GULDEMLAN

En veckas semester på en ö ute i Atlanten utanför Afrikas västra kust. När jag och Elina bokade resan hade vi egentligen ingen aning om vad vi kunde förvänta oss. Vi kände ingen som hade varit där tidigare och själv visste jag knappt var det låg någonstans. Tyvärr så började vår vecka inte särskilt bra. Min influensa hade inte gett med sig och när klockan ringde vid halv 4 på natten så kunde jag inte ta mig ur sängen. Efter en stund asade jag mig in på toaletten för att göra morgonbestyren, men jag fick lägga mig på golvet då jag var både yr och illamående. Efter en halvtimme var jag något så när på fötterna och insåg att jag nog behövde lite mat i magen. Gröt kokades, men när jag skulle äta så sa det bara stopp. Efter många om och men begav jag mig iväg till stationen med inställningen att jag fick ge det ett försök. Att må dålig på ett tåg är inte hela världen, men att genomlida en sju timmar lång flygresa med feber, yrsel och illamående är desto mindre lockande. Elina mådde inte heller bra och tillsammans var det två hostande och febersvettiga tjejer som satt i linne(!) på tåget mot Kastrup. När vi kom fram till flygplatsen checkade vi in och gick sen till Joe & The Juice för att försöka äta lite innan planet skulle lyfta vid klockan 9. Vi var inte riktigt vid våra sinnes fulla bruk och när klockan var 8.20 så sa jag till Elina att vi kanske borde gå till gaten. Hon tyckte dock inte att det var någon stress och vi satt kvar ett tag till. I lugnan ro gick vi på toaletten och rätt som det var så sprakade det till i högtalarna:

- Emelie Ohlsson och Elina Persson, sista chansen för påstigning på planet till Kap Verde!

Vad hände där??? Vi fick panik och började småspringa, men kunde inte hitta till gaten. Vi bad om hjälp, men ingen personal verkade veta var vi skulle. Det visade sig dock att det hade stått fel nummer på tavlan och det var alltså inte särskilt konstigt att vi inte hittade rätt. Vi skulle sitta allra längst bak och fick gå igenom hela planet för att komma till våra platser. Jag har nog aldrig känt mig så uttittad... Fem minuter tillgodo hade vi i alla fall innan vi lyfte;)

Jag sov större delen av flygresan, vilket nog var tur eftersom jag mådde kass varje gång jag vaknade. Det var egentligen inte förrän efter fyra dagar som jag kände mig frisk. På ett sätt var det tur att vi var dåliga båda två för det hade inte varit roligt om en av oss hade haft obegränsat med energi medan den andra bara hade velat sova. Att vi tog igen oss var bara förnamnet och under hela veckan snittade vi 11 timmars sömn per natt. Vi somnade vid klockan 20 och gick upp vid klockan 7. Det är semester för oss=)

Någon dyr vecka var det definitivt inte och jag vågar knappt berätta hur mycket pengar vi gjorde av med... Priserna var som i Sverige och i vår bokning var det bara frukost som ingick. På grund av influensan så var aptiten som bortblåst och de första dagarna var det inte mycket vi stoppade i oss. På en vecka gjorde vi av med 800 kr, totalt. 400 kr per person känns överkomligt;)

Skulle jag rekommendera en resa hit? Kap Verde är en ö som inte riktigt har utarbetat sin turism än. Det var som en öken med hotell lite här och där. Något centrum med restauranger och affärer fanns det inte heller. Stranden var dock underbar! Det sägs att det är lite som minimaldiverna och jag kan nog hålla med om det. Vit sand, korallblått vatten, lite folk och en strand som verkar oändlig (jag gick 30 minuter bort och såg inget slut på den) Det fanns många kajtsurfare och eftersom det blåste mellan 8-10 meter/s under hela vår vistelse där så var det nog lite av ett paradis för just dem. Det som sänker betyget på resan var alla de lösa hundar som sprang runt där. Vi råkade ut för den ena händelsen efter den andra och när Elinas sko försvann bort i en glufsande käft så var tårarna inte långt borta (hon fick aldrig tillbaka den heller så den ligger väl ute i öknen någonstans). Att hunden dessutom la sig och vaktade utanför vårt hotellrum gjorde inte saken bättre... Är man enbart ute efter sol och bad (som vi var) så är detta ett bra alternativ!

Några bilder från den underbara stranden. Snacka om att jag njöt när jag gick där! =)

...åker jag, Elina, Sofia och Carro på en veckas semester till Cannes i Frankrike. Allt spikades i lördags över en middag hos Carro. Det är viktigt att alltid ha något att se fram emot=)

Undra varför jag har handen sådär?!


Citat Tina: "Emelie, du lyckades ännu en gång att bli dålig på bild"
Jag kan inte annat än att hålla med samtidigt som jag konstaterar att det var tur att jag la min gymnastikkarriär på hyllan. Det ser ju inte särskilt graciöst ut...


Alla bilder är lånade från upsphoto.se