GULDEMLAN

Tenta 8.00-13.00
Klockan 05.00 i lördags morse gick jag upp för att åka till Halmstad och skriva tenta. Jag kände mig trött i huvudet då detta var en skrivning där man skulle komma ihåg gigantiskt många saker. Jag hade sovit oroligt bara för att jag var rädd för att glömma allt och alla de gånger jag vaknade började jag automatiskt räkna upp det som skulle minnas. Det jag hade bestämt mig för att kunna satt i alla fall och så långt kändes det bra. Våra vanliga tentarutiner föll också in; Vi satt längst ut på en rad, Madde satt framför mig, Madde påminde mig om att skriva rätt personnummer (ja det är sant, en gång skrev jag fel på tentan, snacka om att vara förvirrad...). Skrivningen delades ut och jag började kolla på den. Känslan av att läraren ville sätta dit oss lyste som en lampa i mörkret. Av all den fakta som jag bara tryckt in i huvudet var det inte mycket jag hade nytta av utan det blev istället till att "flumskriva" på frågorna. Hoppet ligger nu på att min uppfiningsförmåga är så god att jag samlar på mig de nödvändiga poängen som behövs=)

IBC - Dalen 2-8
Efter en mindre bra förmiddag var jag nu fast besluten om att eftermiddagen skulle gå i lyckans teckan. Jag var lite orolig för att nattens sömnsvårigheter skulle påverka min prestation på plan då jag är extremt beroende av både rätt mängd sömn och mat innan match. På uppvärmningen måste jag dock säga att jag personligen kände mig förvånansvärt pigg, lagmässigt kändes vi dock lite "platta". Det var inte riktigt samma gó i oss som det brukar kunna vara... När matchen väl var igång var det samma sak där, många stod på hälarna och det var ingen fart från något av lagen. Dalen kändes till och med segare än oss och jag tänkte att får vi bara lite spring i benen så fixar vi det här. Det var då lättare sagt än gjort... Med en aning otur tog norrlänningarna ledningen med 0-1 i en kontring där vi precis innan hade lagt ett skott i stolpen. Efter första perioden hade vi underläge med 0-3. I andra var det ett helt annat Engelholm som kom ut. Vi var mer alerta och tempot var ljusår från första perioden, 2-4 var resultatet vid nästa vila. I tredje perioden var vi tyvärr tillbaka i samma spår som i vår första period. Resultatet stod sig i de tio första minuterna innan vi gick upp för att försöka pressa på motståndarna. Som det lätt kan bli vid såna chansningar öppnade vi upp mycket bakåt och målen rann iväg. Om vi förlorar med 2-4 eller 2-8 känns dock strunt samma, poäng är det enda som räknas! För att lyckas måste man våga misslyckas!

Lördag kväll
Efter matchen var det snabbt till att göra sig i ordning för personalfest. Jag kände mig måttligt sugen efter min långa dag, men det var bara till att fräscha till sig och klistra på ett leende. Efter jag hade duschat och bytat om till feststrassen skulle jag ta mig förbi Engelholms P15 lag som stod utanför omklädningsrummet. "Ursäkta killar, men skulle jag få kunna komma förbi? Alla grabbarna flyttar på sig och en av dem snubblar lite lätt och sätter sig på ändan. Han tittar mot dem andra och säger: "Titta grabbar, jag FÖLL för henne" En oväntat kommentar från en sån liten tolle...;)

"Eliten" hade bestämt sig för att samlas upp i Anders lägenhet innan vi skulle möta upp övrig personal...;) Det var en riktigt stor och fin lya de hade skaffat sig och sett till utsikten är det kanske tur att jag inte bor där. Jag hade allt som oftast suttit vid fönstret och kollat vad som hänt...;) Efter fördrinken (givetvis alkoholfritt för mig) begav vi oss iväg till Klitterhus där tillställningen skulle hållas. Det bjöds på italiensk buffé, en supersmarrig fruktsallad till efterrätt och ett livéband. Vid halv nio-tiden fick dock taxi Emelie rycka ut och köra hem en i personalen. Han har en förmåga att drabbas av migrän så fort han är på fest. Det var inget som berodde på alkoholen för tydligen kunde det flyga på honom oavsett. När jag hade lämnat honom i Munka åkte jag därefter tillbaka för att avnjuta efterrätten och strax efter tio-tiden begav jag och Elina oss därifrån. Jag var helt slut och kände att jag behövde lägga mig för att samla krafter till söndagens match.

IBC - Örnsköldsvik 3-7
Revanschsugna som vi var kändes allting mycket bättre än på lördagen. Uppvärmningen var laddad och löpningarna såg mycket piggare ut. Det verkade som om vi alla var sugna på segerns sötma! Matchen speglades av ett mycket högre tempo än det mot Dalen. Båda lagen trummde på och det skapades chanser åt bägge håll. Vi var en aning ineffektiva och bollen ville inte riktigt leta sig in i nätmaskorna. Det var frustrerande att istället få plocka ut den ur vår egen kasse... Jag måste i alla fall få säga att Ö-vik är ett lag som är sämre på att ta tillbaka bollen i power-play än vad vi är, och då är vi inte bra på det...! Vi tilläts att slå krossboll på krossboll utan att de kom rätt i sina positioner. Tvärr var det inget som hjälpte oss att vinna...

Nu väntar en enormt viktig helg som kommer avgöra hur jämt elitseriens bottenskikt kommer att bli. Jag hoppas på en bra träningsvecka med hög närvaro så att vi kan slipa på sånt som inte riktigt klaffade denna gång. Det hade varit en enorm lättnad att på söndag få sätta sig i bussen med full poäng mot både Boden och Skellefteå. Kom igen nu tjejer, det här klarar vi. Tillsammans ska vi våga anta utmaningen om att segra, våra hjärtan kommer visa vägen!


Bild: Bildbyrån