GULDEMLAN

Planerna var att jag skulle sova länge idag, men eftersom jag vanligtvis går upp vid 5 på vardagarna så räknas väl 7 som sovmorgon... Jag somnade dessutom tidigt igår och har ändå fått 9.5 timmars sömn, härligt!=)

Idag är det match, och inte vilken som helst utan mot ärkerivalen Malmö FBC. Ettan mot tvåan, de orange mot de rosa - det kommer med all sannolikhet bli en fight av högsta rang! Vi vill gå obesegrade genom serien, men den förnedringen vet jag att Malmö aldrig kommer gå med på utan kamp. Jag hälsar er alla hjärtligt välkomna till Kungsgårdshallen klockan 17, då smäller det!

Det blev en lång arbetsdag och därefter åkte jag direkt iväg för att träna. Jag gjorde min sämsta insats för denna säsong och jag fick det konstaterat ännu en gång - när jag är trött så går det inte att använda mig till någonting! Nu ska jag dock sova för om sju timmar ska jag möta upp Elina för intervallträning, godnatt!

Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit segern är vår! Hurra Hurra Hurra, OHH!

Vi har ytterligare två segrar i bagaget (Landskrona 8-2 samt Palmstaden 6-3) och imorgon är det tid igen. Vinster är det enda som räknas och i denna match betyder det mer än tre poäng, det innebär serieseger! Röke kommer säkert göra allt för att sätta käppar i hjulet för oss, men jag är övertygad om att det inte rör oss i ryggen. Vi är starka, även på upploppet!

FBC Engelholm - Södra Dal 15-0
Kävlinge - FBC Engelholm 1-7

Två matcher spelade, två nya vinster. Det går bra för oss! Vi har nu gått in i det skede där vi ska möta de lag som ligger närmst efter oss i tabellen. Jag hoppas på tufft motstånd och går allt som vi vill så förlänger vi säsongen med ytterligare två matcher - kvalet till division 1! Det är dock en sak i sänder och denna vecka har vi först en semifinal mot Malmhaug (div.1). Värdemätare!

Jag lämnade Helsingborg klockan 16.45 för att bege mig till Kungsvägen i Örkelljunga. Jag hade fått information om att hallen skulle ligga här och jag hade kollat på Eniro för att se hur lång tid det skulle ta att köra. 27 minuter blev svaret och jag tyckte att jag hade tillräckligt med marginaler. Jag ställde in min gps på adressen, för det känns trots allt rätt tryggt att köra efter denna kunniga dams instruktioner. Jag begav mig iväg och var på ett strålande humör samtidigt som jag var sjukt laddad för att spela. Tiden gick och när jag hade kört i en halvtimme kom jag in på en liten liten väg med ett uppkört hjulspår i snön. Jag hade skog på båda sidor om mig och att få möte var fullt omöjligt. Så konstigt att man lägger en hall så här off tänkte jag... När jag till slut nådde min slutdestination (enligt gps:en) så var jag mitt i ett bostadsområde. Jag hade tre minuter till vår samling skulle börja och jag kände hur stressen kom krypandes. Jag stannade och frågade ett par personer:

- Ursäkta mig... Jag ska spela innebandymatch mot Örkelljunga, ligger det någon hall i närheten?
- Absolut, kör uppför denna backa bara sen är du framme.

Yes, jag skulle hinna fram i tid! När jag kom fram såg jag mycket riktigt en idrottshall, men det fanns inte en enda bil på parkeringen och när jag tittade in i hallen så var den både släckt och låst. Detta var inte bra... Jaha, och vad skulle jag göra nu??? Jag ringde min personliga gps i pappa och bad om hjälp: 

- Vi har samling om ett par minuter, men jag hittar inte till hallen! 
- Var är du någonstans?
- Jag står vid en idrottsplats som heter Junexvallen.
- Är du säker på att du är i Örkelljunga?
- Jag har ju följt min gps!
- Vänta ett tag så ska jag starta datorn så får du ge mig namnet på vägen där du är.

