på allting! Givetvis får vi inte gräva ner oss i detta för då är det kört. Vi har nya matcher och nya utmaningar att ta oss an. Det finns inget annat alternativ än att gå vidare och försöka plocka fram det spel som vi vet att vi har inom oss. Att finna den trygghet som vi hade nästan hela höstsäsongen är ingen omöjlighet!

Det är i motvind du ser vilka de verkliga vinnarna är. Att som liggande kunna resa sig upp och trotsa de värsta stormarna är en egenskap som leder till framgång. Vi har gjort det många gånger förr och vi kommer göra det igen. Ledordet efter helgen är att vi måste börja tro på oss själva igen. Självförtroendet har fått sig en törn och själv ska jag göra allt för att laga det igen. Att ta sönder saker är oftast mycket lättare än att laga dem, men ett lag som oss brukar bli trampade på, vilket gör att vi är vana vid att bygga upp självförtroendet själva!

Vilka dofter här är i bussen nu... Scott är förkyld och ville kurera sig för att vara pigg till våra två matcher. På en paus gick hon därför in på Statoil för att köpa sig lite vitlök. När alla hade satt sig ner och bussen började rulla började ätandet... Hon stoppade in en hel rå vitlöksklyfta (jag skämtar inte när jag säger att den var som stor som en femma...) och tuggade och tuggade i takt med att tårarna rann ner längs hennes kinder. Fy för alltså! Jag som inte tål vitlök mådde nästan dåligt av bara tanken på att hon tryckte i sig det... Ångerna var inte nådiga heller! Nu har vi vant oss och känner inte av det så mycket längre, men stackars de som får dela rum med henne...;)

I helgen var olyckan tyvärr framme. I mitten på tredje perioden i matchen mot Dalen tvingades Tapper bäras av plan. Efter diverse undersökningar har det nu visat sig att vi kommer få vara utan henne resten av säsongen då hennes korsband är av. Vår redan tunna trupp har nu blivit ännu tunnare... Under säsongen har spelare av olika anledningar trillat bort och nu är vi helt plötsligt bara tolv utespelare och två målvakter kvar. Jag betvivlar inte en sekund på att vi kommer klara av vad som krävs, men minsta lilla skada kommer slå tillbaka grymt hårt!

Tapper, jag hoppas du kör på hårt med din rehab-träning så att du är fit for fight till nästa säsong! We need you=)!

Tenta 8.00-13.00
Klockan 05.00 i lördags morse gick jag upp för att åka till Halmstad och skriva tenta. Jag kände mig trött i huvudet då detta var en skrivning där man skulle komma ihåg gigantiskt många saker. Jag hade sovit oroligt bara för att jag var rädd för att glömma allt och alla de gånger jag vaknade började jag automatiskt räkna upp det som skulle minnas. Det jag hade bestämt mig för att kunna satt i alla fall och så långt kändes det bra. Våra vanliga tentarutiner föll också in; Vi satt längst ut på en rad, Madde satt framför mig, Madde påminde mig om att skriva rätt personnummer (ja det är sant, en gång skrev jag fel på tentan, snacka om att vara förvirrad...). Skrivningen delades ut och jag började kolla på den. Känslan av att läraren ville sätta dit oss lyste som en lampa i mörkret. Av all den fakta som jag bara tryckt in i huvudet var det inte mycket jag hade nytta av utan det blev istället till att "flumskriva" på frågorna. Hoppet ligger nu på att min uppfiningsförmåga är så god att jag samlar på mig de nödvändiga poängen som behövs=)

IBC - Dalen 2-8
Efter en mindre bra förmiddag var jag nu fast besluten om att eftermiddagen skulle gå i lyckans teckan. Jag var lite orolig för att nattens sömnsvårigheter skulle påverka min prestation på plan då jag är extremt beroende av både rätt mängd sömn och mat innan match. På uppvärmningen måste jag dock säga att jag personligen kände mig förvånansvärt pigg, lagmässigt kändes vi dock lite "platta". Det var inte riktigt samma gó i oss som det brukar kunna vara... När matchen väl var igång var det samma sak där, många stod på hälarna och det var ingen fart från något av lagen. Dalen kändes till och med segare än oss och jag tänkte att får vi bara lite spring i benen så fixar vi det här. Det var då lättare sagt än gjort... Med en aning otur tog norrlänningarna ledningen med 0-1 i en kontring där vi precis innan hade lagt ett skott i stolpen. Efter första perioden hade vi underläge med 0-3. I andra var det ett helt annat Engelholm som kom ut. Vi var mer alerta och tempot var ljusår från första perioden, 2-4 var resultatet vid nästa vila. I tredje perioden var vi tyvärr tillbaka i samma spår som i vår första period. Resultatet stod sig i de tio första minuterna innan vi gick upp för att försöka pressa på motståndarna. Som det lätt kan bli vid såna chansningar öppnade vi upp mycket bakåt och målen rann iväg. Om vi förlorar med 2-4 eller 2-8 känns dock strunt samma, poäng är det enda som räknas! För att lyckas måste man våga misslyckas!

