GULDEMLAN

Walking on sunshine...

När Linda fyllde 30 år fick hon en upplevelsepresent från laget, inspelning av musikvideo. Tiden har gått och vi har inte riktigt kommit till skott för att genomföra det hela, men i lördags var äntligen den dagen kommen. Tyvärr var det många som inte kunde följa med och vi blev till slut bara sex stycken som åkte till studion i Malmö. De missade dock något för vi hade verkligen super roligt! Linda var givetvis frontfigur och stod för solosången medan vi andra hjälpte till och körade. Det var ingen lätt låt hon valde och redan efter en träningsrunda så var våra röster lite skrovliga. Vi fick ta i enda från tårna och svetten började lacka ganska tidigt... (undra hur många gången jag sa att jag var varm?!;) När vi hade spelat in sången var det tid för nästa del, videon. Framför filmkameran kände jag mig inte särskilt bekväm och även om jag gärna dansar när jag är ute så var det inte riktigt samma sak här. Det ska bli spännande att se resultatet, men jag tror att jag kommer skämmas så mycket så att jag nöjer mig med att kolla en gång;)


Emma, jag, My, Maria och Carro = kören


Här övas det för fullt och skrattade gjorde vi i stort sett hela tiden=)


Linda får instruktioner


Redo för inspelning




Mitt upp i dansen


När vi hade gjort vårt var det Lindas tur att stå framför videokameran


Kom igen nu! Ta i mer, du kan ännu bättre;)




Bakom kulisserna

När vi var tillbaka i Ängelholm anslöt Elle, Anna och Scott. Det blev ett restaurangbesök på Pepelino (Anna ville tvunget ha fläskfilé...;) och när vi kände oss färdiga där begav vi oss vidare hem till Madde. Det var inflyttningsfest och hon hade även bjudit hem några av sina kollegor. Eftersom jag jobbar inom samma bransch så blev det en hel del intressanta diskussioner. Vi hade alla ganska lika uppfattningar och det oberoende på om man hade jobbat i ett eller tre år. Vi revisorsassistenter håller ihop!

På söndagen hade jag fotbollsmatch och därför blev det en nykter kväll för mig. Jag följde med en liten runda till Bahnhof, men efter en timme hade jag fått nog. Det är faktiskt ganska krävande att prata med berusade personer när man själv är 100% redig;)

TACK TJEJER FÖR EN OFÖRGLÖMLIG UPPLEVELSE!

Förra veckan var jag på bio och såg Last Song (en riktig tjejfilm, klart sevärd). Denna vecka blev det också ett biobesök och det var jag, Elina och Bettina som unnade oss det. Kvällen började med att vi träffades hemma hos mig för att kocka. Det blev hemmalagade hamburgare med ugnsbakade ciabata, gott! Mätta och belåtna (givetvis fanns det plats till popcorn;) begav vi oss till bion för att se Sex and the city 2. Jag hade mest hört negativa kommentarer om filmen så jag var inställd på att den skulle vara mindre bra. Jag har inte sett serien på TV så något riktigt fan kan jag väl inte kalla mig. Det känns dock som ett måste att se filmerna och tvåan tyckte jag faktiskt var bättre än vad jag hade förväntat mig. Att det sen inte är en film som jag kommer att se två gånger är en annan sak...

Denna vecka stod det fystester på schemat. Personligen så tycker jag att det är en pest och pina, vilket främst uppkommer ifrån att det sällan ger mig något. Jag har spelat seniorinnebandy i tio år och varenda säsong är det x antal tester som ska göras. Det har inte funnits någon kontinuitet utan de övningar vi har gjort har bestämts beroende på vilken tränare vi har haft. Även om vi har gjort vissa liknande tester så är det nästan alltid något som skiljer. Längd, miljö, antal osv. Att min prestationsångest ofta tar överhanden underlättar inte och när tisdagens träning var över föll en tung sten från mina axlar.

Nu väntar tuffa veckor med mycket fysträning och det är något som jag faktiskt ser fram emot. Att pressa kroppen när det inte ska dokumenteras passar mig mycket bättre=)

Min morgon började med en tur till Tåstarp. Jag och farmor hade bestämt träff klockan 7 för en timmes promenad. Vi gick i den härliga morgonsolen mellan alla gårdar och ängar. Det var en ljuvlig start på en söndag och när vi kom tillbaka åt vi frukost tillsammans med Farfar. När jag åkte fick jag med mig några blommor från deras trädgård och de står så fint ute på min balkong. Sommaren är verkligen underbar!

Eftermiddagen spenderade jag i solstolen med en bok, deckare, innan jag mötte upp familjen. Mamma och Pappa firar 23 årig bröllopsdag just idag (mamma var inte mer än 14 år när hon träffade pappa, ofattbart!) och på senare år vi haft som tradition att hitta på något tillsammans. 

En mysig dag

Träningsvärk är något som jag alltid har tyckt om. Man känner att musklerna har fått jobba och man känner att träningen har gett något. Denna gång var det dock på en helt annan nivå än vad jag har varit med om tidigare. I måndags körde fystränare Lindsjö ett kvalitetspass med oss, inriktning spänst. Vi pressade hela tiden oss själva till att klara de utmaningar som vi ställdes inför och när träningen var slut kände jag hur trött jag var. Att jogga ner var lättare sagt än gjort. Benen vek sig och bålen hade svårt för att hålla överkroppen rak. Detta skulle visa sig bli värre...

Dagen efter hade jag och Elina bestämt oss för att ta en morgonpromenad och på så sätt få igång den stela kroppen. Stel var bara förnamnet och jag tog mig knappt framåt på rundan. Benen gick inte att böja en enda centimeter för då föll jag ihop. Ryggen var så trött och jag fick ont så fort jag stod rakt upp. Magen var inte bättre och att skratta var stört omöjligt!

När jag åkte till jobb blev det inte bättre. För det första skulle jag ta mig av och på bussen. 90+ personerna var smidigare än mig och jag fick hänga på armstöden för att lirka mig ut genom dörrarna. Takiskt sett så lät jag alla som klev av bussen på samma hållplats som mig gå före så att de inte skulle se min stil. Den var gräslig! Väl på jobb uppkom nya problem. Vi har två våningar (cirka tio trappsteg emellan), men jag var tvungen att använda hissen varje gång jag skulle ta mig någonstans. Det gick definitivt inte att gå i trappor, och speciellt inte neråt... (Observera att jag inte ens använde hissen när jag var korsbandsskadad och gick på kryckor...) Häftapparaten har jag undvikit eftersom det har krampat sig i hela kroppen när jag har "tagit i" för att häfta ihop papper. Mitt komplement? Gem... Bära pärmar och gå på toaletten ska vi inte ens tala om, vilken pärs!

Att kvällens step-up pass måste ha sett roligt ut är nog inte så svårt att lista ut...