Rönnby - FBC Engelholm 12-8
Det känns lite surt att vi inte fick med oss något poäng, men sen får vi skylla oss lite själva när vi låter dem utnyttja våra misstag. Vi visste ungefär hur de skulle spela och borde kanske därför ha kunnat stoppa dem lite bättre. I övrigt följer vi vår game-plan på ett ypperligt sätt och nu är det bara till att ladda batterierna till matchen mot Huddinge. Håll tummarna för oss=)!
Det är lätt att vara efterklok
Lägesrapport inför helgen
Denna vecka har gått i förkylningens tecken. På grund av det har träningarna tagit lite skada då mitt flås har varit mindre bra. Jag tror dock att det börjar ge med sig nu och jag hoppas att jag slipper det eviga hostandet under helgen. En på jobb gav mig ett tips:
- Jag har en jätte bra hostmedicin som man blir frisk av direkt.
- Jaha, men vad är det för någon då?
- Jag kan ta med lite till dig som du kan få. Ta den innan du lägger dig för där är morfin i så du blir väldigt trött...
- Ehh, nej tack!
Det var ju tur att man inte provade den. Med tanke på att vi ska möta Rönnby så hade det verkligen varit mindre lyckat. Jag och Scott har nämligen fått göra dopingtest både en och två gånger i Västerås.
Till matcherna har det skett lite spelarbyten och det är några som inte kommer följa med. I gengäld dyker ett par spelare från vår division 2 trupp upp samtidigt som en nygammal spelare gör come-back. Herrlgets tränare Niklas "Chelle" Lauritsen ska coacha oss och jag är övertygad om att han sitter inne med några ess i rockärmen. Han har planerat och filat på det mesta och förhoppningsvis kommer det ge oss en skjuts i rätt riktning. Vi har dock fått vara med och bestämma en sak, vad vi ska äta i helgen. Vad vi bestämde oss för är inte så svårt att räkna ut:
- Köttbullar med potatis och sås.
- Vad vill ni ha efter matchen på söndag då? Ni får inte välja köttbullar igen...
- Nähä, men då tar vi pannbiff med potatismos och sås.
Som kan förstås är vi ett riktigt köttbullslag...;)
Lördag 8/11 kl.17.00: Rönnby - FBC Engelholm
Söndag 9/11 kl.14.30: Huddinge - FBC Engelholm
Vem kommer att styra rodret?
Den gamla kartan är borta och vi har istället fått en ny att följa. Vår påbörjade stig har därmed lämnats för att ge oss möjligheten att vika in på en annan väg. Frågan är nu var vi kommer att hamna...
Vad som har hänt denna vecka har nog de flesta koll på, samarbetet mellan FBC Engelholm DE och Christian Hägerström har upphört. Beskedet nådde oss spelare i onsdags då vi samtidigt blev ombedda att inte kommentera det inträffade i media. Dagen efter, när jag var på jobb, så ringde plötsligt min telefon:
- Hej, det är Lennart Norrlöv från HD/NST. Vad har du för kommentar om att Christian inte är er tränare längre?
- Alltså nu får jag tyvärr vara lite tråkig. Vi får inte lov att kommentera vad som har hänt och därför hänvisar jag dig till Johan Karlberg istället.
När samtalet var avslutat tog det inte många minuter förrän Johan ringde upp och gav mig tillåtelse att svara på frågan. Journalister kan tydligen vara ganska envisa...;)
I fredags hörde jag av mig till Chrille för att fråga hur allt kändes. Han verkade ha tagit det hela ganska bra och jag är övertygad om att vi kommer se honom i hallen under våra hemmamatcher. Som han själv uttryckte det:
- Ni lär höra mig på läktaren...
Flera mil hemifrån
Under helgen var nog detta ögonblick det jobbigaste. När klockan sen väl stod på 14.00 satt jag med mobilen i högsta hugg och väntade på att pappa skulle matchrapportera till mig. Det gick 20 minuter och inget hände. Konstigt tyckte jag eftersom det sällan tar så lång tid innan något av lagen gör mål. Då gick det plötsligt upp ett ljus för mig. Pga tidszonerna hade jag ju ställt fram klockan en timme och hemma var den inte mer än 13.20. Ah, jag skulle alltså behöva vänta 40 minuter till innan matchen var igång...
