Jennie i stora stan
En av våra presenter till Jennie, allt för att hon inte ska glömma oss...;)
Radiokändis, coolt=)!
Jag kan inte göra annat än att skratta... Är helt uppspelt just nu=)! I morse när jag borstade tänderna hörde jag en tävling på Rix FM där man skulle skicka in en motivering till varför man var en värdig vinnare till DVD:n "Se upp för dårarna". Jag hade inget särskilt för mig så tänkte att jag likaså kunde deltaga. Min motivering löd så här:
En DVD hade varit välkommen till vårt innebandylag då vi spelar i elitserien och därför åker buss land och rike runt. Våra egna filmer har vi hunnit se X antal gånger... I höst ska vi bl a åka 200 mil enkelresa till Boden och lite tidsfördriv hade inte suttit fel=)!
Gert Fylking var jury och sa att han hade hittat några som verkligen förtjänade att vinna. Min motivering lästes upp och nu har vi alltså en film vi kan kolla på=)! Efter han läst upp mitt mejl sa han: "Har de inte hört talas om flygplan i Ängelholm?" Haha!
Det är grymt många som messat mig och gratulerat till vinsten... Haha...lite radiokändis har man allt blivit..;)
Antal tävlande: Innan jag skickade in mitt bidrag sa de att de hade fått in drygt 50 mejl. Det totala antalet nämndes aldrig, men det var ju en tävling som sträckte sig över hela Sverige så de fick nog in en hel del motiveringar...
MÄKTIGT!
Här kommer XAF 805
Nånting händer, det är nåt skumt på gång
Men vi känner, vi vinner med vår sång
För vi kämpar för vårt lag, både natt och dag
Vill du ha stryk så ring
Här kommer XAF 805,
här kommer XAF 805
Här kommer världens bästa vinnarskallar,
gör allt till guld när vi trallar
Här kommer XAF
(Melodi: Räddningspatrullen)
Maria A & jag Rebecca & Scott
Senare under helgen framförde alla sina låtar och vi var rätt eniga om att vår var den bästa... Eller rättare sagt var väl vi det enda laget som hade gått in hyfsat seriöst för denna uppgift. Nöjda över oss själva var vi i alla fall! Var slutdestinationen skulle vara hölls hemligt under hela vägen och vi gjorde en hel del stopp för att tävla (vi vann 3 av fyra tävlingar, snacka om dream-team tjejer!). Vi stannade dessutom till hos Krilles mormor & morfar som bjöd oss på en välbehövlig fika.
Lagfoto efter de goda kakorna och bullarna!
Till sist var vi i alla fall framme vid vårt mål. Det visade sig att vi skulle bo i Krilles sommarstuga (riktigt stor för att bara klassas som stuga...) som låg i Västervik. En tävling avgjorde vilket lag som fick välja rum först och där slutade vi tvåa. Vi blev nöjda, dock fanns det dem som blev mindre glada... Eller vad säger ni i Tojan och Emmas gäng...;) Nu fick vi reda på vad det var som skulle hända, nämligen att vi skulle spela cup. Vi blev riktigt glada för något roligare finns inte=)! Första gruppspelsmatchen var på fredagkvällen där vi tog en enkel seger med 17-0. Våra andra två gruppspelsmatcher spelades under lördagen där vi vann med 13-0 respektive 7-2. Som kan utläsas på resultatet så var inte motståndet det bästa, men anfallsspelet fick vi i alla fall träna på. Mellan lördagsmatcherna fick lagen ännu en uppgift att lösa. Vi skulle gå ut på stan och fotografera oss tillsammans med okända människor. Det var inte vilka foto som helst utan beroende på vad som gjordes på dem fick vi olika poäng. Allt från vanliga gruppfoton till kindpussar och kallingfoto skulle det vara. Den tävlingen är inte avgjord än och kamerorna ska lämnas in för räkning denna vecka.
Lördagkvällen bjöd på en hel del aktiviteter som inleddes med gemensam matlagning. Vårt lag fick i uppgift att stå för huvurätten medan de andra lagen fick förrätt och efterrätt. Allt blev riktigt smarrigt och middagen avnjöts på uteterassen (tillsammans med myggorna...).
