GULDEMLAN

Lördag klockan 17.00 hade jag fått stränga order från Elina om att jag skulle infinna mig i hennes lägenhet. När jag kom dit så var hon dock inte ens klar till hälften och det största problemet återstod, vad hon skulle ha på sig. Det var hur många klänningar som helst som låg utspridda och hon hade verkligen beslutsångest! Den fick inte vara för vid, den fick inte vara för tight, den fick inte vara för lång, den fick inte vara för kort, den skulle vara svart och det skulle passa till hennes skinnjacka. Som ni märker så var önskemålen många... Under tiden som hon gick igenom alla sina alternativ smittade en del av sig på mig. Jag som tidigare hade varit stensäker på vad jag skulle ha blev plötsligt lite osäker. När klockan hade blivit 18 hade vi slutligen bestämt oss. Jag behöll mitt medan Elina lyssnade på vännernas röster;) Att hon hade gjort fel val gick ju inte att undgå då det x antal gånger suckades i sätet bredvd mig samtidigt som en missnöjd röst hördes: Detta är inte en Elina-klänning...

Lotten för körningen föll på mig och jag ska villigt erkänna att detta var första gången som jag körde så långt. Jag är inte överförtjust i att sitta bakom ratten och definitivt inte när man ska köra i en storstad. Vi startade resan med att tanka. Detta gick smärtfritt, vilket var en av få saker som vi lyckades med... Det började redan när jag skulle köra på motorvägen: 

- Nej nej, vad gör du?!!!

Hoppsan, jag råkade visst köra mot Helsingborg...

För att komma i rätt stämning var det partymusik som strömmade ur högtalarna. Vi var ganska uppspelta båda två och kände oss riktigt laddade inför kvällens tillställning. Att hitta till födelsedagsgrisen Sebastians lägenhet var inte så svårt, men det var desto jobbigare att hitta någonstans att parkera. Vi körde flera rundor utan resultat och till sist fick jag offra mig och försöka mig på att fickparkera. Jag behövde bara ett försök för att lyckas och då bör det nämnas att jag hamnade cirka en decimeter från trottaren, helt perfekt alltså=) Jag känner mig fortfarande stolt över min insats och jag tror nog att Elina blev lite imponerad av mig;) Eftersom vi fick ställa oss en bit från vår slutdestination så var det bara till att börja promenera. Våra ben skadade som asplöv och våra läppar var blåa som havets djup. Elinas farmors ord ekade i huvudet på oss:

- Nu tar ni på er ordentligt med kläder så att ni inte fryser...



När vi väl kom fram till porten så stötte vi på nästa problem. Hur ska vi ta oss in här utan portkod? Vi fick inte tag på Sebbe, men Elina kom på att hon hade numret till hans pappa.

- Hej, är du på festen?
- Ehh, vilken fest?
- Här i Göteborg. Skulle inte du också fira Sebbe?
- Alltså vem är det som ringer?
- Det är Elina.
- Du har nog ringt fel för jag förstår inte vad du pratar om.

Så sant så. Elina hade råkat ringa till en helt annan person, dock med samma namn... Till slut löste det sig och vi kom in i den varma lägenheten. Där var det full håll-i-gång och jag som hade varit hungrig sedan vi körde hemifrån passade på att ta för mig av maten. En extra portion hade lätt kunnat slinka ner, men då sa Elina stopp:

- Jag vill inte skämmas över dig...;)

Min hunger skulle dock visa sig bli ett ständigt återkommande problem=)

I takt med att kvällen fortled slapp jag dock höra kommentren om "fel klänning" och i slutet hette det till och med:
- Jag tog verkligen helt rätt klänning på mig, jag trivs superbra i den!

Precis som alla lyckade fester så blir det centrala tillhållet köket. Det var dans i mängder och vi slutade inte förrän de sista gästerna hade lämnat lägenheten. Klockan var då 3.30 och vi som hade bokat sovplatser hos Sebbe tyckte inte att det var lönt att ta sig vidare när morgonen var på ingång. När ögonen inte orkade hålla sig uppe längre bestämde vi oss för att krypa till sängs. Som tjejer fick givetvis jag och Elina de bästa platserna, sängarna, medan övriga sov på golvet och i soffan. Vi klagade inte utan sov som små prinsessor=)

- Slappna av, lyft på tårna och du får ett leende på läpparna.

Jag träffade på en hypnotisör och jag ska väl inte sticka under stol med att jag tyckte det var lite udda när han började förklara vad han sysslade med.

- Se mig inte i ögonen för det är dem som jag hypnotiserar med...








Festens huvudperson, Sebbe

SÖNDAG

Det var inte en superglad Emelie som vaknade. Eller den första halvtimmen var jag på gott humör, men i takt med att min mage skrek efter mat blev jag bara grinigare och grinigare. Jag gjorde allt i min makt för att övriga skulle göra sig i ordning så att vi skulle kunna gå och äta brunch. Jag hade inte särskilt stor framgång och det var inte förrän efter två timmars slit som jag äntligen fick min mat framför mig. Vi åt på Ritz och jag var väl den som stod för den mest originella tallriken. Jag blandade det mesta och jag var dessutom den som åt överlägset längst. Eller rättare sagt var det jag och Elina som möjligtvis fick ut maximalt av priset medan resterande fyra killar mest petade i maten. Vissa har tydligen lättare för att äta än andra;) På detta ställe fick jag även min portion av kändisar. Vid vårt grannbord satt häcklöparen Robert Kronberg och som ängelholmare är det inte varje dag man springer på kända ansikten...

Vinäger Entré

Eftermiddagen gick i shoppingens tecken innan vi avslutade helgen med en runda på Lisebergs julmarknad. Det var dessutom uppträde på scenen med Lotta Engberg och bröderna Ronnedahl i spetsen. Nu börjar faktiskt den verkliga julkänslan infinna sig=)















Tack Sebbe för att jag fick äran att fira din stora dag och tack Elina för våra roliga timmar!