Här kommer XAF 805

Så var vi då hemma från vår "hemliga" innebandyhelg. Målet var att svetsa samman laget och genom årens lopp har jag varit med om en rad olika bravader. Helgens har dock varit den i särklass roligaste! Helt ovetandes om vart vi skulle någonstans samlades vi vid hallen klockan halv åtta i fredags morse. Vi inledde med en gemensam frukost medan Krille och Jessa drog lite allmän information. Vi blev bl a indelade i tre lag där mitt bestod av mig, Scott, Maria A och Rebecca. Varje lag fick en minibuss/bil (vårt bilnummer = XAF 805) för att kunna svetsa samman oss ordentligt samt lösa lite olika uppgifter vi fick under resans gång. Det första var att vi skulle skriva en lagsång som skulle vara klar innan vi kom fram till Ljungby. Vi satte igång direkt och var redo långt innan utsatt tid och hade god tid på oss att planera lite extra finesser på den...

Nånting händer, det är nåt skumt på gång
Men vi känner, vi vinner med vår sång
För vi kämpar för vårt lag, både natt och dag
Vill du ha stryk så ring

Här kommer XAF 805,
här kommer XAF 805
Här kommer världens bästa vinnarskallar,
gör allt till guld när vi trallar
Här kommer XAF

(Melodi: Räddningspatrullen)

     
Maria A & jag                 Rebecca & Scott

Senare under helgen framförde alla sina låtar och vi var rätt eniga om att vår var den bästa... Eller rättare sagt var väl vi det enda laget som hade gått in hyfsat seriöst för denna uppgift. Nöjda över oss själva var vi i alla fall!  Var slutdestinationen skulle vara hölls hemligt under hela vägen och vi gjorde en hel del stopp för att tävla (vi vann 3 av fyra tävlingar, snacka om dream-team tjejer!). Vi stannade dessutom till hos Krilles mormor & morfar som bjöd oss på en välbehövlig fika.

image47
Lagfoto efter de goda kakorna och bullarna!

Till sist var vi i alla fall framme vid vårt mål. Det visade sig att vi skulle bo i Krilles sommarstuga (riktigt stor för att bara klassas som stuga...) som låg i Västervik. En tävling avgjorde vilket lag som fick välja rum först och där slutade vi tvåa. Vi blev nöjda, dock fanns det dem som blev mindre glada... Eller vad säger ni i Tojan och Emmas gäng...;) Nu fick vi reda på vad det var som skulle hända, nämligen att vi skulle spela cup. Vi blev riktigt glada för något roligare finns inte=)! Första gruppspelsmatchen var på fredagkvällen där vi tog en enkel seger med 17-0. Våra andra två gruppspelsmatcher spelades under lördagen där vi vann med 13-0 respektive 7-2. Som kan utläsas på resultatet så var inte motståndet det bästa, men anfallsspelet fick vi i alla fall träna på. Mellan lördagsmatcherna fick lagen ännu en uppgift att lösa. Vi skulle gå ut på stan och fotografera oss tillsammans med okända människor. Det var inte vilka foto som helst utan beroende på vad som gjordes på dem fick vi olika poäng. Allt från vanliga gruppfoton till kindpussar och kallingfoto skulle det vara. Den tävlingen är inte avgjord än och kamerorna ska lämnas in för räkning denna vecka.

Lördagkvällen bjöd på en hel del aktiviteter som inleddes med gemensam matlagning. Vårt lag fick i uppgift att stå för huvurätten medan de andra lagen fick förrätt och efterrätt. Allt blev riktigt smarrigt och middagen avnjöts på uteterassen (tillsammans med myggorna...).

