Väskan har packats om

En dag har jag spenderat i Sverige och nu är det tid för nästa resa. Imorgon beger jag mig iväg till Sicilien för en veckas skattekurs. Jag har tyvärr inte tid att göra ett inlägg om vår Grekland-tripp utan det får bli när jag kommer hem från Italien. En bild bjuder jag dock på redan nu. Den är "smygtagen" från fotografen Mikael och detta var från fredagen när vi hade en av våra temakvällar.


Nu åker jag söderut

Om några timmar beger jag mig iväg på konferens till Halkidiki (Grekland). Under fyra dagar blir jag borta och på söndag är jag åter tillbaka i Sverige.

Jag vet att du läser här Chrille, men tro inte att du blir av med mig på seriepremiären;) Beräknad landningstid (nåde den som fördröjer det!) är klockan 13.15. Jag har hyrt in mamma och pappa som priviatchaufförer och de ska köra mig i ilfart till matcharenan. Om jag sen får förtroendet att spela eller stötta sidan om plan är upp till tränarna att bestämma, men oavsett så kommer min röst att höras:)

En hjälpande hand

Självförtronde, ledarskap och korsbandsskador. Under de senaste åren har jag fått en del förfrågningar om att ställa upp som intervjuobjekt i skolarbeten. Det är mina kära lagkamrater som har haft det förtroendet för mig och det känns ärofyllt att de litar på att jag kan ge givande svar;) I veckan dök nästa utmaning upp. Det var Möller som frågade om jag kunde tänka mig att vara "revisor" i deras UF-företag.

Spänningen ligger i resultatet...

Det är över nu...

Fem veckors semester har försvunnit fortare än kvickt och det känns lite vemodigt att det är ett helt år till nästa sommar. Jag hade min första arbetsdag i fredags och så här i början är jag alltid lite trögstartad. Denna höst kommer dock inte kännas så lång eftersom jag ska iväg på både konferens och utbildning i sep/okt. Först är det Halkidiki (Grekland) i fyra dagar som gäller och därefter beger jag mig till Sicilien för en veckas skattekurs.

År 2010 har verkligen blivit ett utlandsår för mig...

Mars: Egypten
Maj: London
Juli: Skiathlos
Augusti: Sardinien
September: Halkidiki
Oktober: Sicilien


Årets bästa dag!

De senaste veckorna har jag fått många gliringar om att jag har varit dålig på att uppdatera min blogg. Tiden har dock inte funnits och jag har haft grymt stressiga dagar. 30 timmars övertid på en vecka låter kanske inte så farligt, men lägg där till, tio timmars pendling, långa innebandypass samt alla övriga måsten i vardagen så är det nog inte svårt och förstå att tiden har varit knaper.

NU stänger jag ner jobbdatorn för att inleda min semester. Längtan har varit stor och i nästan fem veckor ska jag njuta!

Var tog min ledighet vägen?

Det är lördag, klockan är 05.15 och jag har redan varit på jobb i en halvtimme. Det är inte okey. De senaste dagarna har varit hemska...

Teambuidning med Nyström & Partners

I fredags var jag på Borgen (som Fångarna på fortet) tillsammans med mina arbetakollegor. Vi blev uppdelade i tre lag med 6-7 deltagare i varje. Vi skulle ta oss igenom olika övningar och jag som älskar sådana typer av utmaningar tyckte att det var riktigt roligt! Först stod klättring på schemat. Jag har aldrig provat det tidigare och det var lättare sagt än gjort. Allt var på tid och vid mitt första försök fegade jag lite och valde att plocka en av de lägre poängen för att försäkra mig om att jag skulle bidra med något. Andra gången siktade jag på högoddsaren, men trillade tyvärr ner innan jag nådde enda upp. En av revisorerna i mitt lag var dock en hejare på det här med att klättra. Han flög upp längs väggen precis som att det var en dagssyssla för honom=)

Efter denna utmaning följde kommunikationsövningar, labyrintspel, smakupplevelser samt norsk kareoke. En häftig upplevelse var när vi gick in i ett av tornen på Borgen. Vi skulle välja ut en deltagare som skulle hissas upp i taket. Övriga lagmedlemmar skulle sedan dra i linor så att personen åkte ut mot väggarna för att plocka diverse saker som hängde där. I mitt lag blev jag "bollen" som slungades runt i ett farligt tempo. Min tävlingsnerv var givetvis med och under flera av våra övningar fick jag höra att jag var just detta, tävlingsmänniska! Det viktigaste är inte att deltaga, utan att vinna...

När alla poäng summerades visade det sig att mitt lag hade vunnit alla grenar utom en, viktigt! Den vi föll på var spritkunskap. Vi var helnöjda med vår insats och detta kommar vi att leva länge på;)


En hemsk torsdagsmorgon!