Jag som nästan aldrig är nervös har verkligen suttit på helspänn och det var många på jobbet som kommenterade mitt agerande. Det var en hemsk upplevelse att inte kunna vara med och påverka. I efterhand har jag fått mycket information om hur spelet och allt runt omkring fungerade. Eftersom jag inte själv var med så tänker jag inte ge mig på någon analys utan det låter jag dem som befann sig i hallen stå för...
Vad är en konferens i Riga mot att spela match? Inget!
Helgen som jag har fasat över väldigt länge börjar nu närma sig. På mitt nya jobb var det en sak som jag inte kunde påverka och det var den årliga konferensresan som de brukar göra. Vi åker tidigt imorgon bitti och kommer inte hem förrän på söndag kväll. Vi kommer att spendera dagarna i Riga (Lettland) där det blir allt ifrån skattekurser till nöje och fest. Anledningen till att jag inte ser fram emot detta är nog inte så svårt att räkna ut. Jag missar nämligen våra matcher mot Västerås och Täby. Ångesten har inte varit nådig och jag vill inget hellre än att stanna hemma. Det som känns värst är att jag tidigare har haft ett helgjobb, men som jag alltid har lyckats byta eller ta ledigt de helger som vi har spelat. När jag nu har fått ett måndag till fredag jobb så kommer jag helt plötsligt att missa två matcher pga arbetet. Varför skulle vi åka just detta datum=(? Spelschemat ligger ju dessutom på ett sätt som medför att vi är lediga flera helger och det hade varit så underbart om resan hade tajmats in med det. Den turen har jag ju dock inte haft... Jag kommer sitta på helspänn under den tiden som matcherna spelas och jag kommer inte ha lätt för att koncentrera mig på ekonomitermer just då. Pappa har lovat att live-rapportera till mig och min fokus kommer, i det skedet, att till 100% ligga på min telefon... Jag är övertygad om att ni kommer klara det galant tjejer, men man vill ju så gärna vara med och påverka. Bryta den där passningen, förstöra för motståndarna, servera sina medspelare, peppa sina lagkamrater och allt annat som en match innebär. Åh, vad jag kramar mina tummar för er!!!
KAIS Mora - FBC 6-2
- Varför ge sig på berg när det finns småsten...
Vad hon sen menade med det vet jag inte för vi har väl inga sandkorn i vårt lag...;)
Givetvis kändes det tungt att inte få med sig några poäng hem, men sett till spelet så har vi tagit elefantkliv framåt. Att det sen skulle vara någon kris med våra inledande förluster tycker då inte jag. Serien har bara börjat och fem av de sex lag vi har mött gick till slutspel i fjol. Det kommer inte dröja länge förrän det lossnar för oss också.
Efter matchen blev jag intervjuad av Radio Kristianstad. Det var en ny erfarenhet och dessutom var det ganska svårt att komma med konkreta svar så tätt inpå en match. Standardfrågorna om hur det kändes duggade tätt:
- Hur kändes det att ta ledningen?
- Hur känns det efter förlusten?
- Hur känns det med en sån här tuff inledning på serien?
När intervjun var över hade jag inte så stor koll på vad jag hade svarat, men efter att ha hört lite på dagens radiosändning så friskades minnet upp. Det typiska är ju dock att man alltid kommer på i efterhand vad man skulle ha sagt istället...
Dalen - FBC 9-4
På dagens samling lämnade Chrille och Sara ut vars en lapp till alla spelare. På den hade de skrivit tre egenskaper som de värderade högt hos varje individ. Det var ett bra initiativ och personligen fick mitt självförtroende sig en kick framåt. Tack för de värmande orden=)!