     
Våra grillmästare         Stugans terassutsikt

Det som ingen kommer glömma är nog vad vi tog oss igenom under lördagskvällen. Ett lag i taget fick vi gå in i en liten bod där Krille och Jessa väntade. Där inne fick vi en utmaning om att äta oika saker. Det började lite lätt med att vi skulle äta en sparris. Därefter var det ett rått ägg som skulle ner. Maria och jag skulle delat på det, men hon klämde hela, vilket hon ångrade efteråt...;) Den tredje delikatessen var en burk barnmat, blomkålspudding. Fy för vilken äcklig konstistens och smak det var! Det skulle dock bli värre... Den fjärde och sista saken som vi skulle få ner var en burk kattmat (med kycklingsmak). Var man inte illamående innan så blev man det! Som ett lag så delade vi det systerligt i fyra delar. Vi tömde burken, vilket vi blev enda lag till att göra. Känslan av att veta att man åt något så äckligt var inte särskilt trevlig och så som det knastrade när vi tuggade kan man känna än idag. Att vi ens gjorde det fattar jag knappt, men som vi resonerade, är det tävling så är det...

Söndagen ägnade vi åt slutspeletsmatcherna. Semifinalen vann vi med 3-1 och finalen gick vi segrande ur med 7-0. Mitt personliga facit under turneringen blev 3 mål och 2 ass. Inför helgen hade vi bara fått reda på att vi skulle spela en eller möjligtvis två matcher. Våra kläder var alltså inte särskilt fräscha under söndagen då ingen av oss hade med sig ombyte för fem matcher...

Sammanfattningsvis kan jag inte säga annat än att det har varit en riktigt lyckad helg med många góa skratt! Att man lägger ner så mycket tid tillsammans med detta gäng är inte konstigt att förstå när vi har så här roligt. Med denna glädje kommer vi att komma långt!

Marika: Upp som en sol och ner som en pannkaka, glöm aldrig det...;)

Filmkunniga spelare...

Nu är det klubbat och klart; vi kommer inte få flyga till någon av våra matcher i år. Värst kommer Umeå-resorna bli, att sitta i buss 200 mil enkelresa för att spela en match som tar 2 timmar... Denna tripp kommer dessutom göras två gånger under denna säsong. Jag ska väl i och för sig inte klaga så mycket då jag själv har varit med om att ta beslut om att det är okey med buss. Vi sparar trots allt cirka 70 000 kr för att göra så här istället. Tåg var också ett alternativ men det var inget som var särskilt populärt i fjol. Får vi välja mellan nattåg och buss så vinner buss en överlägsen seger! Till vår derbymatch tror jag nog att det även detta år blir egna bilar, vi ska ju "bara" till Göteborg...

Äntligen

Miniturnering med blandade resultat

Lördagens innebandyspel gick i både bra och lite mindre bra nyanser. I första matchen ställdes vi mot KFUM Malmö. Efter ordinarie tid blev det förlust med 3-1 och jag kan väl inte säga att vi direkt spelade på topp. Varje lag fick dessutom fem straffar var att lägga och den kampen vann vi i alla fall med 4-3. Jag stod för en av straffarna och det var riktigt roligt när jag lyckades få in den  mål=)! Andra matchen mötte vi Olofström (de som slog ut oss i kvartsfinalen i Båstad) och resultatmässigt gick detta bättre, seger med 6-4. Jag gjorde dessutom både ett mål och en ass, helnöjd...;) Straffarna blev en jämnare historia och slutade 2-2. Jag körde samma variant som i första matchen och denna målvakt gick också på den, gott! Denna vecka är det fullt upp med träningar mån, tis, ons, tors och på fredagmorgon beger vi oss iväg på "hemlig aktivitet" där vi inte kommer hem förrän på söndagkväll.

Spelarråd

Kapten, vice kapten, kamratstödjare samt två stycken extra personer som tillsammans med de tre övriga skulle bilda ett spelarråd. Detta skulle bestämmas på gårdagens innebandyträning och alla lämnade in sina röster. Jag blev utsedd till kamratstödjare. De egenskaper jag själv gick efter när jag skulle välja en person till den posten var att det skulle vara en jag litade på samt kände förtroende för. Jag vet inte hur övriga spelare har tänkt, men det känns i alla fall som en ärofylld utnämning. Jag ser mig kanske inte som en särskilt given person att lösa eventuella konflikter då jag själv är relativt konflikträdd och därför sällan behöver engagera mig i såna saker. Jag har till torsdag på mig att godkänna mitt "uppdrag", men det skulle kännas snopet att avsätta sig en post som har avgjorts genom lagets vilja.

