GULDEMLAN

Efter Karlstadmatchen skulle hela laget iväg på 20-årsfest hos Rebecca. Sett till förlusten var jag väl sådär sugen, men å andra sidan är det inget som blir bättre av att man deppar. Innan alla hade duschat och klätt på sig hade klockan sprungit iväg rätt ordentligt och vi blev en aning sena. Fem minuter efter att vi hade åkt från hallen kom dessutom Elle på att hon hade glömt sin mobil så det var bara till att vända igen. I hallen var den dock inte, och någon annanstans kunde hon inte heller hitta den. Scott gjorde en insats och kollade under förarsätena i bilen. Tro det eller ej, men där låg den=)!

Beccas fest var slut klockan 01 och de enda som ville dra vidare ut var jag, Krille och Mysan. Först begav vi oss till Utposten där vi inte helt otippat träffade Jullan. Lagets partypingla var på gott humör och det blev lite barhängande och dans innan de stängde=) Strax efter 02 begav jag, Mysan och Krille oss hem till honom (perfekt med en tränare som bor i "storstan", slapp vi problemet med att ta oss till Ängelholm) . På vägen uppstod ett litet missförstånd som gjorde Mysan riktigt irriterad. Det slutade med att hennes ena sko hamnade på ett tak på gågatan och vad jag vet så ligger den fortfarande kvar där... Efter ett tag försvann de sura minerna och själv kan jag ju tycka att det var rätt roligt=)

"Dansa med de två där borta." Javisst svarade vi och fick de på fall ordentligt;) Mysan fick ett fast grepp om armen när vi skulle smita därifrån...Hehe!

En herre, som vanligtvis har en pipa i munnen, gav mig både ris och ros. Roserna stoppade jag i en vas med vatten, medan jag illa kvickt slängde bort riset...;) 

Jag och Mysan lärde oss en ny förkortning, CWB... Vad kan nu det betyda då...?! Coach With Benefits... Haha!

Tryckte Krille in snooze 20 gånger på söndagmorgonen eller?! Mysan var uppe vid åtta och jag gick upp strax därefter. Den tredje däremot lyckades vi då inte få liv i förrän 11.30, trots att vi både hade spelat musik på stereon och satt på TV:n... När alla till slut var vakna tog vi oss in till Ängelholm för att kolla IBC herr som mötte Röke. Seger med 10-5 blev en bra start på den dagen. Jag mötte upp Emma och vi åkte även in och kollade FCH-Täby. Under den matchen fick jag uppleva två skumma sammanträffande:

Nummer 1: När vi gick in på Idrottens hus skymtade jag Henke Larsson längre fram i folkmassan. För mig har han alltid varit en favorit, en riktig stjärna=) I första perioden kollade jag om jag kunde urskilja honom på motsatta läktaren, men jag såg honom aldrig där. I tredje perioden gick vi en runda och det slutade med att vi satte oss på en helt annan plats än tidigare. Efter ett par minuter kommer två herrar och sätter sig framför oss. Kan ni tänka er vem den ena var...?! Alldeles riktigt, Henke=) Den perioden såg jag inte alltför mycket innebandy utan koncentrerade mig mer på mannen framför...;) Ni skulle sett hur han reagerade på Daniel Johnssons zorromål, han var i extas...=) Vilken ära för FCH-spelarna att Sveriges egen Larsson kommer och stöttar dem, stort!

Nummer 2: I tredje perioden märker jag plötsligt att min mobiltelefon är borta. Lite smått panikartat tar jag mig tillbaka till den sektion där vi satt i första perioden. Jag kom inte riktigt ihåg vilken rad vi satt på och att stå i trappan och glo in bland publikens ben kändes rätt genant... När jag inte såg den bestämde jag mig för att vänta tills matchen var slut. Precis när jag skulle till att gå hörde jag någon ropa: "Emelie Ohlsson" Det var den för dagen nyktra domaren som ville be om ursäkt för sitt beteende kvällen innan. Efter lite småprat fångar mina ögon upp något vid hans fötter... "Ursäkta, men skulle du vilja ge mig den mobil som ligger vid dina fötter" Snacka om sammanträffande!

Krille, tack för sovplatsen! Becca, tack för en super trevlig fest!