GULDEMLAN

Fyra veckor har försvunnit i ett rasande tempo och nu är det ett helt år till nästa sommarsemester... Varför går tiden alltid så fort när man är ledig? Att den kommande julen dessutom blir till arbetsgivarens dröm och till den anställdas mardröm är ju inget som får en att längta efter allt slask. Annandag jul ligger på en måndag men i övrigt prickas de röda dagarna in på helgen, snacka om nitlott!


Cannes augusti 2011

Det kvittar hur tidigt jag lägger mig på kvällen för jag är ändå som en zombie när klockan ringer på morgonen. Tre arbetsdagar kvar sen är den äntligen här, efterlängtade semester!

Den 15 juni är en speciell dag för alla inom ekonomibranschen. Det innebär nämligen deadline för inlämning av deklarationer... Två dagar efter, det vill säga i fredags, hade vi vår årliga sommarfest för att fira att den värsta perioden är över. Det blev en matlagningskurs på Gastro kryddat med öl- och vinprovning. Trevligt trevligt=)

Klockan 04.30 i morse ringde min väckarklocka och det var en trött Emelie som masade sig ur sängen. Jag hade ett inbokat kundmöte i Malmö vid 7 och hur jag tänkte när jag bokade in det vet jag faktiskt inte (antagligen inte alls;) Körningen dit var ganska jobbig och mina ögonlock var blytunga. Fram kom jag i alla fall och den kommande timmen skulle visa sig bli lite speciell.

Det var första gången som jag var på besök där och när jag steg in i lokalerna möttes jag av ett gäng grabbar. Ägaren tog till orda:

- Vi brukar äta mack på fredagar, vill du ha?

Jag bad honom upprepa det flera gånger, men förstod ändå inte riktigt vad han menade. Han hade utländskt påbrå och bröt därför så min första tanke var att han syftade på "macka". Det kändes lite ofint att tacka nej eftersom jag redan hade avbörjt kaffe (jag får inte ner det, hur mycket jag än försöker...) och tackade därför ja. Han gick ut igen och när han kom tillbaka så höll jag på att trilla av stolen. Han hade tydligen frågat mig om jag ville ha en knack (inte för att det säger mig mer), vilket var en tjock korv utan bröd. Så där satt jag, en fredagsmorgon klockan 7, med en tjock kokt korv i handen. Tandkrämssmaken hade jag fortfarande kvar och hur gott är det egentligen att äta korv klockan 7 på morgonen?? Jag föredrar dessutom de smala! Jag fick dock snällt äta upp den med kommentaren om att detta nog var den mest udda frukost som jag hade fått ute hos kund... Tyvärr var den kryddig och Emelies känsliga mage mår inte särskilt bra just nu. Vitlök får den i uppror och just nu hoppas jag bara att jag tar mig igenom denna arbetsdag utan några större incidenter.

Storyn är dock inte slut där för när jag skulle lämna kunden sa ägaren plötsligt:

- Är du singel? Du hade passat ypperligt ihop med D.

D: Ja det hade du verkligen gjort!

Ä: Fast du bodde väl i Ängelholm och det är kanske lite långt avstånd?

Jag: Ehhh ja, det är alldeles för långt!  

Jag avslutade mitt besök ganska omgående och körde därifrån. Nästa år tror jag att revisorn får ta det besöket istället för mig. Han uppskattar säkert korven mer samtidigt som han inte ligger i riskzonen för att bli uppraggad av sina manliga klienter...;)

Ja, ungefär så känns det... Jag har precis gått igenom rapporterna från det UF-företag som jag är "revisor" i och trots att det är mitt yrke så tyckte jag ändå att det kändes lite jobbigt att rödmarkera vissa saker. Jag minns själv hur trött jag var på UF när jag gick på gymnasiet och det enda man ville var att få det färdigt. När jag nu bad tjejerna att korrigera en del så förlängde jag tyvärr deras plåga. Mitt mål var dock att lära dem något nytt och förhoppningsvis har de snappat upp något av det som jag har sagt. Det är av sina misstag man lär sig...