Spelarråd:
Kapten: Ellinor Nilsson
Vice kapten: Juliana Jönsson
Kamratstödjare: Emelie Ohlsson
Extra 1: Emma Wahlström
Extra 2: Antonia Andersson

image45


Ännu en gång ska vi göra coopertestet

Ikväll blir det tredje gången denna sommar som jag springer ett cooper-test. Som vanligt ser jag inte alls fram emot det och det ska bli skönt när det är över! Egentligen borde jag inte stissa upp mig så mycket för jag vet själv att jag orkar spela en hel match med hög intensitet och det är ju ändå det som är målet med sommarträningen...! SPRING!!!


Långt och givande fyspass

Jag är nyss hemkommen från vårt fyspass med innebandyn ute på Munka Hälsan. Vi kör 1½ träning med fokus på knä- och bålstabilitet. Vi gör väl en sisådär tio tusen benböj eller något...;) Det är i alla fall en jätte bra träning och inte minst för att förebygga skador! Efter vårt pass skulle det vara ett spinning. Anne erbjöd de som ville att stanna men det var bara Maria och jag som nappade. Jag som egentligen avskyr spinning måste trots allt säga att det var helt okey denna gång, tiden gick inte så långsamt som den brukar göra. Efteråt var vi helnöjda, och som vi sa; Det är lika bra att köra på när man ändå är där=)!

Båstad Outdoor Open

Helgen som jag har sett fram emot så länge är nu över. Vädret har varit kanon hela tiden och vi har alla blivit smått brända lite här och där...;) På fredagen åkte jag upp så att jag var där till första matchen klockan nio. På eftermiddagen hade vi vår första match där Landskrona stod för motståndet. Vi gjorde vad vi skulle och vann med 2-0. Min egen insats var under all kritik och det märktes att man inte hade vant sig vid underlaget. Huvudsaken var i alla fall att vi gick segrande ur kampen! Resterande del av eftermiddagen gick åt till att sitta i gassande sol på en varm läktare och kolla matcher. Det är helt underbart att en regnig sommar helt plötsligt blir en solig sommar till alla innebandyälskarnas egna helg! Vår andra gruppspelsmatch hade vi "fått äran" att spela kvart i åtta på kvällen. Inte det roligaste att lira så sent kanske, men bra gick det i alla fall. Vi slog Halmstad med 5-3 och det var inget snack om saken vem som var det bästa laget. Jag gjorde dessutom ett mål, vilket inte är särskilt vanligt i innebandysammanhang... När matchen var slut åkte jag hem till Ängelholm för att ladda inför lördagen. Även denna dag startade matcherna klockan nio och jag var givetvis på plats för att kolla=) Vår sista gruppspelsmatch var på eftermiddagen och där det mot Warberg blev en tredje seger med 4-2. Helt otippat gör jag både en assist och ett mål. Det var riktigt kul att spela och golvet kändes inte så främmande längre=)! Pillan och Jenne, det var riktigt kul att träffa er där uppe!

På kvällen var vi ett gäng som hade bokat bord på restaurang Loftet. Vi var ju tvungna att fylla på med mat innan vi skulle fylla på med vätska...;) För egen del blev det dock en lugn kväll ändå. Att vi hade kvartsfinalmatch dagen efter satt i bakhuvudet och ett glas vin och en cider var tillräckligt för mig. Vid elva begav vi oss till Peppes där det blev en hel del dans, men så varmt där var inne! Max tre låtar, sen var man tvungen att gå ut och svalka av sig... Aja, trevligt hade vi i alla fall=)! Toyan och Emma bodde på hotell Skansen och jag sov hos dem på natten. Super gulligt av er att jag var välkommen!  Vi somnade som stockar alla tre och när det var dax för frukost måste jag ändå säga att jag kände mig riktigt pigg. Toyan höll med mig, men det gjorde inte Emma...;) Kvartsfinalen var inte ett dugg rättvis. Det kändes som att vi hade det mesta av spelet och att Olofström backade hem och kontrade. Tyvärr lyckades de vinna med 3-2 och det är fortfarande lite trist att vi inte fick mer än en match på söndagen. Vi får bara ta nya tag, det är trots allt inte nu vi ska vara som bäst utan när serien drar igång. Till vårt försvar kan ju sägas att vi inte spelade 2-2-1 systemet som vi har gjort de senaste två säsngerna utan istället körde 2-1-2. Försvaret blev emellanåt lite rörigt, men det ska vi nog få rätt på allt eftersom vi gör fler träningar och matcher. Nu är det ett år kvar till nästa års Båstad Outdoor Open, och jag kommer längta lika mycket till det som jag har gjort detta år=)!


