GULDEMLAN

Ibland blir jag så less på hur vissa människor ser på innebandy. Jag har precis haft en lång diskussion med en herre gällande fotboll kontra innebandy. Enligt honom så väljer alla som står i valet mellan dessa två idrotter att satsa på innebandyn just för att det är så lätt att nå eliten i den sporten. Ursäkta, men jag har stått i precis samma vägskäl och det var verkligen inte det som avgjorde mitt val. Om du endast grundar ditt beslut på den kriterien ska det mycket till om du verkligen ska orka. För att lyckas räcker det inte med att vara en talang, utan du behöver en vilja och en glädje som är beredd att följa med dig på hela resan! Att innebandyspelare behövde en så lång sommarträning tyckte han inte heller var nödvändigt då du inte behövde vara särskilt vältränad för att ta dig igenom en match. Amen hallå, det är inte korpen vi snackar om! Fotbollsspelare däremot, de skulle köra stenhård försäsongträning för där gick det inte att fuska med fysiken. Tydligen klämde skon i att många faktiskt prioriterar innebandyns sommarträning framför just fotbollens högsäsong...

Att det skulle vara lättare att nå eliten som innebandyspelare än som fotbollsspelare är inget som jag kan uttala mig om, men så vitt jag vet är innebandyn i alla fall den största inomhusidrotten i Sverige och sett till antalet utövare tror jag inte att den ligger så långt efter fotbollen?! Det om något borde väl tyda på att det det är stor konkurrens? Att det sen finns ett begränsat antal utländska ligor, som håller hög klass, visar bara vilka möjligheter alla innebandyspelare i Sverige har. Förutsättningarna till att utvecklas och bli en av världens bästa spelare finns inom räckhåll vilket förr borde ses som en fördel än som ett problem. Jag tror att fotbollen allt mer kommer få lämna plats till den lilla plastbollen, innebandy är framtidens sport. 

Missförstå mig nu inte för jag älskar både fotboll och innebandy då det är två idrotter som jag verkligen brinner för. Jag blir bara så ledsen på folk som inte kan acceptera att innebandyn är en sport precis som vilken annan idrott som helst. Att det skulle vara lätt att nå eliten är något man ska akta sig för att säga. Oavsett om det handlar om schack, hockey, fotboll, innebandy eller något annat så ligger det ett hårt jobb och X antal träningstimmar bakom framgången. Om du påstår att en elitsatsning i innebandy är en dans på rosor skulle jag vilja veta vad som gör andra idrotter så mycket mer krävande!

Äntligen känner jag att jag har lämnat min trötta innebandykropp bakom mig. På gårdagens fotbollsträningen var det första gången på väldigt länge som jag kände mig pigg i varenda liten muskel=) Årets innebandysäsong har, både psykiskt och fysiskt, slagit hårdare än vad någon tidigare säsong har gjort. Nu börjar i alla fall mina batterier att laddas upp och det kommer inte bli några som helst problem att få de fulladdade tills vi drar igång igen=)!

DM-final 10/4 kl.20.00: Södra Dal - IBC

I fredags spelade Södra Dals damer sin första kvalmatch på vägen mot elitserien. Det var mot Västerås och den slutade 4-4. Idag var det då dax för returmötet där vinnaren kommer få spela i en trelagsgrupp där ettan och tvåan belönas med en elitserieplats. Västerås drog det längsta strået och vann med ynkliga 1-2. Det är väl inget jag gråter några större floder över utan lite själviskt nog passar det Engelholm bättre om vi får vara ensamma i högsta serien. Att locka spelare har aldrig varit särskilt lätt och om ytterligare ett skånelag skulle ta steget upp hade inte förutsättningarna direkt förbättrats. Kanske finns det till och med någon i Södra Dal som vill visa sina framfötter hos oss istället...?!