Lördag kväll
Efter matchen var det snabbt till att göra sig i ordning för personalfest. Jag kände mig måttligt sugen efter min långa dag, men det var bara till att fräscha till sig och klistra på ett leende. Efter jag hade duschat och bytat om till feststrassen skulle jag ta mig förbi Engelholms P15 lag som stod utanför omklädningsrummet. "Ursäkta killar, men skulle jag få kunna komma förbi? Alla grabbarna flyttar på sig och en av dem snubblar lite lätt och sätter sig på ändan. Han tittar mot dem andra och säger: "Titta grabbar, jag FÖLL för henne" En oväntat kommentar från en sån liten tolle...;)

"Eliten" hade bestämt sig för att samlas upp i Anders lägenhet innan vi skulle möta upp övrig personal...;) Det var en riktigt stor och fin lya de hade skaffat sig och sett till utsikten är det kanske tur att jag inte bor där. Jag hade allt som oftast suttit vid fönstret och kollat vad som hänt...;) Efter fördrinken (givetvis alkoholfritt för mig) begav vi oss iväg till Klitterhus där tillställningen skulle hållas. Det bjöds på italiensk buffé, en supersmarrig fruktsallad till efterrätt och ett livéband. Vid halv nio-tiden fick dock taxi Emelie rycka ut och köra hem en i personalen. Han har en förmåga att drabbas av migrän så fort han är på fest. Det var inget som berodde på alkoholen för tydligen kunde det flyga på honom oavsett. När jag hade lämnat honom i Munka åkte jag därefter tillbaka för att avnjuta efterrätten och strax efter tio-tiden begav jag och Elina oss därifrån. Jag var helt slut och kände att jag behövde lägga mig för att samla krafter till söndagens match.

IBC - Örnsköldsvik 3-7
Revanschsugna som vi var kändes allting mycket bättre än på lördagen. Uppvärmningen var laddad och löpningarna såg mycket piggare ut. Det verkade som om vi alla var sugna på segerns sötma! Matchen speglades av ett mycket högre tempo än det mot Dalen. Båda lagen trummde på och det skapades chanser åt bägge håll. Vi var en aning ineffektiva och bollen ville inte riktigt leta sig in i nätmaskorna. Det var frustrerande att istället få plocka ut den ur vår egen kasse... Jag måste i alla fall få säga att Ö-vik är ett lag som är sämre på att ta tillbaka bollen i power-play än vad vi är, och då är vi inte bra på det...! Vi tilläts att slå krossboll på krossboll utan att de kom rätt i sina positioner. Tvärr var det inget som hjälpte oss att vinna...

Nu väntar en enormt viktig helg som kommer avgöra hur jämt elitseriens bottenskikt kommer att bli. Jag hoppas på en bra träningsvecka med hög närvaro så att vi kan slipa på sånt som inte riktigt klaffade denna gång. Det hade varit en enorm lättnad att på söndag få sätta sig i bussen med full poäng mot både Boden och Skellefteå. Kom igen nu tjejer, det här klarar vi. Tillsammans ska vi våga anta utmaningen om att segra, våra hjärtan kommer visa vägen!


Bild: Bildbyrån

Vilken träning alltså... Ursäkta, men jag klarar inte av "dutt- och lojträningar", jag fullkomligt hatar det! Anledningarna till att vi bara skulle hålla på i en timme var dessutom inte acceptabla. Intresset för att kolla på herrmatchen mellan Landskrona - IBC ska inte få vara så stort att vi själva slösar bort träningstid. Anledning nummer två om att det berodde på att vi har dubbelhelg köper jag inte heller. Det här är elit och är det någon spelare som inte pallar att träna 1.5 timme två dagar innan match så är det egenträning som gäller, punkt slut!

Hela min femma stannade kvar en stund extra för att lira. Som "sophinkar" (internt i vår femma...) hittade vi varandra riktigt bra och det mesta stämde. När jag kom hem var jag dock måttligt irriterad över träningen och jag var bara tvungen att sätta på mig utelöpskorna för att avreagera mig. Det blev en joggingrunda med lite avslutande snabbhetsövningar. Jag är ingen spelare som kan prestera med en "sås-träning" i benen utan jag behöver fart och fläkt för att jag ska vara på tårna till match!