Skärtorsdag innebar att vi bara hade fyra timmars arbetsdag. Jag ville få ut så mycket som möjligt av dagen och därför valde jag att ta bussen redan vid klockan 5 på morgonen så att jag kunde åka hem tidigare. När jag kom till jobb så blev jag dock helt knäckt, jag hade inte med mig nyckeln... Som tur var kom jag in i själva byggnaden, men in till våra kontor var det givetvis låst. Jaha, det var bara till att sätta sig i trappan och vänta på att någon av mina kollegor skulle dyka upp. Sekunder blev till minuter och minuter blev till timmar. Jag somnade i trappan och vaknade inte förrän två av mina arbetskamrater väcke mig. Klockan var då 7.30 och jag hade alltså suttit där i två(!) timmar. Att jag hade åkt extra tidigt var därmed helt onödigt och jag fick snällt jobba till klockan 12 istället för att, som planerat, åka hem vid klockan 10. Jag har i alla fall lärt mig en läxa och hädanefter kommer jag att kolla mer än en gång att jag har med mig alla nycklar som jag behöver...

Torrt skämt från fikabordet

- Vilken tid går skidorna ikväll?
- 8 va?
- Nej, OS går i Vancouver...

Vilken hemsk morgon!

Denna dag har verkligen inte börjat på ett bra sätt. Mina planer var att ta bussen som gick klockan 6.40 i morse, men i takt med att minuterna började ticka över tiden så misstänkte jag att den troligtvis inte skulle komma. Att gå hem för att vänta på nästa avgång ville jag inte heller göra för man vet ju faktiskt inte om den trots allt dyker upp. Jag och mina pendlarkollegor stod alltså snällt kvar och väntade. Jag var som en isbit och mina tår var totalt bortdomnade när 7.10 bussen äntligen kom. Vi frågade varför den förra turen hade blivit inställd och tydligen hade chauffören försovit sig...

Min underbara fredagsmorgon var inte slut här utan när jag hade hoppat av bussen i Helsingborg så upptäckte jag att jag hade glömt kvar min mobil i sätet. Panik! Jag ringde Skånetrafiken, men jag fick bara svaret att jag skulle höra av mig till godsavdelningen, som inte öppnade förrän klockan 9. Menade de alltså på allvar att jag inte kunde få kontakt med busschauffören och be honom kolla extra i mitt säte?! Nej nej, det gick absolut inte för sig. Jag ringde mamma och pappa för att berätta vad som hade hänt samtidigt som jag förberedde dem på att de eventuellt kunde få något samtal av någon som hade hittat den (jag har ju mamma, pappa och hem i min kontaktlista). När det var gjort började jag ringa min egen mobil. Jag tror att jag kom upp i över 40 samtal, men tyvärr utan resultat. Plötsligt hörde mamma av sig till mig här på jobb. Hon berättade att hon hade provat att ringa mobilen och att det hade varit en man som hade svarat, busschauffören. Tydligen hade han hört något som spelade i bussen och på så sätt hittat den. Vilken lättnad! Man har ju hela sitt liv i den... Telefonnummer, musik, bilder och allt möjligt. Att den skulle hamna i orätta händer hade inte varit roligt!

I vanliga fall har jag alltid mobilen på ljudlös när jag åker buss och att jag just idag hade på mitt ljud tackar jag gudarna för. Vem vet var den annars hade kunnat hamna...

Tuggar taggtråd

S T R A X   L Ö N E S A M T A L . . .

Ett sammanträffande

Jag hade ett inplanerat kundbesök och begav mig iväg för en dags revision. När jag steg in genom dörrarna så hörde jag en bekant röst:

- Hej Emelie...

Det var Madde som hade planerat in en revision på exakt samma dag som mig och på samma redovsiningbyrå. Lägg där också till att ingen av oss hade besökt denna byrå tidigare. Ibland är det bra märkligt vad världen är liten...


Matvrak

Gårdagens middag hade mamma sponsrat mig med. Som vanligt när jag får matlådor hemifrån så är det inga småportioner och på lunchen fick jag några pikar:  

- Imorse när jag kom så såg jag din mat i kylen. Hyllan som den stod på buktade neråt så mycket att jag inte vågade ställa min lunch där...

Jag var sist till disken och blev därför ensam kvar i personalrummet. Fredagen till ära passade jag på att ta några pepparkakor till efterrätt och jag hann inte mer än att ta en tugga förrän jag blev "påkommen".

- Blev du inte mätt av ditt stora matlass eller...

En isbit, smält mig!

Imorse var jag ute och sprang och eftersom jag misstänkte att det skulle vara kallt så drog jag på mig hur mycket kläder som helst. Vad hjälpte det, jag svettades inte ändå... Nu sitter jag på kontoret med filten runt benen, tjocka halsduken på och flera lager med tröjor. Vintern är här...

Gröngölingens dag

Idag fick jag till uppgift att lära en av våra kunder att bökföra. På förhand hade jag inte en aning om hur mycket han kunde så när vi satte oss framför datorn så blev det min första fråga:

- Hur mycket kan du?