Detta tog sjuuuukt lång tid och jag blev både otålig och irriterad (stackars pappa) för att deras dator var så seg på att starta... Till slut sa han:

- Du är ju på kungsvägen i Skånes Fagerhult! Du måste ut på E4:an igen.

Shit, jag hade inte tid med sånt här. Sagt och gjort, jag fick vända och jag kan väl säga som så mycket att jag inte släppte pappa från luren en enda sekund. 18.05 rullade jag in på Kungsvägen i ÖRKELLJUNGA och när jag såg mina lagkamrater blev jag så glad. Efter 1 h och 20 min körning var jag äntligen framme! =)

Dagens lärdom? Lita inte på gps:en fullt ut, den kan luras...

MATCHEN
Vi vann med 8-3 - check!

Tre poäng - jag sätter punkt där...

Gårdagens föreningsderby blev faktiskt en rolig match. Sett till det spelövertag vi hade och till vårt bollinnehav så borde dock segersiffran blivit högre. Vi spelade mycket bra i alla fall så jag är nöjd - orangea tåget fortsätter på vinnarstigen!

Hallen var fullsatt och de i publiken som inte kom tillräckligt tidigt fick finna sig i att ta en golvplats eller förbli stående... Landskampen kunde börja!

Vi tog ledningen och denna släppte vi aldrig. Danskarna började lite tvekande, men i takt med att minuterna tickde på så blev de bara bättre och bättre.

Det här är nog så nära ett landslagsframträdande som jag kommer att komma... Hur det kändes? Ganska coolt faktiskt;)

Ett stabilt försvarsspel och en bra skärpa i avsluten ledde oss till ännu en storseger. Vi hade många olika målskyttar, vilket visar på vår bredd i laget. Matchvinnare finns det helt enkelt gott om=)

Förra engelholmaren Anna "Gunnar" Gunnarsson stod på motståndarnas planhalva och där var det en match i matchen. Lite smågnabb och fula tag, men det hör ju till. Sånt sätter alltid en extra krydda;)

Idag ska matchstället på igen, men denna gång är det landskamp mot vårt kära grannland Danmark. De ska åka till Schweiz för att spela VM imorgon och ville därför ha ett genrep innan. Det är alltid kul att mäta sina krafter mot de bästa och även om de inte tillhör den absoluta världstoppen så ska det bli häftigt. Jag hoppas att vi kan bjuda upp till en bra kamp=)

En efterlängtad match där det skulle krävas en toppinsats för att ta poäng! Redan på samlingen kunde man känna den förväntansfulla stämningen och när Kvist (som hatar allt vad löpning och uppvärmning heter) var den tionde i raden att fråga om vi inte skulle gå ut och springa så visste jag att det skulle bli en bra kväll. Tänk, jag slapp tjata för att få ut mina lagkamrater i den friska luften:)

Matchen var en rolig historia, i alla fall som engelholmare. Hallen var fullsatt och vi hade flera tillresta supportrar, tack! Tempot var högt, närkamperna avlöste varandra och det fanns en glöd som har saknats på tidigare matcher.

Vi fick en drömstart och efter första perioden ledde vi med 3-0. I den andra var vi dock lite illa ute och Malmö hade ett stort bollinnehav. Vi slängde iväg bollarna och slarvade med både passningar och dribblingar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: mittplan är en transportsträcka, ingen hållplats! I tredje perioden hittade vi tillbaka till vårt spel och agerade stabilt. Malmös mål kom med åtta sekunder kvar av matchen och jag kan inte låta bli att tycka att det var surt. En nolla är alltid en nolla!

Jag är stolt över lagets insats och bortsett från kollektivet så förtjänar Linda "Agge" Augustsson en liten extra guldstjärna. Hon briljerade i en mot en situationer och var som vanligt lugnet själv, bra jobbat!:)

En segerbild!