GULDEMLAN

Ytterst nära, men vad hjälpte det. Vi fick kliva av planen som förlorade, igen... I andra perioden slappnar vi av i en ynka liten minut och då smäller det tre gånger om. Vi visste inte om det just då, men i efterhand så var det avgörande för matchen. I 59 minuter spelar vi ruggigt bra innebandy och radar upp chanser på chanser. Visst att vi skjuter en hel del utanför, men vi vågar i alla fall söka avslut. Vi krigar som ett lag och jag vet inte vilka högre makter vi ska vända oss till för att få den lilla vita att trilla in. Till råge på allt får vi in 5-5 kvitteringen en sekund efter att slutsignalen har gått och det känns verkligen som om oturen skrattar oss rakt i ansiktet. Vi förtjänade minst en poäng och när till och med Dalens Örjan medger att det inte var ett rättvist resultat så känns det ännu mer surt. Detta var var match, i vår hall, med vår publik. Varför blev inte de tre poängen våra? Vi har många frågor, men det finns få svar.

I en sån här match ska hela laget ha beröm, men jag vill ändå lyfta fram Tina Olofsson som på senare tid har tagit flera kliv framåt. På sin centerposition tar hon ett stort defensivt ansvar samtidigt som hon har mognat i sitt offensiva spel. Din utveklingskurva pekar rakt uppåt!

Marika Tapper gjorde come-back efter sin korsbandsskada och jag är verkligen glad för din skull. Eftersom jag själv är mitt uppe i rehabiliteringen så vet jag vilket tungt år du har haft, både psykiskt och fysiskt. När du fick beskedet om att du skulle få komma in och spela kände jag glädjetårarna komma krypandes. Det var mäktigt att se dig "in action" och nu har en vissen blomma äntligen fått liv igen.

Det är i motvind som en drake lyfter...