GULDEMLAN

Jag hade tänkt ut ett perfekt inlägg som jag skulle ha skrivit om vi hade tagit poäng i helgens match. Nu gjorde vi tyvärr inte det och jag får istället ta och skriva om ännu en storförlust. Tidigare år har vi mer varit ett lag som spelat bra mot bättre motstånd och sen haft svårt att prestera mot sämre lag. Detta år är det precis tvärtom, vi spelar emellanåt bländande innebandy mot bottenlag, men sen när det kommer till topplagen klappar vi ihop totalt. Idag var inget undantag, även om vi "bara" låg under med 2-0 efter första perioden. IKSU rullade runt bollen bra och det fanns inte särskilt mycket att säga om deras seger. De hade lätt kunnat få in några bollar till, men sen fick de även in ett par enkla mål så det jämnar nog ut sig i slutändan. Slutresultatet skrevs till 11-1 och det är väl inte något man är jätte stolt över. Mitt plus delar jag i alla fall ut till Scott som gjorde en bra match och bjöd på en hel del lyckosamma finter=)! Denna helg har vi suttit i buss 32 timmar för att spela en match på 60 minuter. Att vi alla lever för innebandyn och laget är väl inget man behöver säga två gånger...

Lotten avgjorde rumsindelningen på lördagens vandrarhem och jag hamnade tillsammans med Emma, Tojan, Scott och Jullan. På kvällen fick vi även påhälsning av Marika som glatt delade med sig av sina historier och erfarenheter...;) Emma vill ha "mesar", Tojan vill ha busar, Jullan vill ha grönsaksälskare, Marika rättar till det så det blir som hon vill och Scott vill ha sin Linus...;) Haha...många góa skratt blev det i alla fall=)! Mycket SKITsnack dessutom, men som vi sa: "Det är NÖDvändigt".

Som vanligt var vi inom en runda på H&M där vi gick igenom vad de hade för träningspannband. Ett par stycken nya blev det i alla fall.

Vi lämnade Umeå lite efter klockan 19 igår och kom fram i Ängelholm vid nio i morse. Jag trodde verkligen att natten skulle vara jobbig, men vad snabbt den gick! Jag somnade vid 00.30 och sov till 8.30 då de väckte oss och sa att det bara var en kvart kvar tills vi var hemma. Riktigt skönt att det gick så lätt!

När jag satte mig i bussen hade jag en lugn och behaglig känsla i kroppen. Det fanns ingen som helst tveksamhet till att vi inte skulle greja tre poäng. Alla verkade känna likadant och jag tror att det är en av anledningarna till att vi lyckades. För en gångs skull gör vi en riktigt bra första period där vi till och med gör två stycken power-play mål. Redan där stämde alltså sånt som i vanliga fall har varit mindre bra. Vi fortsatte att rulla runt bollen bra och vår seger kändes aldrig särskilt hotad. En kort stund i tredje perioden var enda gången som vi var lite stissiga, men med hjälp av våra två målsättningar hittade vi tillbaka till vårt lugn igen. Min femma spelade fullplanspress hela matchen och det funkade faktiskt riktigt bra. Egentligen var det kanske inte jätte konstigt då vår femma är just en "löpfemma"... 

Denna match hade vi tre supportrar på läktaren, Herr Wahlström, Max samt Ullis, som numera bor i Karlstad. Det var skönt och veta att där fanns folk på plats som stöttade och trodde på oss!

På lördag kommer stockholmslaget Balrog till Ängelholm. Vi är väl medvetna om att det kommer bli en betydligt tuffare match mot vad vi hade i helgen, men bara för att de på pappret har ett bättre lag än vad vi har ska de inte få styra och ställa med oss. Om vi sliter för varandra och spelar diciplinerat så kommer vi ha all chans i världen att rucka på SM-guldfavoriterna!

