GULDEMLAN

Om en vecka är SM i full gång och i helgen som gick hade vi det sista genrepet med tjejerna. Det var träning, match samt lite andra andra aktiviteter. Lägret anordnades tillsammans med P15, vilket naturligtvis gjorde det hela lite mer spännande. Mellan samlingarna var det mycket fnitter och sammanhållningen verkar det inte vara något större problem med... Den 3 januari beger vi oss iväg till Linköping på jakt efter medaljer. Om vi lyckas? Det återstår att se... 


Skånelaget 09/10 Flickor 15

Juldagens kväll började med glögg hemma hos familjen tillsammans med Mormor & Morfar. Efter vår kvalitétstid åkte jag vidare hem till Jennie. Det blev god mat och en massa girltalk innan vi fortsatte ner mot stan. Tyvärr tog det roliga slut här. Jag och Elina hamnade på 57:an och jag har nu lovat mig själv att aldrig mer gå dit. Det var sämre än sämst och när jag tänker efter (samt efter mammas påminnande) så är det sällan som jag har kul där. Vid närmre eftertanke så tror jag bara att det har hänt en gång och då var jag på det "humöret" att det hade kvittat var jag hade gått...

Denna gång var det (precis som vanligt) skumt folk, personer utan självinsikt, äldre berusade människor som var besvärande samt extremt många som inte visade någon hänsyn. Nej, nu jag har gjort mitt på detta ställe!


Elina och jag


Madde och Pillan

Jennie var duktig i köket

 
Elina, jag och Carro




Pillan och Martina


Bengan modellerar samtidigt som hon diskar=)


Det hände en olycka, stopp i vasken...


Min uppgift blev att öppna vinet vilket var lättare sagt än gjort. Stora delar rann ut i lådan...

Dagen började precis på samma sätt som mina övriga julaftonsmorgnar har gjort. Det första jag gjorde när jag vaknade var att kolla i min strumpa för att se om tomten hade hälsat på mig under natten. Mycket riktigt hade han (mamma) gjort det och där låg ett litet paket...=)



När mina morgonrutiner var avklarade mötte jag upp Elina och vi begav oss ut på en löprunda. Vissa dagar är det roligare än andra och just denna dag var det nog ingen av oss som tyckte det var särskilt kul. Efteråt var vi i alla fall nöjda med att vi hade tagit oss ut och när jag kom hem blev det lite småpysslande i lägenheten. Lagom till Kalle Anka steg jag in i familjens villa och där tillbringade jag resterande timmar av dagen/kvällen.


Julmaten serverades i uterummet.


Farmor & Farfar


3/4 av familjen Fredirksson


Pappa fick som vanligt ansvara för julklappsutdelningen. Detta år slapp han dock att byta om... Jag fick många bra och fina saker där mycket gick i vitt, rosa, änglar och rosor. De som har besökt min lägenhet vet att jag är ganska svag för detta och därför är det ett säkert kort när presenterar ska ges till mig=)


Stiliga lillebror


Kusin och jag




Farmor & Farfar med barnbarnen


Älskade familj <3

De senaste åren är vi ett tjejgäng som har haft tradition att spela julklappsspel. Detta planerades in även denna jul och nu hade turen, för att styra upp det hela, kommit till mig. Vid lunchtid dök Jennie upp hemma hos mig och vi fick efterlängtad kvalitétstid med varandra. Eftersom hon har jobbat i Amsterdam sedan i i somras så fanns det en hel del som skulle uppdateras. Under tiden passade vi på att baka en saffranskaka och jag måste säga att den gjordes med omsorg. Vi höll nästan på i tre timmar och delade samtidigt med oss av diverse tips till varandra. Jennie med sin kavelersättare och jag med mitt bakplåtspapper=) När kakan var klar kände vi oss i alla fall nöjda, men att provsmaka fick vi vänta med tills gästerna kom.  

