GULDEMLAN

Veckans besök hos sjukgymnast Marianne är avverkat och denna gång var jag och My där tillsammans. Vi hade en hel del frågor och en av mina var när jag skulle få börja maxa mina löpningar.

- Tre månader efter operation brukar jag inte få den frågan, men du får ju känna dig för och se hur det känns.

Så sant som det var sagt så provade jag givetvis och det var en härlig känsla! Riktigt 100 % var det inte, men jag är på god väg. Sedan tidigare har jag i alla fall lärt mig läxan att jag inte ska springa på asfalt. För 1.5 vecka sedan hade jag mitt första löppass på en timme där en del av rundan var på hårt underlag. Det fick jag lida för de kommande dagarna eftersom mitt knä kändes ganska ansträngt. Hädanefter så kommer jag alltså hålla mig till skogens slingor!

Vi fick avsluta vårt sjukgymnastpass med cykelintervaller. Efter min första så vände jag mig till My:

- Helt ärligt, jag är riktigt andfådd...
- Då är vi två, jag är också rikitgt trött!

Vi konstaterade dessutom att vi skulle behöva byta lite karaktärsdrag med varandra. Ibland tar jag mig an lite väl svåra utmaningar, medan My fegar ur. Våra skadade knän skulle nog må bäst av en kombination...

My, glöm inte att träna på att sitta på huk;)