Om jag ska beskriva vår insats idag så blir det både ris och ros. I andra perioden var vi magiskt bra och spelade precis så som vi skulle göra. Vi hämtade upp ett 3-0 underläge genom att göra tre mål på åtta minuter. Vi slet för varandra och höll våra positioner. Det var ett härligt gó i gänget och känslan om att vi skulle få en bra avslutning var stark. I tredje perioden föll vi dock ihop totalt och vårt tidigare så diciplinerade spel fanns inte kvar. Nu i efterhand skulle det vara kul att se på video vad skillnaden mellan perioderna var. Det är svårt att hitta en konkret anledning och det hade vi fått om matchen hade varit bandad.
Något annat som vi också skötte galant var vårt spel i boxplay. Emellanåt kändes det nästan som vi hade mer bollinnehav än vad Dalen hade. Om det sen var de som hade en dålig dag eller vi som hade en bra låter jag vara osagt...
Nu väntar en lång bussresa till Mora innan vi kan checka in på hotellet vid 02.30 i natt. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska lägga upp natten, men troligtvis lär det bli några timmars sömn i bussen för att sen avsluta den i sängen. Förhoppningsvis kommer jag inte ha några större problem med att somna=)
Läget inför matchen
- Om vi hade åkt söderut istället så hade vi varit i Italien nu...
Stämningen i truppen känns bra och alla är riktigt sugna på att spela. Laddningen håller på för fullt och om några minuter ska jag och Anna gå ut på en promenad. Vädret är kanonfint med strålande sol och helt vindstilla, med andra ord ett perfekt vinterväder (minus snön då...) Under mina fem år i elitserien har vi bara lyckats knipa en poäng mot dessa två umeålag. Idag har jag dock känslan av att vi kommer att snygga till den statistiken. Det blir dessutom ett ypperligt tillfälle att spräcka vår nolla i tabellen och kliva upp några placeringar.
Citerat Sara och Chrille:
Det är få spelare som får chansen att spela i elitserien. Ni har kämpat hårt för detta och ni är väl värda att vara där. Ni ska med stor stolthet dra på er klubbdräkten för att gå in och köra 110%. EN FÖR ALLA , ALLA FÖR EN!
Magen kurrar
Skalmans trogne vän, matklockan, ringde för ett tag sedan och eftersom vi var ganska långt ifrån det ställe som vi skulle stanna och äta middag på så åkte min fruktsallad fram. Emma var inte lika hungrig utan har sparat sin till efterrätt istället. Vad skulle vi ha gjort utan våra fruktstunder...;)?!
Bussresan i bilder
Jag, Anna och Tove somnade ganska fort, gäsp!
Vissa ser gladare ut än andra...
Lite frisk luft skadar aldrig, men en aning slitna var vi allt...
På Statoil kan man ha det roligt=)
Titt ut!
FBC-humor
- Katt år resväska, blev packad
- Katt åt stege, blev hög
- Katt åt batteri, slog volt
- Katt åt färg, dog på fläcken
- Katt åt bomb, smällde av
- Katt åt stekpanna, fräste
På en lång bussresa dyker det ena skämtet upp efter det andra. Nivån är inte alltid den bästa, men vi skrattar ändå...;)
En trött buss
Imorgon väntar Dalen och eftersom det tar ca 17 timmar med buss till Umeå så begav vi oss iväg klockan 6 imorse. Jag har alltså tagit ut min första semesterdag, vilket känns ganska bra. För en trött Emelie så kom en kort vecka ganska lägligt=) Jag hade tänkt jobba lite på bussen för att samla på mig lite extra komptimmar, men i övrigt ska jag bara njuta av att inte kunna göra så mycket. Några avsnitt av Prison Break lär det också bli. Hela box 2 är med och trots att jag redan har sett serien en gång så är det en som man kan se om och om igen=)
Dagens slarv tillägnas vår kära Linda Olofsson. Alla satt i bussen och vi väntade bara på henne. Klockan blev fem över sex och hon hade fortfarande inte dykt upp. Tina ringde upp henne:
- Hej, var är du?
- Ehh, jag ligger i sängen. Oj, jag har nog försovit mig.... Jag skyndar mig!
