GULDEMLAN

Under hela min rehabtid har jag bara fokuserat på att ta mig tillbaka till innebandyn, men när jag för några månader sedan fick lite fotbollssamtal så väcktes tanken på att göra en comeback även här. Trots att det var på innebandyplanen som jag skadade mig så har det på något konstigt sätt känts mer obehagligt att snöra på sig fotbollsskorna än joggingskorna. Jag antar att det är dobbarna och det lite trögare gräset som har avskräckt mig.

I eftermiddags var det dock tid för mig att göra första fotbollsträningen sedan skadan. Uppdrag nummer ett var att leta upp min utrustning och hemma hos föräldrarna hittade jag mina fotbollsskor. Spindlarna hade tydligen gillat dem för de var fyllda med väv... Mina benskydd hittade jag däremot inte så det blev till att låna lillebrors istället. Mitt minne säger mig att mina egna inte hade varit mycket fräschare... Dagens väder var inte någon höjdare och det blev till att slänga på sig ett tjockt lager med kläder. Jag förstår varför fotboll är en sommarsport!

Min insats på träningen var väl inte så mycket att hurra för. Jag kände mig ringrostig, men något annat hade jag å andra sidan inte räknat med. En av de första övningarna vi hade var att slå lite längre passningar till varandra. Jag gav högerfoten chansen ett par gånger, men jag gillade inte känslan av att mitt knä översträcktes. Jag började istället använda min mindre heta fot, vänster. Jag får väl helt enkelt vänja mig vid tanken på att jag numera är vänsterfotad;)

Innan gårdagens innebandymatch fick jag frågan:
- Alltså vad är det för ett lag du ska träna med? Är det oldladies eller?

Nej Möller, riktigt så gammal är jag inte än. Som 24-åring är det okey att spela i ÄFF´s DAMLAG...;)