Noterbart:
* Köttbullar har i vårt lag blivit något av en nationalrätt.
* Jag höll mitt vad om att inte packa väskan förrän på fredag eftermiddag. Trots att jag gjorde det så pass sent lyckades jag få med mig allt som jag behövde.
* Elle zorrade en gång bakom Karlstads mål, respekt!
* Becca var kanon som "lypsyl-ansvarig" Tack för hjälpen=)!
* På två power-play rörde jag bollen en gång, men min uppgift var ju som sagt att skapa ytor till andra. Om jag lyckades vet jag inte, men jag inbillar mig i alla fall att jag täckte målvakten på Elles skott...;)
* Incidenten där Tojan och en Karlstadspelare stod och räckte finger till varandra. Vad sysslade ni med=)?!
* Min och Marias promenad gjorde att vi missade den gigantiska godisbutiken. Vilken tur att de hade öppet på vägen hem också...
* Matchen till ära hade Emma kapat sin klubba, dock lite väl mycket... Att spela med samma längd som Ursin har på sin är inte det lättaste...Hehe!
* Jag, Scott och Marika hittade till slut vad vi sökte efter. Bås var det inte i alla fall;) 

Jag har precis kommit hem ifrån dagens innebandypass. Trots den dåliga uppslutningen gjorde vi som var där en riktigt bra träning! En stor kred till Krille för de övningar vi körde, de var både roliga och fartfyllda=)!

Dagens goda gärning stod Becca för. Hon hade bakat en supergod kladdekaka, Emmas dag till ära, som vi alla glatt delade på. Du är för söt!

En uppmaning till er som inte dök upp: Alla har vi bra och dåliga dagar, men att stanna hemma gör inte saken bättre. För det första missar ni viktiga övningar som ska praktiseras i matcherna och för det andra så förstör ni för laget. Att sätta sig själv främst är inte prio ett i en lagidrott. Kan ni inte ställa upp på det kravet är det bättre att se sig om efter en individuell sport där den enda ni förstör för är er själva. Visst att vi inte får betalt för att spela, men valet är trots allt vårt eget och klarar vi inte av vad som krävs hör vi inte hemma på elitnivå. Att det skulle vara en tillfällighet är inte heller så troligt. Fenomenet med lite folk på träningarna, innan en spelledig helg, känns bekant... Vill vi utvecklas och avancera i tabellen är det just dessa "mellanveckor" som vi ska ta tillvara på för att finslipa detaljer som kan ge oss en trea istället för en nolla. Laget tollererar inte längre dåliga ursäkter för att stanna hemma, skärpning!

"Om du under hela dagen går och tänker på att du ska springa ett beep-test tar det så enormt mycket energi att när du sen väl ska börja så känns det som om du redan är på nivå fem" (Lotta Vöcks, mental tränare)

Om jag känner igen mig? Jo det kan man nog säga...

I söndagens match var allt från lördagen som bortblåst. På uppvärmningen kändes vi taggade för att ta oss an vår uppgift mot de spända stockholmarna, men när matchen väl var igång var det inte mycket som stämde. Efter första perioden hade vi underläge med 0-1. 2.37 i andra perioden drygade Täby ut sin ledning till 0-2. De stod för ett massivt tryck mot vårt mål där vi fick tacka Jessie för att matchen fortfarande levde. Trots det lyckas vi, genom Madde, gå upp och göra 1-2. Täby behåller trycket mot oss, men med en sekund kvar av perioden gör My det psykologiskt viktiga 2-2 målet. Nu hade vi verkligen ett bra utgångsläge inför tredje perioden! Vad som händer där vet nog bara gudarna. Vi är totalt under isen och tillåter Täby göra både ett och två mål inom loppet av knappt 2 minuter. Vår timeout hjälper inte utan efter fem minuter har vi tappat till ett underläge på 2-5. Vi vaskar fram några halvchanser, men det är ingen som sitter. Istället fastställs slutresultatet genom ytterligare två mål från stockholmarna. Om vi ska dra ifrån våra bottenkollegor har vi inte råd att göra sådana här plattmatcher. Vi kommer få slita för varenda poäng i serien och att ge vissa motståndare en lätt resa känns bara onödigt. Att vi kan och att vi har det inom oss har vi visat många gånger förr, att vi sen inte visade det mot Täby finns det inte så mycket att göra åt nu.

Det viktigaste är att vi plockar poäng och tyvärr blev det ju inga denna match heller. För att ta sig vidare så måste man ändå se ett ljus i mörkret och ljuset för mig var skönt nog min egen insats! Det känns som om jag äntligen tog ett steg i rätt riktning...

Oddsen inför helgens matcher har nu lagts ut. Att vi ska vinna mot Endre ger 5.10 gånger pengarna och att Endre ska vinna ger 1.20. Personligen tycker jag nog att det är en liten skum fördelning... Visst att vi alltid har förlorat stort på bortaplan mot just dem, men hemma har vi alltid spelat jämt och till och med vunnit en drabbning. Magkänslan säger att vår andra vinst kommer på lördag! Jag har slängt in en tia på att vi, Munka, Åstorp och Chelsea ska vinna. Det ger 20.12 gånger pengarna och det känns inte alls som en omöjlig kupong. Om Munka och Åstorp lovar att göra sitt så lovar jag att vi ska göra vårt!