Som tur var hade hon packat sin väska igår, men matsäcken var inte färdig så Håkan fick assistera henne. Nu är alla med och denna gång har vi bara tagit med oss 11 utespelare och 2 målvakter. Vi ska slita som djur och av oss som var med i fjol tror jag nog att alla vill uppleva känslan som vi hade efter bortamatchen mot Dalen (4-4). Vi offrade oss för varandra och likt sophinkar åt vi upp alla skott. Den känslan, den vill jag uppleva igen!
Lördag 17/10 kl.14.00: Dalen - FBC
Söndag 18/10 kl.16.00: Mora - FBC
På egna ben, på öppet hav, och ni ska få se att vi kan ro i land...
En bra träningsvecka
Veckan har innehållit många bra träningspass. Försvarsspelet har satt sig allt mer och det känns som om vi börjar få kläm på hur vi ska jobba tillsammans. Chelle har repeterat vårt grundspel och det ser ut som om poletten äntligen har fallit på plats=) Vår femma har fungerat extra bra och inte nog med att vi har spikat igen bakåt så har vi lyckats etabla oss i anfallszon. Nu är vi på rätt väg! I torsdags hade vi gemensam träning med herrlaget och sett till oss damer så var det riktigt nyttigt. Trots att vi och herrarna inte möttes under spelets gång så höjde deras närvaro vårt tempo. När de spelade så smittade deras intensitet av sig på oss och när det sen blev vår tur så gick det undan=)
Bortsett från innebandyträningarna har jag även varit ute och sprungit innan jobb. Visst var det en aning segt när klockan ringde vid 5, men när jag väl kommit ut så var jag faktiskt pigg. Så pass bra känner jag nämligen mig själv så att jag vet att jag inte hade varit särskilt sugen på att köra ett individuellt pass efter en hel dags jobb. För min del är det alltså bättre att göra det direkt på morgonen. Jag trodde dock att jag skulle bli extra trött på eftermiddagen, men faktum var att jag kände mig mycket piggare. Att jag sen gick och la mig vid 21 på kvällen är en annan femma...;)
Veckans plus: Sara Bergström som gästspelade på onsdagens träning. Snacka om slöseri att en spelare i hennes kaliber inte är ombytt på våra matcher! Vad sägs om en spelande tränare=)?!
Veckans minus: Alla som prioriterar annat framför träningen. Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag. När du stannar hemma så är det dina medspelare som får lida, skärpning!
Ibland behövs det en påminnelse
-Nu kan ni gå och duscha, men glöm inte att ta på er rena kalsonger efteråt!
Hur härligt lät inte det! Det värsta är att det säkert hade varit några som hade tagit på sig sina svettiga underkläder om de inte hade blivit påminda om att byta...=)
Över till våra egna träningar. Prio ett har inte helt otippat varit försvarsspel där vi har diskuterat lösningar för att komma till bukt med läckaget bakåt. Det känns som om vi är på god väg och jag hoppas att det snart kommer sitta i ryggraden hur vi ska agera i de olika situationerna. Många frågor har dykt upp, men de flesta har vi fått svar på så nu är det upp till oss själva att omvandla teori till praktik. Det är lättare sagt än gjort, men med full träningsnärvaro, rätt inställning och fokusering så kommer det inte att vara några som helst problem!
FBC - Endre 4-8
FBC - Balrog 3-12
Det var så otroligt mäktigt och jag kan väl inte säga mer än att det var en väldigt stolt storasyster som sprang in=) Till dagens match saknades tyvärr vår kapten Caroline Böcker då hon var på konferens med jobbet. Emma Wahlström var inte heller med då hon oturligt stukade foten på torsdagens träning.
