GULDEMLAN

Många bäckar små... Denna säsong brast vi på många punkter.

Tränare: Från det att vi drog igång försäsongsträningen så har vi haft sju olika röster att lyssna på. Sara Bergström är den enda som har varit med hela året ut och på vissa träningar har vi haft D2´s coach, Dennis Mårtensson, eftersom ingen av våra andra tränare har kunnat närvara. Så här har tränarskiftet sett ut:
Christian Hägerström --> Niklas "Chelle" Lauritzon --> Johan Karlberg --> Andreas Lindmark & Daniel Borg --> Johan Karlberg --> "Chelle"

Spelare: Av årets kontrakterade spelare så har två hela femmor försvunnit (exkl. skador och graviditet) Att det skulle vara så enkelt att bryta ett kontrakt utan några konsekvenser trodde jag inte. Kan i så fall någon förklara för mig varför man skriver ett? 

Elittänk: Det fanns inte tillräckligt med spelare som hade rätt inställning. Sett på pappret hör vi inte till de starkare lagen i serien och just därför måste vi ta chansen att bli bättre än alla andra på övriga bitar. Kosten ska skötas, sömnen ska prioriteras, alkohol ska inte konsumeras så fort vi är spellediga och den individuella träningen ska göras. Det är vår plikt att leva som en elitidrottare, något annat är ett hån mot både det egna laget och dess omgivning!

Kom in i matchen...

Mitt tävlingshuvud har svårt att se det positiva i att vi trillade ner. Det som dock är bra är att truppen kan rensas på de spelare som inte är mogna för en satsning. Fördelen med en förening som har lag i olika divisioner är att alla individer kan hitta en nivå som passar med just sin livssituation. Risken med att samla spelare som har olika ambitioner och mål med sitt idrottsutövande är att de som inte satsar helhjärtat tar motivationen ifrån de som verkligen gör det...

Vägen tillbaka