GULDEMLAN

I söndagens match var allt från lördagen som bortblåst. På uppvärmningen kändes vi taggade för att ta oss an vår uppgift mot de spända stockholmarna, men när matchen väl var igång var det inte mycket som stämde. Efter första perioden hade vi underläge med 0-1. 2.37 i andra perioden drygade Täby ut sin ledning till 0-2. De stod för ett massivt tryck mot vårt mål där vi fick tacka Jessie för att matchen fortfarande levde. Trots det lyckas vi, genom Madde, gå upp och göra 1-2. Täby behåller trycket mot oss, men med en sekund kvar av perioden gör My det psykologiskt viktiga 2-2 målet. Nu hade vi verkligen ett bra utgångsläge inför tredje perioden! Vad som händer där vet nog bara gudarna. Vi är totalt under isen och tillåter Täby göra både ett och två mål inom loppet av knappt 2 minuter. Vår timeout hjälper inte utan efter fem minuter har vi tappat till ett underläge på 2-5. Vi vaskar fram några halvchanser, men det är ingen som sitter. Istället fastställs slutresultatet genom ytterligare två mål från stockholmarna. Om vi ska dra ifrån våra bottenkollegor har vi inte råd att göra sådana här plattmatcher. Vi kommer få slita för varenda poäng i serien och att ge vissa motståndare en lätt resa känns bara onödigt. Att vi kan och att vi har det inom oss har vi visat många gånger förr, att vi sen inte visade det mot Täby finns det inte så mycket att göra åt nu.

Det viktigaste är att vi plockar poäng och tyvärr blev det ju inga denna match heller. För att ta sig vidare så måste man ändå se ett ljus i mörkret och ljuset för mig var skönt nog min egen insats! Det känns som om jag äntligen tog ett steg i rätt riktning...