Man kan aldrig börja för tidigt...

Att vara ute i god tid är ett måste när jag ska iväg någonstans. Det kvittar om det handlar om en endagsutflykt eller om det är en lång semester för att slänga ner allt i en väska på tio minuter är inget alternativ för mig. Denna vecka har laget trimmat mig för att jag så gott som i går hade packat färdigt allt inför helgen. Jag har själv svårt att begripa dem som kan göra allt samma morgon de ska iväg. Att komma till ro och somna kvällen innan i vetskap om att jag skulle gått upp och packa ner allt snabbt och inte glömma något hade varit omöjligt för mig.Det är väl tur att vi är olika och som mamma sa innan idag: "Jag är precis likadan så det har du nog fått av mig"

Det närmar sig med stormsteg

           

Båstad Outdoor Open, ja vad säger man. Det är årets roligaste helg med en touch av både innebandy och fest. Jag gör inget annat än att hålla tummarna för att regnet ska hålla sig borta. Att spela inomhus förstör hela turneringen, för själva poängen är ändå att vara gynnad/missgynnad av sol i ögonen, motvins etc som gör allt så speciellt. Att slippa kolla matcher inne i en sunkig idrottshall och istället få njuta av dem i gassande sol är en obeskrivlig känsla=)

Vädergudar, hjälp oss!!!

Sandiga och våta, vilken syn!

De första dagarna på min semester har gått i shoppingens tecken=). I måndags åkte jag och Emma till Väla för att förnya garderoberna. Emma hittade en hel del medan jag nöjde mig med ett par baslinne. Gårdagen tog vi en runda i Ängelholms stad och där var det bättre lycka för mig, ett par jeans. Emma hittade också en del och vi var båda två nöjda när vi åkte hemåt.

Innebandypasset bjöd på många góa skratt, inte minst när vi sprang hinderbanan nere på stranden. Upp och nerför backar, ut i vattnet där vi skulle runda en pinne innan vi skulle rulla rundor i sanden. Gisses som vi såg ut efteråt! Det var lite tur i oturen att det inte var jätte fint väder för då hade de säkert varit mycket mer folk som grillat på stranden... Lira lite fotboll gjorde vi också samt sprang en del stafetter. Vårt lag vann, vilket inte var så konstigt då vi hade fuskaren Toyan med oss...;) När vi väl var tillbaka i hallen och Krille skulle plocka fram sina nycklar från avgasröret (några spelare skulle hem tidigare och hade saker i Krilles bil och fick därför lägga dem där tills vi kom tillbaka) fick han inte ut dem. Alla engagerades och till sist försökte vi till och med lyfta bilen för att de skulle rulla ut. Efter cirka en halvtimmes meckande fick vi med hjälp av en lång ståltråd med krok ut nycklarna...


Nu börjar allt det roliga komma igång

Igår drog vi igång med den gemensamma innebandyträningen igen. Som det ser ut just nu har vi tre nyförvärv; Maria Andersson från Södra Dal (div.1), Maria Ursin från Strövelstorp (div.2) och Pernille från danska elitserien/landslaget. Det vi saknar är en målvakt och det är bara till att hålla tummarna för att vi kan värva någon. Som en mycket klok person uttryckte det i helgen så behöver ett lag som inte ligger i toppen av serien en målvakt som kan göra räddningar som kan ge de där extra poängen. Lyckas vi få hit någon högklassig i buren ser det riktigt ljust ut för oss i år. Fjolårets stomme finns kvar och den har vi som sagt breddat med ett antal duktiga nyförvärv. Dessutom verkar det som om det är ytterligare spelare på väg hit. Träningsdosen har ökats på så att vi nu kör gemensamt mån-tors där även vissa pass har blivit längre. Om allt klaffar tror jag att vi denna gång har marginalerna på vår sida för att ta oss till slutspel=)!