Den nya organisationen FBC Engelholm kommer ha ett lag i damernas elitserie även nästa säsong. Trots att det i lördagens match mot Rönnby blev en 8-4 förlust stannade vi på en 12:e plats. Precis som tidigare år är det i ingemansland och vår säsong är nu fenito. Inför säsongen såg jag potential till att nå slutspel, men allteftersom matcherna har spelats har förutsättningarna försämrats och målen ändrats. Som det ser ut idag är jag otroligt stolt över att vi lyckades hålla oss ifrån allt vad nedflyttning heter! Boden trillar rakt ner och Skellefteå får kvala, vilket geografiskt sett var det bästa för oss...

Efter matchen blev det en repris från förra året när vi var i Västerås. Ett dopingtest skulle göras och givetvis var det jag och Scott som blev utvalda... Vi var de enda i laget som testades under hela fjolåret och så även i år. I första hand skulle kontrollanterna tydligen testa landslagsspelare, men eftersom vi inte har några sa de att de hade lottat. Det känns dock rätt skumt att det skulle vara en slump att både jag och Scott blev utvalda ännu en gång. Precis som sist inbillar vi oss att vi ser vältränade ut...=) I alla fall hoppas vi inte det var för att de tyckte vi såg manliga ut med grov hårväxt...;) Förra gången tog det drygt två timmar och hela laget hann se en film innan vi hade lyckats få fram det som krävdes. Denna gång gick det lite lättare och redan efter 45 minuter var vi klara=) Scott behövde inte ens sin mp3 och vi lyckades med råge nå upp till de 75 ml som behövdes. Detta måste ha varit kvällens prestation...;)! En av de två tjejerna som testades i Rönnby hade dock större problem. Under matchen hade hon druckit så mycket att det inte var tillräckligt koncentrerat utan bara blask... Hon lär ha fått sitta kvar ett bra tag, stackare! Jag gjorde i alla fall ett konstaterade i att det var samma kontrollant som var med mig på toaletten denna gång som förra. Alla involverade var riktigt trevliga och vi fick lära oss en hel del om hur olika idrottsstjärnor försökt fuska sig till ett godkänt test. En man hade på något konstigt sätt lyckats få sin frus urin i burken. (Hur nu detta kan gå när man har sällskap av kontrollanten på toan...) De hade dock kommit på honom genom att han i så fall skulle vara den första mannen som skulle vara gravid. Hoppsan, det var sådär genomtänkt...;) Jag och Scott kör då fair play och nu är det bara att vänta på resultaten och hålla tummarna för att vi går igenom även denna gång. Förhoppningsvis slipper vi testas nästa år, fast å andra sidan har vi ju vanan inne och träffa burken har vi också lärt oss...;)

Det är med en tår i ögat jag konstaterar att denna säsong är slut. Jag har så otroligt fina minnen från ett år som har kantats av både glädje och sorg. Gemenskapen har varit nyckeln till att vi har gjort det omöjliga möjligt. Att låsa upp handbojorna på någon som redan är dödsdömd är svårt, men tillsammans lyckades vi rymma från den förhandstippade sistaplatsen och får nu leva vidare. Vi har hängt på en skör tråd och en sån här "nära-döden-upplevelse" vill jag inte vara med om fler gånger. Nästa säsong ska vi upp till stjärnorna på slutspelsplats, våra hjärtan kommer visa oss vägen!

Vilken sanslöst bra första period vi gjorde! Den speglades av ett högt tempo där det bjöds på farliga målchanser åt båda håll. Vi körde fullplanspress, vilket  var lyckosamt då vi vann många bollar i offensiv zon. På senare tid har denna typ av aggresiva spel visat sig passa oss bättre. När vi har backat hem har det snarare gjort oss passiva och vi har haft förmågan att hamna på hälarna. Vad som sen händer i andra och tredje perioden är där inte så mycket att orda om. Målen börjar rinna iväg och det är få moment som stämmer. Det är i alla fall en oerhörd lättnad att helgens resultat gick vår väg. Boden kan inte längre hota oss då de har fyra poäng upp. Skellefteå måste vinna sin sista match mot Dalen samtidigt som de ska ta in 23 plusmål. Jag vill inte ta ut något i förskott, men jag kan säga så mycket som att vi har fördel inför den sista omgången. Skulle vi dessutom lyckas knipa någon poäng mot Rönnby, vilket jag inte tror är omöjligt, så behöver vi inte bry oss om resultaten i övriga matcher=) Hur det än kommer sluta ska det i alla fall bli en lättnad att slippa det egna funderandet över serieupplösningen. Tänk vilken skön nattsömn jag kommer få=)!

