GULDEMLAN

Tidig väckning, innebandyhallar, analyser och trötta kvällar...

Startskottet för helgens äventyr gick i fredags efter jobb. Jag blev hämtad av tre stycken herrar (Fält, Jeppson och Chelle) och resan mot Linköping hade inletts. Vi hann inte särskilt långt innan jag och Chelle var tvungna att ta toapaus. Det var inga problem, men när vi kände att stopp nummer två var nödvändigt så blev det lite gnäll i framsätet...;) Trots att vi drog ut på restiden en aning så var vi framme vid 20-snåret. Vi hälsade på Skånelagen innan vi fyllde magarna med lite mat och checkade in på hotellet. Jag och gotlänningen Jennie Hamberg delade rum och det funkade kanon, trots att hon har spelat i Endre...;)

Frukost är dagens bästa måltid och den blir ju inte direkt sämre av att man får äta den på Scandic. Denna gång behövde jag dessutom inte tänka på vad jag stoppade i mig då jag inte hade någon match att anpassa allt efter. När hände det senast på ett hotell?

Dagarna har varit fyllda med innebandy då SM för flickor 15 och pojkar 15 var huvudmålet med denna lilla tripp. Jag hade dessutom kusin Jonathan Olsson i de röd/gula färgerna och det var verkligen roligt att se honom spela. Jag har inte sett honom särskilt mycket, men det var en stolt kusin som satt på läktaren=) Han har alla förutsättningar för att kunna gå långt och så mycket som han brinner för denna lilla plastboll så ska det mycket till för att han inte ska lyckas. Pga mitt jobb så var jag tvungen att åka hem på söndagen och missade därför slutspelsmatcherna. Tjejerna lyckades få med sig en bronsmedalj medan killarna föll i kvartsfinalen. Det var starkt av tjejerna att ta sig så långt och av de rapporter som jag fick så kunde tydligen sista matchen ha slutat hur som helst. Att killarna inte gick längre kändes snopet, och det är väl bara till att inse att inga matcher är avgjorda innan de har spelats.   

Att min hemresa skulle gå smärtfritt var väl för mycket att hoppas på. Jennie skjutsade mig till stationen och jag satte mig ner i väntsalen. Inte helt otippat så var tåget försenat (har de någonsin varit i tid när man ska åka?). Fem minuter blev till tio och så höll det på. När jag äntligen kom på det så hade jag hoppats på att de skulle försöka köra in lite tid så att jag ändå skulle hinna med mitt byte i Hässleholm. Det var dock inte att tänka på då det flera gånger fick stanna och vänta på mötande tåg. När jag var framme i Hässleholm hade min buss gått för länge sedan och mitt uppdrag var nu att hitta en alternativ lösning på hur jag skulle kunna ta mig till Ängelholm. Givetvis var rulltrapporna stilla och med resväska, ett sargat knä och kryckor så kändes det inte aktuellt att ta alla trappor. Jag gick till hissen, men den ville inte röra en fena, typiskt! Det var alltså bara till att sakta men säkert ta sig nerför trapporna. Jag tittade vilka andra bussar som skulle kunna passa mig, men om jag skulle ta någon av dem så skulle jag få vänta ett par timmar. Nja, det kändes inte särskilt lockande... Jag asade mig uppför trapporna igen för att kolla tågtiderna. Jag hittade ett tåg till Helsingborg som skulle gå om en halvtimme och jag bestämde mig för att det var den bästa lösningen. Projekt nummer två blev att ordna en biljett. Jag upptäckte att jag bara hade 40 kronor i kontanter och insåg att det inte skulle räcka till Helsingborg och sen därifrån till Ängelholm. Turligt nog kom jag på att jag hade ett rabattkort laddat med pengar. Automaten som tog de korten fungerade givetvis inte och det fanns inget ställe som hade öppet där jag kunde ta ut pengar. När skulle min tur vända? För säkerhets skull så checkade jag lite priser på vad en biljett skulle kosta och med min tomma plånbok insåg jag att jag inte kunde komma särskilt långt. Jag upptäckte dock att tåget gjorde ett stopp i Klippan och om jag hoppade av där kostade det bara 39 kr. Det gäller att ha marginalerna på sin sida...;) I Klippan fick brorsan komma och hämta mig och den bilfärden gick ï alla fall smärtfritt. När jag steg in genom dörren gick jag raka vägen till sängen och la mig, det hade varit en tuff dag=)

Denna helg var intressant på mer än ett sätt...

Kvällens aktivitet var en spa-afton på Hotell Erikslund. Som sponsor passade de på att bjuda in oss och nu när vi är spellediga så satt det extra fint med lite vardagslyx. Vi inledde med att bubbla, läsa tidningar, basta och bara ta det allmänt lugnt innan det var tid för behandlingarna. Först fick ansiktet sig en omgång innan vi gick över till händerna. Nu känns det nästan som om man har fått bebishud, riktigt mjukt och skönt=) Sen är dock frågan hur länge det kommer att sitta i. Som vi själva konstaterade så har man ju knappt tid till att borsta tänderna på morgonen och skulle dessutom en sådan här procedur läggas in i planeringen så skulle det betyda att klockan måste ringa en halvtimme tidigare. En "klok" person uttryckte sig:

- Nu vet vi vad vi ska göra på bussresorna...

En historisk match och jag var på plats. Det var riktigt mäktigt att få uppleva något som hela Sverige pratar om. Henke, som alltid har varit en stor förebild för mig, stod nu med sin innebandyklubba i handen. Han hade ett konstant leende på läpparna och så fort han fick ett byte blev publiken helt lyrisk. Det applåderades och visslades utan dess like, vilket säkerligen gav övriga FCH-spelare en enorm kick. Det är en ära för innebandyn att en idrottsikon som honom väljer "vår" idrott.

En stor stjärna som låter sitt ljus lysa på den vita lilla plastbollen...