Vi inledde matchen bra och tog även ledningen med 1-0. Hela första perioden spelade vi precis som vi skulle göra och det hade inte varit orättvist om vi hade fått in någon mer kasse. Andra och tredje perioden finns det inte mycket att säga om mer än att vi gjorde precis så som vi inte skulle. Det mesta går emot oss och vi var dessutom alldeles för veka i vårt eget slott. Stockholmarna tilläts stå helt utan markering och kunde därför lätt sikta in sina skott. Precis som förra helgen tycker jag att siffrorna springer iväg lite väl långt (fast om vi inte kan hålla våra positioner och markeringar så får vi skylla oss lite själva) och det kändes faktiskt inte som att vi var så dåliga som resultatet visade (Inget mot förlusten, Balrog var bra!) Det finns dock mycket att jobba på och försvaret känns prio ett då vi på de inledande matcherna har läckt som ett soll. Offensivt känns det däremot bättre då vi emellanåt bjuder på riktigt fina kombinationer. Vissa gånger är dessutom målchanserna värt ett bättre öde än en målvaktsrädning...
Nu är det bara till att ta nya tag och fokusera på morgondagens drabbning mot gotländska Endre. Våra två spelsätt tror jag kommer att resultera i ett ganska hårt spel och jag hoppas innerligt att vi får domare som sätter en bra nivå och inte blåser sönder matchen (vi är inga porslinsdockor...)
Söndag 27/9 klockan 13.00: FBC - Endre
En tung premiärhelg
Söndagens drabbning mot IKSU var stundtals bättre än vad resultatet (12-1) avslöjar. Om jag gör en jämförelse med förra säsongen så var det ett mer initiativrikt Engelholm igår. Tidigare möten med detta lag har vi knappt tillåtits ha bollen inom laget, men nu lyckades vi komma till en del giftiga avslut. Förlusten finns det inte mycket att säga om utan mister man koncentrationen minsta lilla tiondel så smäller det. IKSU är experter på att bilda de berömda trianglarna och när de väl börjar röra sig efter sina förbestämda mönster är det inte lätt att hänga med!
Min egen insats är jag inte särskilt nöjd med. Att jag har missat en del pga min ljumske märktes ganska tydligt och att jag dessutom bara har spelat träningsmatcher mot samre motstånd märktes ännu tydligare. Förhoppningsvis har kroppen kommit in i det tempo som krävs så att jag slipper springa runt som en yr höna nästa helg... Då är det hemmapremiär mot Balrog och Endre.
Under lördagskvällen passade vi på att följa Ängelholms grönvita lag. Rögle tog som bekant emot Färjestaden och vi tryckte in oss på ett av våra hotellrum för att se matchen. Jag är väl egentligen ingen hockeyfantast (främst för att det är ganska uttjatat att läsa om dem varenda dag i HD/NST då de tar upp ca 80 % av sportsidorna...) men jag måste erkänna att det var en ganska rolig match att se. Nedan jublas det efter ett av Rögles mål=)
Jag, Scott, Johanna, Maria och Madde hade bokat flyg hem då vi var tvungna att komma iväg till dagens arbete. Eftersom det var tight om tid mellan matchen och första flyget så hann vi inte fixa något att äta (det fanns en liten cafeteria i Umeå, men efter matchen så ville vi alla ha varm mat och den var tydligen slut). När vi mellanlandade på Arlanda stack vi och handlade direkt. När vi hade suttit och ätit ett tag så konstaterade vi att det kanske var bäst att vi gick till gaten då tiden började rinna iväg. Vi tog med oss det som var kvar och började gå mot insläppet när vi hörde utropet i högtalaren:
- Nu 'är det sista utropet för er som ska med flyget till Ängelholm
Vi tog direkt till löpsteget och hann i sista sekund fram till disken. Den sista biten mat tryckte jag in i munnen precis innan jag steg på planet och givetvis satt alla andra passagerare redan där och väntade på att vi skulle sätta oss...
NOTERBART:
* Signerat Emlan; min text inför helgens premiär finns att läsa på fbce.se
* På två matcher har vi lyckats samla på oss 18 utvisningsminuter (enbart tvåor)
* Allt omkring matcherna har varit kanon. Bra hotell, god mat, tillgång till sjukgymnast och fixad transport till oss som skulle flyga. Beröm ska ges när det förtjänas och denna gång hade herr Karlberg en stor del i det hela!