Våra grillmästare Stugans terassutsikt
Det som ingen kommer glömma är nog vad vi tog oss igenom under lördagskvällen. Ett lag i taget fick vi gå in i en liten bod där Krille och Jessa väntade. Där inne fick vi en utmaning om att äta oika saker. Det började lite lätt med att vi skulle äta en sparris. Därefter var det ett rått ägg som skulle ner. Maria och jag skulle delat på det, men hon klämde hela, vilket hon ångrade efteråt...;) Den tredje delikatessen var en burk barnmat, blomkålspudding. Fy för vilken äcklig konstistens och smak det var! Det skulle dock bli värre... Den fjärde och sista saken som vi skulle få ner var en burk kattmat (med kycklingsmak). Var man inte illamående innan så blev man det! Som ett lag så delade vi det systerligt i fyra delar. Vi tömde burken, vilket vi blev enda lag till att göra. Känslan av att veta att man åt något så äckligt var inte särskilt trevlig och så som det knastrade när vi tuggade kan man känna än idag. Att vi ens gjorde det fattar jag knappt, men som vi resonerade, är det tävling så är det...
Söndagen ägnade vi åt slutspeletsmatcherna. Semifinalen vann vi med 3-1 och finalen gick vi segrande ur med 7-0. Mitt personliga facit under turneringen blev 3 mål och 2 ass. Inför helgen hade vi bara fått reda på att vi skulle spela en eller möjligtvis två matcher. Våra kläder var alltså inte särskilt fräscha under söndagen då ingen av oss hade med sig ombyte för fem matcher...
Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än att det har varit en riktigt lyckad helg med många góa skratt! Att man lägger ner så mycket tid tillsammans med detta gäng är inte konstigt att förstå när vi har så här roligt. Med denna glädje kommer vi att komma långt!
Marika: Upp som en sol och ner som en pannkaka, glöm aldrig det...;)
Filmkunniga spelare...
Flera dagar emellan = lyxigt!
I torsdags såg jag matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg på TV. Rätt som det var började kommentatorerna analysera om huruvida Djurgården påverkades av att de hade spelat en match på måndagen också. Tänk istället på andra idrotter där pengar inte finns i överflöd och där två matcher i rad kan spelas med mindre än 24 timmar emellan för att spara resekostnader... Det kallar jag sportsligt orättvist, men inte när de nästan har haft tre dagar mellan matcherna. Så vältränade borde ni vara så att ni lyckas bli av med benslasket på de dagarna...!
Perstorp bjöd upp till kamp
Gårdagens fotbollsmatch var lite tuffare än de senaste matcherna vi har spelat. Perstorp stod upp bra och personligen tyckte jag att de hade en riktigt bra målvakt samt en snabb och tuff försvarslinje. Vi lyckades dock dra längsta strået även i denna match och vinna med 3-0. Mitt facit blev ett mål och en assist och jag kan inte säga annat än att det är så härligt att vinna=)! Nästa match mot Röstånga kommer jag tyvärr och missa då jag är iväg med innebandyn. Sist vi möttes satt segern hårt inne och jag skulle nog säga att vi hade lite tur som vann. På söndag hoppas jag verkligen att jag får ett positivt resultat, vilket jag tror att jag kommer att få. Om vi spelar så som vi gjort nu så kommer ännu en trepoängare vara vår, jag ska tänka på er och hålla tummarna=)!
Miniturnering med blandade resultat
Ett år sedan allt började...
Jaha, då har man varit bloggare i ett år. Får väl ta och gratulera mig själv då för att jag har lyckats hålla den hyfsat uppdaterad. Från början startade jag den för min egen skull, men jag måste ändå säga att ni läsare sporrar mig till att fortsätta. Att få respons på det man gör är alltid kul och jag uppskattar verkligen när ni sätter era fotspår här=)! Vi får väl se hur länge bloggen lever, men än så länge finns det inga planer på att lägga ner den!
Ledig torsdag
Om en timme börjar innebanyträningen och jag ska åka dit lite tidigare för att få extra stretchning på mina lår av Anne. De har varit som betongklumpar hela veckan och jag känner verkligen att det måste bort inför de kommande matcherna i helgen. På lördag har vi en miniturnering med innebandyn här i Ängelholm där vi ska möta Olofström och KFUM Malmö (båda från div.1). Vår första match spelas kl. 9.00 och den andra kl.14.30. På söndag är det fotbollsmatch mot Perstorp. När vi möttes i våras var det en jämn tillställning där vi gick segrande ur kampen med ynka 1-0 och jag kan inte tänka annat än att Perstorp är revanschsugna...!
Tack för era kommentarer! Jag blir så glad varje gång någon har skrivit till mig=)!
Vi
Allt är så tydligt, men ändå väldigt otydligt. Jag vet, du vet, båda vet att den andra vet. Men just för att vi vet så blir det ännu längre bort. Konstigt? Ja, det kan man väl kanske säga...