Världens bästa Spanky!

Nu när vi har individuell träning rågfrågade jag och Emma vår förra tränare Spanky om några träningsförslag. Det är så lätt att man blir "blind" på det man gör och bara kör samma saker hela tiden. Han hjälpte oss direkt med olika program och igår träffade vi honom dessutom för försäkra oss om att vi hade förstått allting rätt. Han är verkligen toppen och jag kan inte säga annat än att jag saknar honom! Det fanns "vissa" som inte ansåg att han räckte till som tränare åt oss. Jag är övertygad om att det hade gått lika bra för laget om vi hade fått ha kvar honom säsongen ut. Jag skulle till och med kunna sträcka mig och säga att en bättre tränare har jag nog aldrig haft och jag är tveksam till om jag någonsin kommer få någon så bra som honom. För mig är en tränarens personliga kontakt med spelarna minst lika viktig som det sportsliga. På plan gav han mig det självförtroende som andra tränare bara har "trampat" längre och längre ner. Du är guld värd=)!

Cooper kändes bättre än väntat

Cooper-testet är gjort och jag känner mig hyfsat nöjd med resultatet. Nu är vi som sagt nertränade och förväntades inte springa på någon särskilt bra tid, ändå förbättrade jag mitt förra resultat med fyra sekunder. Det låter kanske inte så mycket, men den tid som jag vill springa på efter försäsongen närmar sig=) Jag måste dessutom säga att det gick mycket lättare att springa denna gång än sist, alltså hade jag nog kunnat öka tempot lite tidigare... Kan ju vara bra att veta till nästa gång...;)

Imorgon är det jobb mellan 9-13 som gäller. En riktigt gó tid faktiskt då jag bara är extrainsatt och ska därför mest glassa runder...;) Lyx! Nej men jag får väl avlösa de andra på raster och göra lite ärende, men det känns inte särskilt betungande...

Nästan lite sorgligt...;)

Imorgon är det sista gemensamma innebandyträningen innan vi tar ett uppehåll på fyra veckor. På ett sätt ska det bli skönt att jag själv kan planera när på dygnet jag vill träna, å andra sidan tycker jag att det är rätt kul när vi tränar tillsammans. Att ta ut sig till max är lättare att göra då alla runt omkring en också gör det precis som att man ibland behöver ha någon som står och gapar/hejar på en när man springer i backar. Det ska säkert inte bli några problem med de individuella passen då man har gjort många såna under årens lopp, dessutom tror jag att både Bengan och Emma är villiga att hänga på någon gång?! Det är vad jag hoppas på i alla fall...=)

Koncentrerat på ben med avslutande beep- och coopertest

Dagens fotbollsmatch kunde jag egentligen inte vara med på, då jag skulle jobbat mellan 13-19. Som tur var erbjöd sig en på jobbet att ta mina sista timmar så nu kan jag helt plötsligt spela, så kul=)! Motståndare är Kvidinge och det kan säkert bli en tuff match. Min fysiska status är dock inte riktigt hundra... Förra veckan körde vi koncentrerat ben fyra dagar i rad varav vi avslutade med ett beep-test (nej, ingen fick något bra resultat på det...) Nästa vecka ser likadan ut förutom att vi ska avsluta med ett cooper-test istället. På torsdag kommer kroppen må som den förtjänar...;) Det som i och för sig är skönt är att vi denna gång inte behöver ha någon vidare press på oss när vi springer testerna (även om jag som vanligt mår dåligt av prestationsångest innan de ska göras...) då det är meningen att resultaten inte ska vara särkilt höga pga att vi är nertränade. Ladda, ladda, ladda för ännu en benvecka...=)! 

Tack för din kommentar Pillan, den värmde=)! Det är jätte kul att läsa era kommentarer till mina inlägg, fortsätt gärna så! Puss på er!