Många planer som smids och vi har förenat nytta med nöje. Detta kommer bli bra, och om det inte blir det så har i alla fall vi haft roligt!

Fredagen den 18 februari har vi teambuildning med jobb. Jag och Johan har fått fria händer och nu börjar vi äntligen få lite struktur på det hela. Vi har haft sjukt många ideér, men det är egentligen först nu som vi har spikat allt. I vanliga fall brukar cheferna stå för dessa aktiviteter och att de nu har gett oss ansvaret är kanske en nitlott. Eller är det en vinstlott, dragningen är som sagt om 1,5 vecka...

Vad gör man inte för att reparera sitt knä och förebygga ännu fler skador?!

Fördelen med ett höj- och sänkbart skrivbord är att jag kan sitta på bollen, alternativt stå på balansplattan, och ändå utföra mina arbetsuppgifter effektivt. Detta kallar jag att slå två flugor i en smäll=)

Nu vid årsskiftet så har vi en hel del inventeringar på jobb som vi ska ut och kontrollera. En av våra kunder har sitt lager i Brösarp och lotten om att besöka dem föll på mig. Hela förmiddagen gick jag och var nervös... Jag är inte särskilt förtjust i att köra långt, vilket egentligen beror på att jag har ett lokalsinne som är lika med noll. I julklapp fick jag dock en GPS så just denna gång var det inte detta som var problemet. I situationer där jag ska köra en längre sträcka ensam litar jag däremot inte riktigt på mig själv. Anledningen till det är att jag är rädd för att bli så trött så att jag nickar till. Jag har en förmåga att somna på de mest otänkara platserna och att slumra till framför en ratt är definitivt inte lyckat. Egetligen så tror jag väl inte att det skulle gå så långt, men har man svårt för att styra sin sömn så känner man sig aldrig 100% säker. Jag maxade kylan i bilen och det var verkligen svinigt kallt under de knappa fyra timmarna som jag körde. Musiken skrålade ur högtalarna och jag sjöng för kung och fosterland. Att få bly på ögonlocken i denna miljö var nästintill omöjligt;)

Jag åkte ifrån jobb klockan 11 och på grund av det uppstod problem nummer två, hur ska jag lösa lunchen? Att äta innan avfärd var inte aktuellt eftersom jag alltid blir lite pömsig efter en middag. Att äta när jag kom tillbaka var inte heller ett alternativ, jag hade dött av hunger! Jag hade dessutom valt att ta med mig spagetti med köttfärssås (vad hände med min annars så felfria planering när det gäller mat?) och att äta detta kallt kändes inte särskilt lockande. Rätt som det var så fick jag en idé, som jag själv tyckte var en riktig snilleblixt;) Jag värmde min middag på jobb och sen satte jag matlådan i förarsätet med maximal stolsvärme på. Visst, maten var inte jätte varm när jag kom fram till min slutdestination, men den var ätbar. Nästa gång tror jag dock att jag satsar på att ta med mig en pastasallad istället;)

Nu under mellandagarna passade jag på att ta ut lite komptimmar. Torsdagen den 23 december klockan 11 stängde jag igen jobbdatorn och nu känns det nästan lite konstigt att man ska tillbaka till arbetslivet på måndag. Jag börjar dock lite lugnt med tre dagar innan det blir långhelg igen=) Den här extra pausen har varit välbehövlig och nu har jag fått lite ny energi till att orka med den kommande tuffa våren. En motivationshöjare har hittat mig...

Idag skulle jag på kundbesök och det var till ett ställe där jag aldrig hade varit tidigare. Jonas skulle också med och klockan 6 i morse fick jag ett sms från honom:

- Det bjuds aldrig på förmiddagsfika så du kan ju ta med någon frukt eller något...