När klockan började närma sig 17 begav vi oss ut i vintervädret för att möta upp övriga och inleda med en middag på restaurang. Det var beslutsångest hos både den ena och den andra, men till sist hade alla äntligen bestämt sig för vad de ville ha. När vi var mätta i magen fortsatte vi hem till mig där själva huvudaktiviteten skulle gå av stapeln. Överlag gick spelet lugnare till denna gång jämfört med tidgiare år. Jag vet dock inte om det var för att vi hade mindre attraktiva paket eller om vi kanske har vuxit till oss. Å andra sidan blir man nog aldrig för gammal för att riva och slita i paket...;)

Kvällens lärdom: Det var inga som helst problem att ha elva personer i min lägenhet och till en annan gång vet jag att jag kan öka på det antalet ganska mycket=)

Jag hade ett inplanerat kundbesök och begav mig iväg för en dags revision. När jag steg in genom dörrarna så hörde jag en bekant röst:

- Hej Emelie...

Det var Madde som hade planerat in en revision på exakt samma dag som mig och på samma redovsiningbyrå. Lägg där också till att ingen av oss hade besökt denna byrå tidigare. Ibland är det bra märkligt vad världen är liten...

Lördag klockan 17.00 hade jag fått stränga order från Elina om att jag skulle infinna mig i hennes lägenhet. När jag kom dit så var hon dock inte ens klar till hälften och det största problemet återstod, vad hon skulle ha på sig. Det var hur många klänningar som helst som låg utspridda och hon hade verkligen beslutsångest! Den fick inte vara för vid, den fick inte vara för tight, den fick inte vara för lång, den fick inte vara för kort, den skulle vara svart och det skulle passa till hennes skinnjacka. Som ni märker så var önskemålen många... Under tiden som hon gick igenom alla sina alternativ smittade en del av sig på mig. Jag som tidigare hade varit stensäker på vad jag skulle ha blev plötsligt lite osäker. När klockan hade blivit 18 hade vi slutligen bestämt oss. Jag behöll mitt medan Elina lyssnade på vännernas röster;) Att hon hade gjort fel val gick ju inte att undgå då det x antal gånger suckades i sätet bredvd mig samtidigt som en missnöjd röst hördes: Detta är inte en Elina-klänning...

Lotten för körningen föll på mig och jag ska villigt erkänna att detta var första gången som jag körde så långt. Jag är inte överförtjust i att sitta bakom ratten och definitivt inte när man ska köra i en storstad. Vi startade resan med att tanka. Detta gick smärtfritt, vilket var en av få saker som vi lyckades med... Det började redan när jag skulle köra på motorvägen: 

- Nej nej, vad gör du?!!!

Hoppsan, jag råkade visst köra mot Helsingborg...

För att komma i rätt stämning var det partymusik som strömmade ur högtalarna. Vi var ganska uppspelta båda två och kände oss riktigt laddade inför kvällens tillställning. Att hitta till födelsedagsgrisen Sebastians lägenhet var inte så svårt, men det var desto jobbigare att hitta någonstans att parkera. Vi körde flera rundor utan resultat och till sist fick jag offra mig och försöka mig på att fickparkera. Jag behövde bara ett försök för att lyckas och då bör det nämnas att jag hamnade cirka en decimeter från trottaren, helt perfekt alltså=) Jag känner mig fortfarande stolt över min insats och jag tror nog att Elina blev lite imponerad av mig;) Eftersom vi fick ställa oss en bit från vår slutdestination så var det bara till att börja promenera. Våra ben skadade som asplöv och våra läppar var blåa som havets djup. Elinas farmors ord ekade i huvudet på oss:

- Nu tar ni på er ordentligt med kläder så att ni inte fryser...



När vi väl kom fram till porten så stötte vi på nästa problem. Hur ska vi ta oss in här utan portkod? Vi fick inte tag på Sebbe, men Elina kom på att hon hade numret till hans pappa.

- Hej, är du på festen?
- Ehh, vilken fest?
- Här i Göteborg. Skulle inte du också fira Sebbe?
- Alltså vem är det som ringer?
- Det är Elina.
- Du har nog ringt fel för jag förstår inte vad du pratar om.