* Jag och Linda var ute på en väldigt väldigt lång promenad och jag tror att båda två tyckte att det kändes skönt att få bolla tankar och idéer med varandra. Jag uppskattar att du litar på mig och jag uppskattar att du är en så bra lyssnare!
* Scott hade en beundrare på planet och under den timmeslånga restiden var han inte tyst någon längre stund..;)
* På lördagen fyllde Linda 30 år, vilket firades med tårta och paket. GRATTIS=)!
Äventyret har börjat
Det här med vilken plats i bussen man har är väldigt viktigt. Genom alla år har jag haft samma säte; på vänster sida ganska långt bak. Jag har perfekt syn till TV:n, men ändå inte så bra så att jag riskerar att få sällskap när en sevärd film sätts på...;) Till denna resa är även kvartetten fulländad (Marika är långtidsskadad, men har följt med som supporter). Scott sitter precis ovanför ingången i mitten på bussen, Emma sitter mittemot, Marika bakom Scott och jag mittemot Marika. Tänk så många historier vi har hunnit dra för varandra på dessa resor...=)
I Nyköping stannde vi på lunchstopp och det var inte många som kunde gå förbi det stora godislandet utan att köpa något. Eller Carro var ju tvungen eftersom hon och Marika har ett vad, men i övrigt föll nog de flesta för frestelsen. Linda, som fyller "tant" imorgon (30 år), visar att hon är några år äldre än oss andra genom att sitta och sticka i bussen;) Det är väl det enda ålderssyndromet på dig för i sinnet känns det som om du är på samma nivå som oss andra. Jag ska väl egentligen inte säga så mycket för jag har fått ta emot en hel del kommentarer om mina stödstrumpor. Fast helt ärligt tror jag bara att de andra är avundsjuka på att jag slipper svullna ben. Om inget annat så kommer Carro definitivt att köpa såna strumpor till nästa resa...;)!
Denna säsong kommer vi bo på hotell varenda resa, viktigt! Frukosten har vi sett fram emot länge och den svåra utmaningen kommer vara att äta lagom mycket så att vi inte blir för tunga i magen till matchen. Citat från en spelare:
- Det är bra att gå på toa innan match för då blir man lätt när man springer...
Det kan ju vara en idé, men sen finns det ju de som absolut INTE kan gå på toa och särskilt inte om det är bås... De har dock desto lättare att prata om sin problem än att lösa dem...;)
Vi beräknas vara framme vid 22 ikväll och är det någon som känner för att muntra upp mig med ett sms eller ett samtal så är det fritt fram=) Jag har all tid i världen!
Tre dagar kvar...
Foto: Roger Nielsen
Jag stoppar in ett par nötter i munnen och avslutar med en bit saftig frukt. Skorna knyts om och fotledsskyddet spänns en extra gång. Jag smetar på ett lager lepsyl så att det ska hålla hela perioden. Nu är jag redo!
Den pirriga känslan i magen har redan börjat infinna sig. Jag är lite lagom nervös, men extremt förväntansfull. Väskan är packad och nu finns det inte så mycket mer att göra än att vänta. Två träningar återstår och efter dem hoppas jag att alla kommer känna sig redo inför helgens uppgifter. En premiär är alltid en premiär och jag har en bra magkänsla om att vi kommer få bästa möjliga start på denna säsong. Nu är det upp till alla att ladda ordentligt. Vi hjälps åt att lyckas, TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!
Lördag 20/9 kl.13.04: Örnsköldsvik - FBC
Söndag 21/9 kl.16.00: IKSU - FBC
Lagets standardkommentarer innan match:
- Ska vi jogga eller bara ta en promenad?
- Hur kallt är det? Hur mycket behöver man ha på sig?
- Är det någon som har spray?
- Behöver vi ta in våra väskor eller man vågar lämna kvar det i omklädningsrummet?
- Ska vi ställa upp i nummerordning när vi ska in på plan?
- Ska vi springa eller gå in på banan?
- Gör nu inte en Jullan! (Sägs alltid under line-up då hon har lyckats göra platt fall vid ett flertal tillfällen...)
- Jag bytar första/andra back!
Foto: Roger Nielsen