Idag fick vi träffa vår mentala tränare, Lotta Vöcks, som under säsongen ska hjälpa oss med diverse "problem". Bara den timmen vi hade ikväll, där vi skulle berätta lite allmänt om vår situation, satte hon fingret på centrala delar som hämmar och låser våra prestationer. Jag tror nog att detta kan vara både nyttigt och givande för oss. Försvinner våra mentala spärrar kommer vi bli flera snäpp bättre än vad vi är just nu!

Tidigt lördagmorgon (eller denna gång hade vi fått lite sovmorgon, vi brukar åka mycket tidigare än 06.00 annars...) samlades vi vid idrottshallen för att bege oss iväg norrut. Denna gång blev dock inte allt som vanligt. När Krille skulle hämta vår allas Marika i Helsingborg kom hon inte. Flera telefonsamtal försöktes ringa, men hennes mobil var avstängd. Vi ringde hem till hennes föräldrar, men de hade ingen aning om var hon befann sig någonstans. Vi visste vem hon var hos, men den här personen hade hemligt nummer så det gick inte att få fram. I stort sett alla hans lagkamrater blev uppringda, men eftersom det var en lite skum tid att ringa på var det ingen som svarade... Vårt tidsschema var lite tight så vi blev tvungna att köra utan henne. När vi var i Munka ringde hon och sa att hennes batteri i mobilen hade glappat och att det var därför hennes klockan inte hade gått igång. Hon fick fixa skjuts till Örkelljunga där vi stod och väntade tills hon kom. Resterade del av resan gick bra=)

Falun - IBC 7-1
Att Falun är ett spelskickligt lag var ingen överraskning, De hade ett högt bolltempo och löste upp vårt försvar med jämna mellanrum, Siffrorna kunde dock varit högre, både för oss och för dem. Vi hade ett par skott i stolpen och några andra vassa lägen som likaså kunde gått in. Å andra hade Falun också det så resultatet speglar kanske trots allt matchen ganska bra. Ska man se något positivt så känns det ändå som om vi har kommit ett litet steg närmre de topplag som vi tidigare har varit chanslösa mot. Denna gång tilläts vi skapa chanser. Andra år har våra försök över mittplan varit relativt lätträknade. Om jag inte har helt fel för mig är dessutom 7-1 ett av våra bättre resultat mot just Falun.

KAIS Mora - IBC 7-6
En jobbigare förlust får man leta efter. 16.32 in i tredje perioden trycker Mora in segermålet . Efteråt kändes det inte ett dugg rättvist, och det var främst pga det sättet som vi bjuder in dem i matchen på. Vi låter dem bl a göra två(!) stycken mål i vårt power-play. Ett par individuella misstag av oss utnyttjar de också. Uppställda i vårt försvar släppte vi inte till särskilt mycket, i alla fall fick de inte så vassa lägen i slottet som vi annars brukar kunna bjuda på. Efter matchen var jag riktigt besviken. Jag måste nog sträcka mig och säga att denna förlust är en av de tyngsta jag har varit med om. Att vi sen inte sänker ner oss efter de opykologiska målen de gör är riktigt starkt! I returmötet kommer de inte ha någonting att hämta i vår borg. Där är det vi som bestämmer och det ska bara vara riktigt bra lag som ska få med sig poäng därifrån. Endre och Täby kommer på besök nästa helg och de kommer få sota för denna förlust!

Helgens lärdomar:
* Krilles smeknamn på mig och Emma är numera "Yxa 1" och "Yxa 2".
* Under matcherna behövdes idominsalvan användas var tionde minut. Umeå-resan för två veckor sen tog kål på mina läppar...
* Trots att vår "dans" kan se väldigt oseriös ut , pumpar den ut mycket adrenalin i koppen.
* I Falun är lövtunn bit samma sak som en utplattad hamburgare...
* Familjen Hjälms initiativ med lottförsäljning på våra hemmamatcher är riktigt uppsakttat. Att vi denna helg slapp betala för en av våra middagar kändes hur lyxigt som helst!
* Finns det någon som vill låna ut filmer till oss? Denna resa var det katastrof...
* Min stukde stortå från förra veckan mår sådär bra idag efter helgens tuffa matcher.
* Sätt aldrig bara ett alarm när vi ska iväg, sätt två...;)!