- Du kan utgå ifrån att jag inte kan någonting. Jag har hört talas om debet och kredit, men jag vet inte riktigt hur det ska användas.


Det var alltså bara till att börja från grunden. Jag tyckte dock att det var riktigt roligt att för en gångs skull sitta på "expertens stol". Allt flöt på och jag tror faktiskt att han greppade det hela ganska bra. Han skulle återkomma om han stötte på problem så jag väntar med spänning för att se om han lyckas ta sig igenom sina resterande verifikationer på egen hand=)

Jag glömde...

...mitt busskort hemma. Inte för att det handlar om så många tior, men för de 84 kr kunde jag ha hittat på något roligare!

Nyström & Partners (NOP) mästare

I våras så berättade jag om vår fotbollstävling här på jobb. I söndags avgjordes det hela och jag kan väl inte påstå annat än att jag är stolt över att jag lyckades slå alla fotbollsintresserade killarna på fingrarna. Bortsett från två omgångar i början av serien så har jag legat i toppen och min slutliga segermarginal blev 64 poäng. Vid gårdagens fika anordnades det en prisutdelning och just nu står den nyinstiftade vandringspokalen på mitt kontor. I ett år ska jag njuta över min bedrift och efter nästa säsong får vi väl se vem som är herren (damen!) på täppan...

T H E W I N N E R T A K E S I T A L L


På språng i ny miljö

För att jag ska ha ro att sitta stilla hela dagen så har jag varit noggrann med min träning. På morgonen har jag gett mig ut på löprundor och det har väl inte varit det lättaste att hitta bra ställen att springa på. En dag hamnade jag i ett industriområde, en annan dag sprang jag förbi Ullevi/Scandinavium och nu senast blev det lite fönstershopping när jag sprang genom Nordstan=) Värt att notera är att jag BARA har sprungit vilse en gång. Jag trodde att jag var på rätt spår, men när jag inte kände igen någonting så började jag tveka. Jag mötte en äldre dam och frågade henne:

- Åt vilket håll ligger centralstationen?
- Ska du dit så får du vända. Du springer åt helt fel håll...


Tro det eller ej, men varje morgon har jag i alla fall lyckats komma tillbaka till hotellet. Heter man Emelie Ohlsson så behöver man ingen karta och kompass, man kommer inte rätt ändå...;)

Det rullar framåt och bakåt

Det är verkligen tur att jag ska åka hem från Göteborg imorgon. Jag har aldrig varit med om att det har serverats så mycket mat som det har gjorts denna vecka... Hotellfrukost, förmiddagsfika, lunch, fruktstund, eftermiddagsfika, och kvällsmat. Däremellan har det även cirkulerat godispastiller. Om man jämför med övriga kursmedlemmar så måste jag ändå säga att vi har varit ganska duktiga. Vi har stått oss på frukosten fram till lunch, vi har avstått från efterrätterna, undvikit godiset och på eftermiddagen har vi hållt oss till EN kaka. Frukt har jag däremot ätit i tid och otid. Inte för att jag har varit hungrig utan det har mest varit en hjälp för att hålla koncentrationen uppe. Att sitta och lyssna hela dagen är man inte van vid längre och därför måste man fylla på sitt energibehöv lite då och då=)

Kvällsmaten har ingått på vårt hotell och som ekonomer har vi passat på att äta här, men nu sista kvällen så lyxade vi till det och gick på restaurang i stan. Till efterrätt blev det mjukglassbuffé med en massa goda tillbehör och just nu klarar varken jag, Veronica eller Peter av att prata mat...

En vecka i storstan

I söndags satte jag mig på tåget och åkte iväg till Göteborg. Här ska hela veckan spenderas då jag och två andra från jobb är på revisionskurs.

Idag blev vi indelade i grupper med sex personer i varje där föreläsarna tog sig friheten att välja ut en ansvarig för respektive grupp. Jag och Veronica hoppdes innerligt på att vi skulle slippa få den befordran då vi inte känner oss särskilt bekväma i en sådan roll. På denna kurs tillhör vi de som har jobbat inom revision kortast tid, vi är de i särklass yngsta och ja, vi gjorde den där listan med anledningar ganska lång... När grupperna räknades upp satt vi verkligen på helspänn.

- Ledare för grupp 3 är Veronica Isaksson.

Jag tittade på henne och såg hur besviken hon blev samtidigt som jag själv var lättad över att det inte gällde mig. Jag hade dock inte hunnit tänka tanken förrän jag hörde:

- Ledare för grupp 5 är Emelie Ohlsson...

Förbannat också! Detta visade sig dessutom gälla vid alla övningsuppgifter resterande del av veckan. Vissa kläder passar man inte i och de jag fick ta på mig idag klär mig definitivt inte!

Tidigare inlägg Nyare inlägg