Så sant så. Elina hade råkat ringa till en helt annan person, dock med samma namn... Till slut löste det sig och vi kom in i den varma lägenheten. Där var det full håll-i-gång och jag som hade varit hungrig sedan vi körde hemifrån passade på att ta för mig av maten. En extra portion hade lätt kunnat slinka ner, men då sa Elina stopp:

- Jag vill inte skämmas över dig...;)

Min hunger skulle dock visa sig bli ett ständigt återkommande problem=)

I takt med att kvällen fortled slapp jag dock höra kommentren om "fel klänning" och i slutet hette det till och med:
- Jag tog verkligen helt rätt klänning på mig, jag trivs superbra i den!

Precis som alla lyckade fester så blir det centrala tillhållet köket. Det var dans i mängder och vi slutade inte förrän de sista gästerna hade lämnat lägenheten. Klockan var då 3.30 och vi som hade bokat sovplatser hos Sebbe tyckte inte att det var lönt att ta sig vidare när morgonen var på ingång. När ögonen inte orkade hålla sig uppe längre bestämde vi oss för att krypa till sängs. Som tjejer fick givetvis jag och Elina de bästa platserna, sängarna, medan övriga sov på golvet och i soffan. Vi klagade inte utan sov som små prinsessor=)

- Slappna av, lyft på tårna och du får ett leende på läpparna.

Jag träffade på en hypnotisör och jag ska väl inte sticka under stol med att jag tyckte det var lite udda när han började förklara vad han sysslade med.

- Se mig inte i ögonen för det är dem som jag hypnotiserar med...








Festens huvudperson, Sebbe

SÖNDAG

Det var inte en superglad Emelie som vaknade. Eller den första halvtimmen var jag på gott humör, men i takt med att min mage skrek efter mat blev jag bara grinigare och grinigare. Jag gjorde allt i min makt för att övriga skulle göra sig i ordning så att vi skulle kunna gå och äta brunch. Jag hade inte särskilt stor framgång och det var inte förrän efter två timmars slit som jag äntligen fick min mat framför mig. Vi åt på Ritz och jag var väl den som stod för den mest originella tallriken. Jag blandade det mesta och jag var dessutom den som åt överlägset längst. Eller rättare sagt var det jag och Elina som möjligtvis fick ut maximalt av priset medan resterande fyra killar mest petade i maten. Vissa har tydligen lättare för att äta än andra;) På detta ställe fick jag även min portion av kändisar. Vid vårt grannbord satt häcklöparen Robert Kronberg och som ängelholmare är det inte varje dag man springer på kända ansikten...

Vinäger Entré

Eftermiddagen gick i shoppingens tecken innan vi avslutade helgen med en runda på Lisebergs julmarknad. Det var dessutom uppträde på scenen med Lotta Engberg och bröderna Ronnedahl i spetsen. Nu börjar faktiskt den verkliga julkänslan infinna sig=)















Tack Sebbe för att jag fick äran att fira din stora dag och tack Elina för våra roliga timmar!

I fredags var tiden inne för årets stora julfest med Nyström & Partners. Direkt efter jobb satte vi oss på bussen med siktet inställt på vårt kära grannland.


Jonas hade en lite udda matkombination. Lax, räkor, leverpastej och risalamalta på samma tallrik kändes inte särskilt lockande för min del. I övrigt har danskarna ett annorlunda julbord. Jag som alltid kör stenhårt på köttbullar och prinskorv fick vara utan det denna gång. Laxen var dock himla god och det är något som jag tänker önska till julafton!


Snapsvisornas ledare, Karin och Nisse=)


Varannan vatten är klokt att följa, bra Peter! Det fanns dock några som glömde bort det;)


Elisabeth och Ceciia


Underhållningen delades mellan flera olika artister, men som svensk var det Sanne Salomonsson som var det stora namnet.






Jag och Thomas på dansgolvet innan det var en som blev lite sliten;)

 
Kvällens clown, Jonas Bengtsson, som gav oss alla många skratt...;)

 


Det var en annan ljudnivå på hemresan än vad det var på ditresan. Vissa somnade dock tidigare än andra...