Innan matchen hade vi ett första möte med den nya klubbdirektören Johan Karlberg. Om det kommer bli så som det sägs så är vi på god väg att både organisatoriskt och tankemässigt bli en elitförening. Det ska bli hårdare krav på det mesta och jag tror att det är precis vad Engelholm behöver. Om vi ska kunna etablera oss och ha chans på en slutspelsplats krävs det att vi är fler som verkligen vill kämpa för det. Nu när säsongen börjar närma sig sitt slut så har det känts sådär motiverande att dra igång med sommarträning igen. Troligtvis beror det på föregående års upplägg samt att vi bara var en fem sex stycken som dök upp på de passen. När Karlberg nu berättade om de kommande fysmomenten tyckte jag dock att det lät rätt spännande. Jag har absolut inget emot att träna mycket och hårt, och att vi dessutom ska ha en utbildad fystränare känns som ett privilegium. Det som jag däremot redan oroar mig över är alla de tester vi ska göra. Prestationsångesten sätter spärrar för mig och det är något som jag verkligen behöver jobba med för att få bort. När vi nu kommer köra tester så pass ofta så kanske det blir annorlunda, men frågan är om jag någonsin kommer kunna vara lugn inför sådana moment... För egen del tror jag inte att det kommer bli någon jätte skillnad nästa säsong. Jag missar sällan någon träning och om jag mot all förmodan skulle göra det är jag inte sen på att ta igen det. Några problem med att köra extra individuella pass har jag inte heller utan det ser jag mer som en regel än som ett undantag. Däremot tror jag det kommer bli riktigt tufft för de som inte redan har vanan inne...

Kämpa kan alla, om det sen inte skulle räcka har du i alla fall gjort ditt bästa!

Nio utespelare och en målvakt, förutsättningarna hade ju kunnat vara bättre... Jag inbillar mig dock att det kanske är just dessa förutsättningar som behövs för att vi ska kunna rå på Balrog. Nu känner verkligen alla vilket ansvar som vilar på varje spelares axel. Denna gång går det inte lita på att någon annan ska avgöra, utan nu är det VI TIO som ska klara det. Förra mötet var det inte mycket att hurra över, siffrorna 1-17 talar rätt mycket för sig själv. Hur vi har tänkt spela imorgon är inget jag kommer avslöja här (om nu ni stockholmare trodde det...), men jag kan säga så mycket som att vi kommer kriga tills benen inte bär oss längre!

Balrog är duktiga, men inte oslagbara!

I måndags var jag med som ledare på ett talangutvecklingsläger för flickor 13. Det var första gången som jag deltog på något sånt och jag hade inga drekta förväntningar på dagen. Nu i efterhand kan jag inte säga annat än att det var riktigt roligt! Det fanns många duktiga och lovande tjejer som har stor potential att gå långt. Chelle (IBC herr tränare) höll i teoribiten medan jag, Krille och Johan (kapten för Skånelaget flickor 15) höll i träningspassen. Tydligen hade de ledarna som var med på förra träffen fått kritik på den dagen så visst hade vi lite press på oss att göra det roligare denna gång. Efteråt pratade jag med några av tjejerna och enligt dem så hade dagen varit lyckad. Å andra sidan vågade de väl inte säga något annat när det var jag som frågade...=) Ju fler timmar vi spenderade i hallen, desto lägre nivå blev det på ledarskämten... På vägen hem hängde nog varken jag eller Krille med i vad som var roligt i Kjelles berättelser...;) Trötta var vi i alla fall, inte minst när mitt egna träningspass började klockan 20.30...