Besvikelsen byttes till förtjusning...;)

Förra veckan blev vi lovade att vår "Hembygdsparksrunda" (som vi springer en gång i veckan och som inte är särskilt rolig...) skulle förnyas. När vi kom till träningen ikväll hade Christian fått instruktioner om  vad vi skulle göra. Till allas stora besvikelse så var det samma runda ännu en gång. Han ändrade dock på träningen och körde bara halva den rundan och la istället till kortare ryck i backe, vilket var riktigt roligt! Det blev gó fart på allas ben=)!

Robotrörelserna börjar ge med sig

Jag kan inte säga mer än att jag hade sjukt ont i kroppen efter söndagens träningspass! Trots att vi har kört järnet i ett antal veckor nu så var inte kroppen van vid innebandyrörelserna... Rumpan och ryggen har varit värst och det såg riktigt stelt ut på gårdagens träning... Turligt nog var jag inte den enda utan nästan alla som hade varit med och lirat hade känningar. Det är ju i alla fall gott och veta att innebandy som är så roligt ger bra med träning också...;)! Som krydd på moset körde vi vår berömda Hembygdsparksrunda igår kväll. Långa backträningsintervaller var inte jätte populärt hos någon av oss, dock släppte det onda allteftersom vi löpte. Idag är jag nästan som vanligt förutom att jag går lite hackigt nerför trappor, men det mjukas nog upp under dagen...;)

Innebandyns try-out dag

Klockan 8.30 samlades vi i hallen för en gemensam frukost. Sju nya ansikten dök upp och jag måste säga att där var många jag var imponerad av. En målvakt känns som högsta prioritet och om hon som var på provträningen väljer att skriva på ser det riktigt bra ut. Det som ska till är att hon får ett jobb här nere, lyckas det så har vi knutit till oss en målvakt i världsklass! Övriga spelare kom från blandade divisioner och länder; en var från danska landslaget, en från norska landskaget, en från division ett och tre stycken från olika division två klubbar (varav en spelar i U19 landslaget). Det ska bli spännade att se hur truppen kommer se ut, tror att den skulle vara spikad vecka 30.

Vi hade ett tvåtimmars träningpass på förmiddagen där det var en hel del innebandyspel. På eftermiddagen fokuserade vi mycket på skott och passningar. Jag kan ju inte påstå att jag var vän med min klubba, kan knappt förstå att jag ens lyckades spela med den förra säsongen...=) Det är väl bara till att försöka få tillbaka den lilla känsla man hade i fjol och se om det räcker detta år också...;)! 


Inställning och diciplin

"Viljan att segra är inte lika viktig som viljan att förbereda sig för seger"


Ett första möte

Igår fick vi för första gången träffa vår nya innebandytränare Christian. Han gick igenom lite av sina grundläggande principer samt hur han och Jessa har tänkt sig sommarens upplägg. Han verkade vara lättsam, men samtidigt bestämd, vilket behövs i vår trupp! I sommar ska vi få fyra veckors ledighet (v.26-29) då det är indivuduell fysträning som gäller. Det är lite synd att man inte fick reda på detta lite tidigare så att man kunde ha planerat in sin arbetssemester efter det och kanske åkt iväg någonstans (Jag ska ha semester v.30-32). Jag har tagit för givet att vi skulle köra hela sommaren med max en veckas ledighet då det brukar se ut så. Nu blev det alltså annorlunda i år. Å andra sidan så kommer jag inte att missa några träningar på grund av att jag ska jobba och det känns ju i och för sig bra!

Den 3 juni ska vi ha en heldag där vi har bjudit in ca 15 spelare från andra klubbar. Förhoppningen är att där är några som passar in i vår trupp och vill följa med på vår kommande elitserieresa. En del andra helger är också uppbokade, dock vet vi spelare inte vad de ska fyllas med ännu... Än så länge tycker jag att det ser jätte bra ut och jag hoppas att Christian infriar allas förväntningar. Som han själv uttryckte det: "Ni lägger ner så mycket tid på det här så varför inte göra det ordentligt hela vägen."

Tidigare inlägg Nyare inlägg