Jag insåg att det är ganska stor skillnad på hur man ser på saker och ting när man är nykter mot när man har festat. När en viss person började bli lite lurig började övriga att skåla med honom extra mycket medan jag, som inte hade druckit något, försökte serva med vatten. Det är tur att den yngsta på jobbet tar ansvar när de äldre inte kan hålla sig i skinnet;) 

Kvällens plus: Min bordsplacering. Jag satt mellan Thomas och Jonas och hade Nisse framför mig. Jag säger bara, vilket team=) 

Linnea: Efter detta benpass kommer jag inte att kunna spela SM i helgen.
Jag: Om du går ut och joggar en runda imorgonbitti så släpper det fortare.
Linnea: Jag börjar skolan klockan 8 vilket betyder att jag måste gå upp klockan 5. Det håller inte!
Jag: Du vid den tiden går jag upp varje dag.
Linnea: Ja men jag måste kunna koncentrera mig på mattelektioner och det behöver du inte göra på ditt jobb...

Hmmm, vad tror du att man pysslar med på en revisionsbyrå?! Siffror och problemlösningar är det enda jag fyller mina dagar med...;)

Dagen: Från början var tanken att jag skulle åka till Lund redan på förmiddagen. Jag insåg dock ganska tidigt att jag aldrig skulle kunna ladda till min egen match genom att sitta i en idrottshall så många timmar och jag kom istället lagom till vår samling (eller rättare sagt några minuter försent på grund av vårt lilla missöde med parkeringsavgiften;) Vi slöt upp och begrundade den fina hallen. Tänk vilken skillnad mot vår egen... Alla var laddade till tusen och detta var en dag som många hade sett fram emot länge=)

Matchen vägde fram och tillbaka och målmässigt följdes vi hela tiden åt. Denna gång var det Södra Dal som drog det längsta strået genom att med två minuter kvar av matchen avgöra på ett frislagsmål. Även om resultatet inte var helt orättvist så var det en bitter förlust. Att falla på ett mål är aldrig roligt och särskilt inte när det är så viktiga poäng som står på spel.

Jag vill passa på att ge en stor elogé till alla de som hade planerat denna dag, det var proffsigt gjort! Tyvärr blev jag lite besviken på publiksiffran. Jag hade kanske för höga förväntningar, men jag hade hoppats på att mitt gamla rekord (995 stycken, IBC - Boden) skulle ryka. Å andra sidan hade vi väl inte den opitmala speltiden och som tjejer är det aldrig lätt att få publik, inte minst en lördagskväll...

Efter våra matcher ställer jag alltid samma fråga till mina föräldrar: 
- Var jag bra eller dålig idag? Behövde ni skämmas över mig?

Fördelen med att ha de på plats är att man alltid får en ärlig analys av sin insats. Man får beröm när man förtjänar det och "skäll" när det behövs. Denna match blev det dock mer en smäll på fingrarna än en klapp på axeln.

- Dina passningar hade ofta fel adress och du slog några riktigt farliga bollar in i mitten.

Jag kan inte annat än att hålla med om pappas kritik. Det var flera gånger som jag slog passningar utan att titta upp innan. Jag kände desutom att jag hade problem med tajmningen, vilket jag till stor del tror beror på den breda planen. Det är helt enkelt bara till att ta nya tag för i denna serie kommer vi inte att få någonting gratis!

Kvällen: En sämre start än den snöpliga förlusten kunde vi helt enkelt inte få. Jag var riktigt sliten efter matchen och mitt partyhumör var som bortblåst. Vissa matcher är ju lättare att släppa än andra och denna var tyvärr lite svårare. När klockan var 22.30 begav vi oss hemåt, då lockade min säng mer än dansgolvet.

Stort plus: Trubaduren som spelade på pubmiddagen. Han var riktigt duktig!

Linnea, solen skiner ute idag...;) Och du, tro inte på allt de gamla säger;)


Tina säger aldrig nej till ett klick


Anna, Madde och Sanny


Filip som var väääldigt noga med att denna bild skulle publiceras=)


Vår danska målvakt Sofi och Ida


Hjälm och Emma


Den alltid så glada Nina Molin


Vår minsting Matilda fick ett stort kryss på handen. Det är inte lätt att vara liten;)


Caroline Böcker


Emma Wahlström