Spelarråd
Kapten, vice kapten, kamratstödjare samt två stycken extra personer som tillsammans med de tre övriga skulle bilda ett spelarråd. Detta skulle bestämmas på gårdagens innebandyträning och alla lämnade in sina röster. Jag blev utsedd till kamratstödjare. De egenskaper jag själv gick efter när jag skulle välja en person till den posten var att det skulle vara en jag litade på samt kände förtroende för. Jag vet inte hur övriga spelare har tänkt, men det känns i alla fall som en ärofylld utnämning. Jag ser mig kanske inte som en särskilt given person att lösa eventuella konflikter då jag själv är relativt konflikträdd och därför sällan behöver engagera mig i såna saker. Jag har till torsdag på mig att godkänna mitt "uppdrag", men det skulle kännas snopet att avsätta sig en post som har avgjorts genom lagets vilja.
Spelarråd:
Kapten: Ellinor Nilsson
Vice kapten: Juliana Jönsson
Kamratstödjare: Emelie Ohlsson
Extra 1: Emma Wahlström
Extra 2: Antonia Andersson
Ännu en gång ska vi göra coopertestet
Ikväll blir det tredje gången denna sommar som jag springer ett cooper-test. Som vanligt ser jag inte alls fram emot det och det ska bli skönt när det är över! Egentligen borde jag inte stissa upp mig så mycket för jag vet själv att jag orkar spela en hel match med hög intensitet och det är ju ändå det som är målet med sommarträningen...! SPRING!!!
Segertåget fortsätter=)
Nu jobbar vi vidare mot nya utmaningar! Nästa söndag ställs vi inför Perstorp och det kommer bli en betydligt tuffare match!
Jag vill satsa, men vad är det då som sätter stopp?
Just nu vet jag inte riktigt var jag har mig själv... Ena sekunden är jag bergsäker, men i den andra känns det inte lika självklart längre. Det är i sådana här lägen som man vill ha hjälp från ovan om vilket beslut som är rätt respektive fel... Att våga lämna det trygga och istället kasta sig rakt ut i det okända är något jag gör väldigt sällan. Jag börjar väl dock känna att jag har kommit till den punkt då det förväntas av mig att jag ska satsa.
Jag förmodar att jag är en aningen rädd, men för vad kan jag inte riktigt sätta fingret på. Jag skulle hemskt gärna vilja ha svar på det, och det lär jag väl bara få om jag hoppar från min trygga sida. Jag tycker det är synd och säga att tiden får visa vad som händer, för det känns som om den har fått sin chans. Just nu ligger det i mina händer och frågan handlar bara om vad jag själv vill.
Långt och givande fyspass
Kvalitétstid á la Emlan och Jennie
Vilken lyckad kväll det blev igår! Det började med att jag och Jennie stack ner till torget där vi satte oss på uteserveringen. Vi snackade om allt mellan himmel och jord där vi konstaterade att vi var väldigt lika i vissa lägen...;) Vad är vi rädda för? Ja, säg det. Om vi bara själva hade vetat det... Hehe! När klockan var halv elva tog vi våra cyklar för att cykla ner till Klitterhus och se hur det nyöppnade stället Citrus var. Vägen dit blev rena rama mardrömmen, då vi fick för oss att det var mycket närmre att cykla via reningsverket. Där var inte en enda lampa på den långa asfaltvägen och det var som att cykla i en beckmörk tunnel med en ljus öppning långt långt fram. Det var kusligt, men som vi konstaterade, vem skulle ligga gömda i buskarna en onsdagkväll på en stig som är helt tom för att invänta oss...?! Mest skrämmda var vi var av alla djur som vi hoppades hade gått och lagt sig... Hehe! Jag råkade också ut för "en nära döden" uppelvelse. Jag cyklade och skrev på mobilen samtidigt när Jennie säger till mig att akta hindret på vägen. Jag kopplar inte riktigt och en meter innan hindret tittar jag upp från mobilen och får tvärnita samtidigt som jag väjer och sätter ner mina fötter. Puh, det var riktigt nära ögat! När vi väl kommer fram till stranden blir vi helt sålda båda två, så mysigt! Det står en kille och spelar gitarr och bjuder på riktigt sköna låtar med ett soft gung i. Vi blev helt kära i honom och vilken stämning det blir med en live-trubadur! Där var inte så mycket känt folk, men Jennie kände ett killgäng som var där i alla fall. De var riktigt góa och lättsamma. Vi fick dessutom lära oss line-dans som blev mycket populär hos trubaduren...;) Strax efter tolv begav vi oss hemåt igen och det var en lika fartfylld färd då som innan. Vi tog dock inte samma håll, men man börjar undra varför Ängelholm inte har lampor på sina cykelstigar. Vi såg ingenting och fick använda mobilerna som lampor (bara min cykellampa som fungerade och den var inte särkilt bra...Hehe), helt mysko!