Idag kom pappa hem med nylanserade produkter från Pågen. Han brukar få hem nyheter, vilket är toppen så länge det är hälsosamma bröd... Denna gång var det då 100 grams muffis, 48 stycken med ljus choklad och 48 stycken med mörk choklad. Vågar jag säga att jag redan har ätit två... Ahh, jag var ju bara tvungen att prova båda smakerna...=) Någon som vill hjälpa oss att äta upp dem kanske?! Se det som en god gärning, annars lär vi lägga på oss ännu fler extra kilon...;)

Till helgen är det då dax att dra på sig matchdressen igen. På lördag ska vi ta oss an Dalen och på söndag Örnsköldsvik. Tidigare har vi mentalt sett haft svårt för att ladda till dubbelhelger. Oftast har vi bara spelat bra en av dagarna. Jag hoppas att Vöcks mentala jobb har gett resultat och att vi presterar två kanonmatcher inför vår hemmapublik! Vem som vinner? De laget som har överlevt julskinkan bäst...;)

På måndag är det åter igen en tenta som ska skrivas. Denna gång handlar det om företagsbeskattning och jag kan nästan påstå att det är något av det svåraste jag har läst under mina år på högskolan. Det är så enormt många regler som ska följas och när man väl tror sig ha förstått något så hittar man helt plötsligt undantag som är invävt i en lag 300 sidor framåt i lagboken, och därefter ytterligare 200 sidor framåt hittar man undantag från undantagen... Något som inte direkt har underlättat är vår lärares bristande kunskaper inom ämnet. Första föreläsningen sa han så här: "Ni får ursäkta, men jag behärskar inte detta ämne fullt ut. Jag ska givetvis göra mitt bästa, dock tror jag inte att det kommer hjälpa er" Nej det hade du helt rätt i! Att ordagrant stå och läsa i lagboken klarar jag av ganska bra själv. Det är jobbet med att tolka och förstå hur man ska ta sig an ett problem som man behöver hjälp med!

Skattjakten fortsätter...

Efter årets sista inomhusturnering i fotboll kan jag inte säga annat att än att jag är helt slut i benen. Inför dagen satt träningsvärken från torsdagens innebandypass kvar i benen (det är väl konstigt. På gymmet kan man köra benövningar med en väldans massa extra tyngder, men när man sen kör lite olika benövningar med bara sin egen kroppsvikt så sätter det sig direkt...) och jag hade vissa problem med toabesök samt att ta mig upp- och nerför trappor... Under matcherna måste jag ändå säga att det kändes bra och i våra tre första sprudlade energin från mig, dock blev det värre i de sista två... Herregud så segt det var! Nu när musklerna har blivit kalla är det en ännu större pärs att resa sig och gå någonstans, men det värsta är nog ändå när jag ska sätta mig ner igen. Det finns inget stopp och skinkorna börjar bli lite ömma efter att man slängt sig ner på stolen...;) Trots allt så gillar jag att ha träningsvärk (så länge jag inte ska prestera med de musklerna...) Det är en härlig känsla när jag känner att jag har tagit i ordentligt och fått mig den genomköraren som kroppen efterfrågar=)!

Hur gick det då i cupen? Jo vi slutade på en andra plats, vilket känns som en helt okey placering. Att vi inte nådde högst känns en aning ruttet då vi gav segern till ett lag som inte direkt är våra favoriter... Vi lovar dock att vi ska ta vår revansch när vi möts i serien, där kommer ni inte ha mycket att hämta från oss=)!

Klockan halv tre natten till nyårsdagen (en timme efter att vi skildes åt) SMS:ade Elina mig och berättade att hon hade spytt. (Vi drack inte alkohol så det beror inte på det...!) Hon är fortfarande kass, men har inte fått upp något sen igår kväll. Så fort man hör att någon blir sjuk så börjar man analysera hur mycket man har träffat den personen samt fundera på hur stor risken är att man blir smittad. Det är rätt lätt att inbilla sig att man är illamående också...;) I cuperna i helgen gick inte min vattenflaska att fylla i de vanliga kranarna och jag lånade därför Elinas och tömde över i min. Hon hade sen glömt sitt lypsyl och lånade mitt när hon behövde. Om jag inte blir sjuk nu så kommer jag nog aldrig att bli det... Jag litar dock på mitt immunförsvar till 100% och jag hoppas verkligen att det kan stå emot denna gång också. Att vara sjuk är det sista jag har tid med nu då jag har tenta både den 7:e och den 12:e! Sist jag råkade på maginfluensa var för sju år sedan. Jag satt i kassan på jobb och kände hur jag började bli likblek i ansiktet samtidigt som jag kände svetten porla i pannan. Vi får aldrig lämna kassan obemannad och jag fick därför ropa på personal i högtalaren. Det kändes som en hel evighet innan någon kom... Jag sprang ut mot toaletten, men hann bara ut på lagret innan allt vände sig. Det var bara till att börja torka...;) Det var en söndag, vilket betyder att vi bara är två i affären. Oturligt nog var det så mycket folk just då att vi behövde öppna en kassa till. Jag fick därför snällt gå in och sätta mig igen för att serva kunderna. Det tog dock inte lång stund förrän vi hade fått in en extra man istället för mig så att jag kunde åka hem och kurera mig.

Mysig berättelse...=)? Nej verkligen inte, men sen när har maginfluensa varit mysigt...;) Krya på dig vännen!