GULDEMLAN

Många bäckar små... Denna säsong brast vi på många punkter.

Tränare: Från det att vi drog igång försäsongsträningen så har vi haft sju olika röster att lyssna på. Sara Bergström är den enda som har varit med hela året ut och på vissa träningar har vi haft D2´s coach, Dennis Mårtensson, eftersom ingen av våra andra tränare har kunnat närvara. Så här har tränarskiftet sett ut:
Christian Hägerström --> Niklas "Chelle" Lauritzon --> Johan Karlberg --> Andreas Lindmark & Daniel Borg --> Johan Karlberg --> "Chelle"

Spelare: Av årets kontrakterade spelare så har två hela femmor försvunnit (exkl. skador och graviditet) Att det skulle vara så enkelt att bryta ett kontrakt utan några konsekvenser trodde jag inte. Kan i så fall någon förklara för mig varför man skriver ett? 

Elittänk: Det fanns inte tillräckligt med spelare som hade rätt inställning. Sett på pappret hör vi inte till de starkare lagen i serien och just därför måste vi ta chansen att bli bättre än alla andra på övriga bitar. Kosten ska skötas, sömnen ska prioriteras, alkohol ska inte konsumeras så fort vi är spellediga och den individuella träningen ska göras. Det är vår plikt att leva som en elitidrottare, något annat är ett hån mot både det egna laget och dess omgivning!

Kom in i matchen...

Mitt tävlingshuvud har svårt att se det positiva i att vi trillade ner. Det som dock är bra är att truppen kan rensas på de spelare som inte är mogna för en satsning. Fördelen med en förening som har lag i olika divisioner är att alla individer kan hitta en nivå som passar med just sin livssituation. Risken med att samla spelare som har olika ambitioner och mål med sitt idrottsutövande är att de som inte satsar helhjärtat tar motivationen ifrån de som verkligen gör det...

Vägen tillbaka

Jag har burrat upp mig med en massa kuddar i soffan och med datorn framför mig. Pulsen är på högvarv och jag har tagit fram allt som jag kan tänkas behöva inom de närmsta två timmarna. Jag tänker inte slita blicken ifrån skärmen, och det kommer troligtvis vara den mest skrämmande thriller som jag någonsin har sett på. Jag vet inte vad som ska hända, men plötsligt kommer att att ploppa upp en textrad. Även om det inte lär bli en uppsats så är det de små detaljerna som kan betyda så mycket... Snälla, låt filmen få ett lyckligt slut!

ELITSERIEKVAL
Fre 20/3 kl.19.30: Skellefteå - FBC

Stolt, lycklig, lättad. Jag kan inte med några ord i världen beskriva den känsla som uppkom när slutsignalen ljöd. Under matchens gång kastades jag mellan glädje och förtvivlan där mina nerver var i ett ständigt uppror. Lillebror liverapporterade till mig från Västerås match och även om Falun hela tiden hade ledningen så kände jag mig inte säker förrän jag fick meddelandet: "3-8 slut". I samma veva släppte vi dock in Övik i matchen igen och tillät dem att gå upp till 6-5, frustrerande... Matchens sista minuter är några av de längsta jag har varit med om och jag hade faktiskt svårt för att koncentrera mig på själva spelet. Jag pillade i håret, korrigerade strumpan på mitt knä, kletade på lypsyl, knöt om skorna och ja, jag gjorde i stort sett allt för att jag jag ville få tiden att gå fortare. Jag inbillade mig i alla fall att den gjorde det om jag fixade med en massa annat samtidigt...;)  

I efterhand så har väl egentligen detta varit det bästa tänkbara scenario för att gå in i ett kval. Vi vann trots allt platsen och istället för att gå in i ett kval som förlorare så gör vi det som vinnare. Nu börjar allting om på nytt igen och vi får en andra chans till att bestämma om vi vill spela i div.1 eller elit. Säsongen har nu automatiskt förlängts med sju veckor, men så länge som vi fixar kontraktet är innebandyn värd varenda minut vi kommer att lägga ner. Ge oss möjligheten till revansch...

Idag var den dag då vi bevisade för både oss själva och för alla runt omkring vad vi faktiskt kan prestera på banan. Våra hjärtan visade oss vägen och de kommer även att hjälpa oss i fortsättningen. Det är fortfarande en lång sträcka att vandra, men om alla ställer upp och behåller gnistan så kommer vår saga att få ett lyckligt slut! Magiska under

Helgens matcher
FBC - IKSU 0-11
FBC - Övik 6-5

Dagens match var inte en av våra bättre. Under 40 minuter springer vi runt som några yra höns utan att riktigt veta vilka positioner vi ska ha. Vi låg för långt ifrån våra markeringar och inte minst i slottet där vi tillät gotlänningarna ta både första och andra returen. Att släppa en halv meter där är dödsstraff och rättar vi inte till det kommer vi att få det fortsatt tufft i våra återstående matcher. Överlag stirrade vi alldeles för mycket boll och även om vi visste att Endre söker diagonalpassningar och att det alltid dyker upp en spelare på bortre stolpen så var vi inte tillräckligt uppmärksamma på det.

Trots att vi släpper in tio mål så gör vår målvakt Andreia en stormatch. Tyvärr räcker det inte till poäng, men jag tror ändå att vi hade några högre makter med oss idag. 19.55 i Övik, jag säger inte mer...

Jag sammanfattar vår match med mitt välanvända citat:
- Mittplan är en transportsträcka och inte en hållplats!

Ytterst nära, men vad hjälpte det. Vi fick kliva av planen som förlorade, igen... I andra perioden slappnar vi av i en ynka liten minut och då smäller det tre gånger om. Vi visste inte om det just då, men i efterhand så var det avgörande för matchen. I 59 minuter spelar vi ruggigt bra innebandy och radar upp chanser på chanser. Visst att vi skjuter en hel del utanför, men vi vågar i alla fall söka avslut. Vi krigar som ett lag och jag vet inte vilka högre makter vi ska vända oss till för att få den lilla vita att trilla in. Till råge på allt får vi in 5-5 kvitteringen en sekund efter att slutsignalen har gått och det känns verkligen som om oturen skrattar oss rakt i ansiktet. Vi förtjänade minst en poäng och när till och med Dalens Örjan medger att det inte var ett rättvist resultat så känns det ännu mer surt. Detta var var match, i vår hall, med vår publik. Varför blev inte de tre poängen våra? Vi har många frågor, men det finns få svar.

I en sån här match ska hela laget ha beröm, men jag vill ändå lyfta fram Tina Olofsson som på senare tid har tagit flera kliv framåt. På sin centerposition tar hon ett stort defensivt ansvar samtidigt som hon har mognat i sitt offensiva spel. Din utveklingskurva pekar rakt uppåt!

Marika Tapper gjorde come-back efter sin korsbandsskada och jag är verkligen glad för din skull. Eftersom jag själv är mitt uppe i rehabiliteringen så vet jag vilket tungt år du har haft, både psykiskt och fysiskt. När du fick beskedet om att du skulle få komma in och spela kände jag glädjetårarna komma krypandes. Det var mäktigt att se dig "in action" och nu har en vissen blomma äntligen fått liv igen.

Det är i motvind som en drake lyfter...