Sammanfattningsvis så var min och Jennies onsdag så lyckad som den bara kunde bli! Ni som inte kunde följa med oss missade verkligen något och ja, detta kommer vi nog leva på ett bra tag framöver...;)!
Öga mot öga och du finner det du söker
Ju längre bort du går, desto längre bort från sanningen kommer du!
Helgjobb är inget att rekommedera tillsammans med en elitidrott
Vilket strul det har varit att bli ledig de helger som vi ska ha aktiviteter/matcher med innebandyn. Vanligtvis jobbar jag lördagar och söndagar varannan helg, men så här i semestertider så jobbar jag i stort sett varenda. Jag har i alla fall lyckats ordna sju av åtta dagar och som det ser ut nu så kommer jag bara att missa träningsmatchen mot Pixbo. Under hösten är det ytterligare sju stycken matcher som krockar med jobbet och jag ser inte fram emot att försöka puzzla ihop allt... Alla andra år har det löst sig och förhoppningsvis kommer det göra det i år med, tack vare hjälpsamma medarbetare=)!
Tre veckor går fort när man är ledig!
Ikväll får jag möjligheten att träna lite fotboll. Det ska bli riktigt roligt och det är verkligen perfekt fotbollsväder (förutom att det blåser...). Första seriematchen efter sommaruppehållet drar igång på söndag då vi möter Teckomatorp. Jag hoppas att vi kommer fortsätta hösten där vi slutade i våras och ta en välförtjänt serieseger=)!
Båstad Outdoor Open
Helgen som jag har sett fram emot så länge är nu över. Vädret har varit kanon hela tiden och vi har alla blivit smått brända lite här och där...;) På fredagen åkte jag upp så att jag var där till första matchen klockan nio. På eftermiddagen hade vi vår första match där Landskrona stod för motståndet. Vi gjorde vad vi skulle och vann med 2-0. Min egen insats var under all kritik och det märktes att man inte hade vant sig vid underlaget. Huvudsaken var i alla fall att vi gick segrande ur kampen! Resterande del av eftermiddagen gick åt till att sitta i gassande sol på en varm läktare och kolla matcher. Det är helt underbart att en regnig sommar helt plötsligt blir en solig sommar till alla innebandyälskarnas egna helg! Vår andra gruppspelsmatch hade vi "fått äran" att spela kvart i åtta på kvällen. Inte det roligaste att lira så sent kanske, men bra gick det i alla fall. Vi slog Halmstad med 5-3 och det var inget snack om saken vem som var det bästa laget. Jag gjorde dessutom ett mål, vilket inte är särskilt vanligt i innebandysammanhang... När matchen var slut åkte jag hem till Ängelholm för att ladda inför lördagen. Även denna dag startade matcherna klockan nio och jag var givetvis på plats för att kolla=) Vår sista gruppspelsmatch var på eftermiddagen och där det mot Warberg blev en tredje seger med 4-2. Helt otippat gör jag både en assist och ett mål. Det var riktigt kul att spela och golvet kändes inte så främmande längre=)! Pillan och Jenne, det var riktigt kul att träffa er där uppe!
På kvällen var vi ett gäng som hade bokat bord på restaurang Loftet. Vi var ju tvungna att fylla på med mat innan vi skulle fylla på med vätska...;) För egen del blev det dock en lugn kväll ändå. Att vi hade kvartsfinalmatch dagen efter satt i bakhuvudet och ett glas vin och en cider var tillräckligt för mig. Vid elva begav vi oss till Peppes där det blev en hel del dans, men så varmt där var inne! Max tre låtar, sen var man tvungen att gå ut och svalka av sig... Aja, trevligt hade vi i alla fall=)! Toyan och Emma bodde på hotell Skansen och jag sov hos dem på natten. Super gulligt av er att jag var välkommen! Vi somnade som stockar alla tre och när det var dax för frukost måste jag ändå säga att jag kände mig riktigt pigg. Toyan höll med mig, men det gjorde inte Emma...;) Kvartsfinalen var inte ett dugg rättvis. Det kändes som att vi hade det mesta av spelet och att Olofström backade hem och kontrade. Tyvärr lyckades de vinna med 3-2 och det är fortfarande lite trist att vi inte fick mer än en match på söndagen. Vi får bara ta nya tag, det är trots allt inte nu vi ska vara som bäst utan när serien drar igång. Till vårt försvar kan ju sägas att vi inte spelade 2-2-1 systemet som vi har gjort de senaste två säsngerna utan istället körde 2-1-2. Försvaret blev emellanåt lite rörigt, men det ska vi nog få rätt på allt eftersom vi gör fler träningar och matcher. Nu är det ett år kvar till nästa års Båstad Outdoor Open, och jag kommer längta lika mycket till det som jag har gjort detta år=)!