Gör man inga mål så vinner man heller inga matcher. Jag tycker väl inte att resultatet speglar matchbilden, men om vi inte kan förvalta de lägen vi skapar så finns det inte mycket att göra. Vi fick tyvärr en dålig start med ett tidigt underläge på 0-2. Detta lyckades vi aldrig hämta upp utan fick istället jaga hela tiden. Inte ens i tredje perioden, där vi vinner skotten med 20-6, kommer vi nära resultatmässigt.

13.08 in i tredje perioden får vi straff. Denna sekvens har jag både drömt och tänkt på hur många gånger som helst. Krille pekar på mig och jag går in på plan. Som han själv uttrycker det så har jag min "patenterade variant" som jag givetvis hade tänkt försöka mig på. I mina tankar har det alltid varit Pixbo som varit motståndare, det står 3-3 och det är 10 sekunder kvar av matchen när vi får straff. Jag går fram, lägger upp bollen, hör domaren blåsa i pipan, gör min variant och sträcker jublande händerna i luften. Riktigt så här blev det då inte i verkligheten... Det där med händerna i luften blev istället ett nersänkt huvud. Vad som gick snett har alla olika uppfattningar om. Vissa påstod att målvakten var väck och att jag sen själv sparkade till bollen så att jag miste kontrollen, andra menar på att målvakten sparkade undan bollen med sina fötter. Jag kan inte själv säga vad som hände, men det jag vet är att det blev ett misslyckande. Kanske var det för att det inte var Pixbo som var motståndarna...;) Jag citerar farmor: "Du kan i alla fall glädja dig åt att ditt namn var rättstavat i tidningen" Ja, det gäller ju att se det positiva... Tyvärr stod inte mitt namn där för att jag hade gjort något bra, utan för det motsatta...

Domarnas insatser var det en del som inte var nöjda med. Jag däremot tyckte att de var jätte bra. De tillät ett tufft spel och släppte slagen vilket passar min spelstil utmärkt=)! Scott blev välförtjänt matchens lirare, men gav sina blommor till mig. Du är verkligen för söt, tack! Att skellefteå knep två poäng mot Ö-vik kom som ett extra slag och nu börjar det verkligen brinna i knutarna. Det återstår tre omgångar där vi ska ta oss an Balrog, IKSU och Rönnby. Det är ingen lätt uppgift, men ingenting är omöjligt!

På tisdag sticker mamma & pappa till Thailand på en två veckors härlig semster. Det känns lite vemodigt att jag inte ska följa med, men jag blev trots allt erbjuden och jag får väl skylla mig själv att jag tackade nej. Anledningen till att jag ska stanna hemma är väl inte så svår att räkna ut utan det är samma som alltid, innebandyn... Som dagens läge ser ut är jag ändå glad över mitt beslut. Det hade inte känts bra att lämna laget i sticket inför våra kommande viktiga matcher när vi är en så tunn trupp. Nu hoppas jag bara att det kommer sluta så som jag hoppas, annars har jag ju stannar hemma i onödan...=)!

I helgen kommer Karlstad på besök och det är väl ingen hemlighet vilken nyckelmatch detta är... Kom gärna och stötta oss, ni hjälper oss att prestera!

Lör 16/2 kl.16.00 IBC - Karlstad

Resans färdkost är nu klar. För en gångs skull kunde man äta en lagad middag innan avfärden och slipper därför ta med sig den annars så traditionella pastasalladen... Idag har jag istället gjort en fruktsallad med färsk ananas, jordgubbar, vindruvor och kiwi. Sugen? Det är i alla fall jag...=)! Ett par fullkornsmackor med kokta ägg på får också slinka ner i väskan tillsammans med mina råa morötter. Bara lugn, jag lär säkert falla för någon frestelse som inte finns under kategorin "nyttigt"...;)

Håll era tummar för oss=)!