Allting går mycket lättare när man är två

De senaste gångerna har jag och My haft gemensamma besök hos sjukgymnasten. Vi har samma skada, men hon ligger drygt 1.5 månad före mig och får därför göra lite mer än vad jag får. Avundsjuk? Jo visst är man det, inte minst när hon får avsluta passet med att springa på löpbandet... Just nu har jag lite problem med min baksida då den säger ifrån så fort jag börjar anstränga den. My har haft liknande problem och Marianne hade sin teori om varför det är så:

- Ju starkare man är i baksidan när man skadar sig desto större problem får man med den efter operationen. 

Vi gillade givetvis vad vi hörde och nu känns det helt plötligt lite bättre med att vara begränsad i just den muskeln;) Förhoppningsvis så kommer det att ge med sig snart, jag vill orka lyfta mer än bara den sko jag har på foten... För att komma igång med baksidan så måsta jag träna den, dock inte för mycket för då kan jag få en bristning. Det är en skör balansgång och att hålla igen har väl aldrig riktigt varit min styrka. Denna gång ska jag i alla fall lyssna på minsta lilla viskning som den muskeln signalerar. Jag har ingen lust att skjuta fram min come-back bara för att jag kör för hårt nu i början!

Idag fick vi även göra en parövning. My stod på en balansplatta medan jag stod på en sorts tjockare matta, och då givetvis på ett ben. Vi skulle kasta en boll till varandra där ordet snäll inte fanns på kartan... Vi tog i för kung och fosterland och våra tävlingsnerver började nästan pumpa lite. Ingen av oss ville ju vika ner sig och trilla av. (Det lyckades vi dock sådär med. När vi hade maxtempo så hann vi knappt fånga bollen innan vi slängde iväg den igen och då blev det lite obalans för oss båda) Bollen for iväg ett par gånger och till sist vågade inte Marianne låta oss kasta mer, med risk för att vi skulle skada någon eller något. Tack för ett inspirerande och roligt pass My, och som du brukar säga:

- Rehabträning är vi riktigt bra på=)


Kommentarer
Postat av: My Gullberg

Tack själv Emlan! Kan bara hålla med, det är riktigt kul att träna ihop, hoppas vi får fortsätta med det! Härligt att vi har våra tävlingsnerver kvar... :) Kramar


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback