GULDEMLAN

För ett år sedan när mamma och pappa reste på semester fick jag i uppgift att vattna blommorna. Oturligt nog glömde jag bort det och när de väl kom hem var det inte många som levde... I somras var det sen dax igen, men denna gång var jag tydligen lite för generös med allt vatten, de drunknade... Tro det eller ej, men jag hade till och med lyckats vattna några plastblommor... Idag blev jag ombedd att vattna blommorna LITE och sen skulle mormor komma och fylla på imorgon. Jag har precis gjort det och för blommornas skull hoppas jag att jag fann känslan för rätt mängd...;)

Nio utespelare och en målvakt, förutsättningarna hade ju kunnat vara bättre... Jag inbillar mig dock att det kanske är just dessa förutsättningar som behövs för att vi ska kunna rå på Balrog. Nu känner verkligen alla vilket ansvar som vilar på varje spelares axel. Denna gång går det inte lita på att någon annan ska avgöra, utan nu är det VI TIO som ska klara det. Förra mötet var det inte mycket att hurra över, siffrorna 1-17 talar rätt mycket för sig själv. Hur vi har tänkt spela imorgon är inget jag kommer avslöja här (om nu ni stockholmare trodde det...), men jag kan säga så mycket som att vi kommer kriga tills benen inte bär oss längre!

Balrog är duktiga, men inte oslagbara!

I måndags var jag med som ledare på ett talangutvecklingsläger för flickor 13. Det var första gången som jag deltog på något sånt och jag hade inga drekta förväntningar på dagen. Nu i efterhand kan jag inte säga annat än att det var riktigt roligt! Det fanns många duktiga och lovande tjejer som har stor potential att gå långt. Chelle (IBC herr tränare) höll i teoribiten medan jag, Krille och Johan (kapten för Skånelaget flickor 15) höll i träningspassen. Tydligen hade de ledarna som var med på förra träffen fått kritik på den dagen så visst hade vi lite press på oss att göra det roligare denna gång. Efteråt pratade jag med några av tjejerna och enligt dem så hade dagen varit lyckad. Å andra sidan vågade de väl inte säga något annat när det var jag som frågade...=) Ju fler timmar vi spenderade i hallen, desto lägre nivå blev det på ledarskämten... På vägen hem hängde nog varken jag eller Krille med i vad som var roligt i Kjelles berättelser...;) Trötta var vi i alla fall, inte minst när mitt egna träningspass började klockan 20.30...

Gör man inga mål så vinner man heller inga matcher. Jag tycker väl inte att resultatet speglar matchbilden, men om vi inte kan förvalta de lägen vi skapar så finns det inte mycket att göra. Vi fick tyvärr en dålig start med ett tidigt underläge på 0-2. Detta lyckades vi aldrig hämta upp utan fick istället jaga hela tiden. Inte ens i tredje perioden, där vi vinner skotten med 20-6, kommer vi nära resultatmässigt.

13.08 in i tredje perioden får vi straff. Denna sekvens har jag både drömt och tänkt på hur många gånger som helst. Krille pekar på mig och jag går in på plan. Som han själv uttrycker det så har jag min "patenterade variant" som jag givetvis hade tänkt försöka mig på. I mina tankar har det alltid varit Pixbo som varit motståndare, det står 3-3 och det är 10 sekunder kvar av matchen när vi får straff. Jag går fram, lägger upp bollen, hör domaren blåsa i pipan, gör min variant och sträcker jublande händerna i luften. Riktigt så här blev det då inte i verkligheten... Det där med händerna i luften blev istället ett nersänkt huvud. Vad som gick snett har alla olika uppfattningar om. Vissa påstod att målvakten var väck och att jag sen själv sparkade till bollen så att jag miste kontrollen, andra menar på att målvakten sparkade undan bollen med sina fötter. Jag kan inte själv säga vad som hände, men det jag vet är att det blev ett misslyckande. Kanske var det för att det inte var Pixbo som var motståndarna...;) Jag citerar farmor: "Du kan i alla fall glädja dig åt att ditt namn var rättstavat i tidningen" Ja, det gäller ju att se det positiva... Tyvärr stod inte mitt namn där för att jag hade gjort något bra, utan för det motsatta...

Domarnas insatser var det en del som inte var nöjda med. Jag däremot tyckte att de var jätte bra. De tillät ett tufft spel och släppte slagen vilket passar min spelstil utmärkt=)! Scott blev välförtjänt matchens lirare, men gav sina blommor till mig. Du är verkligen för söt, tack! Att skellefteå knep två poäng mot Ö-vik kom som ett extra slag och nu börjar det verkligen brinna i knutarna. Det återstår tre omgångar där vi ska ta oss an Balrog, IKSU och Rönnby. Det är ingen lätt uppgift, men ingenting är omöjligt!

På tisdag sticker mamma & pappa till Thailand på en två veckors härlig semster. Det känns lite vemodigt att jag inte ska följa med, men jag blev trots allt erbjuden och jag får väl skylla mig själv att jag tackade nej. Anledningen till att jag ska stanna hemma är väl inte så svår att räkna ut utan det är samma som alltid, innebandyn... Som dagens läge ser ut är jag ändå glad över mitt beslut. Det hade inte känts bra att lämna laget i sticket inför våra kommande viktiga matcher när vi är en så tunn trupp. Nu hoppas jag bara att det kommer sluta så som jag hoppas, annars har jag ju stannar hemma i onödan...=)!

I helgen kommer Karlstad på besök och det är väl ingen hemlighet vilken nyckelmatch detta är... Kom gärna och stötta oss, ni hjälper oss att prestera!

Lör 16/2 kl.16.00 IBC - Karlstad

Resans färdkost är nu klar. För en gångs skull kunde man äta en lagad middag innan avfärden och slipper därför ta med sig den annars så traditionella pastasalladen... Idag har jag istället gjort en fruktsallad med färsk ananas, jordgubbar, vindruvor och kiwi. Sugen? Det är i alla fall jag...=)! Ett par fullkornsmackor med kokta ägg på får också slinka ner i väskan tillsammans med mina råa morötter. Bara lugn, jag lär säkert falla för någon frestelse som inte finns under kategorin "nyttigt"...;)

Håll era tummar för oss=)!