På jobb är alla ganska medvetna om att jag är född hungrig och han ville nog inte riskera en skrikande mage på mig;) 

Ungefär samma sak inträffade när jag var på kundbesök för ett par veckor sedan. Vi erbjöds lunch på bolaget, vilket bestod av mackor. Revisorn som var med mig var dock snabb att tacka nej:

- Jag tror att vi åker till en restaurang istället. Emelie brukar vara hungrig och äta ganska mycket...

Jag är först på kontoret, vilket hör till vanligheterna. De ensamma morgontimmarna är guld värda samtidigt som det passar mig utmärkt att komma igång tidigt. Hej effektivitet! Det är mörkt ute, tyst i korridoren och jag kan spela hög musik plus ta ton utan att någon störs. Man skulle kunna sammanfatta det hela som att det är en bra start på morgonen:) Att sitta själv alltför länge hade dock varit trist och ett par timmar känns precis lagom. Nu kallar dock siffrorna igen och det är dax att gräva ner sig i den lilla (stora!) pappershögen...

En vecka i Italien innebar både utbildning samt sol och bad. Vi hade föreläsning mellan klockan 8.30-12.00 samt mellan klockan 16.00-19.00. Siestan på fya timmar ägnade jag åt att vila vid poolen och på stranden=) Vädret var underbart och det var inte många moln vi led av.


Mitt knä var inte helt hundra och för att få ner svullnaden körde jag på min lite speciella stil. Benet flög upp på föreläsningsbordet och under våra bensträckningspauser smet jag in i gymmet (låg i rummet sidan om) för lite cykling.


Veronica och jag


Jag och Peter H

Vi var bara tre stycken som fick chansen att åka på denna utbildning. Hotellområdet var jätte fint och trots att kursen var ganska svår så var den lärorik och bra. Tyvärr låg vårt hotell lite off och att handla något i en SuperMarket var stört omöjligt. För att komma in till stan krävdes en halvtimme i buss och där inne fanns inte mycket som jag efterfrågade. Jag led dock inte av det utan för min del var stranden det viktigaste;) 

De sista dagarna hade jag lite hemlängtan, av flera olika anledningar. Borta bra med hemma bäst...

Varje år åker vi iväg på konferans med Horwath Sverige. Denna gång begav sig 130 stycken ekonomer/revisorer till Grekland för utbildning och teambuildning.


Jag och Veronica

Kvällarna hade olika tema. På torsdagen fick alla vars ett lakan och en olivkrans som man skulle klä sig i. Det blev enormt många olika stilar, men jag måste säga att det var en väldigt skön utstyrsel=)


Peter H och Martin


Full laddning inför kvällen


Innan middagen samlades vi nere på stranden.


Det blev mycket skålande, i alla fall för vissa. Själv hade jag ju innebandymatch på söndagen så jag avstod från allt vad alkohol hette. Nackdelen var att jag blev trött mycket fortare än alla andra!




Vilket kärt kort;)


Martin, jag, Veronica och Nisse




Vi hade varken mycket fritid eller mycket sol. Så fort det blev några minuter över (när det inte var molnigt) så tog vi dock tillfället i akt och slängde oss i solstolarna.


Hotellet hade tre stora poolområden. Jag hade flyt med rumsplacering och fick denna terass.  


Vilket sammanträffande att alla bär vitt och blått... Eller inte, tema för kväll nummer två var nämligen "Greklands färger"






På lördagen var en båtutflykt inbokad. Detta var något som jag hade sett fram emot, men som kan ses på bilden så var det inget vidare väder. Det blåste och några regnstänk fick vi också känna på.


Vädret till trots var det ändå många som badade.


Sista kvällen var den bästa sett till vad som serverades till middag. Jag kan vara lite kräsen när jag är utomlands och brukar ofta hålla mig till rätter som jag känner till. Under dessa dagar var dock all mat förbokad och man fick snällt äta vad som serverades. Musslor, bläckfisk, lamm osv var inte något som jag skrek efter, men på lördagen bjöds det i alla fall på supergod fisk.


Anneli, Ann och Marie E


Fredrik, Jonas och Karin


Kim, Jonas, Martin och Peter T