GULDEMLAN

Det har nu gått drygt fyra månader sedan jag opererades. Igår var jag hos sjukgymnast Marianne och hon börjar så smått tycka att jag kan klara mig på egen hand. Jag fick lite nya övningar som ska hjälpa mig med min snabbhet, men i övrigt så flyter det mesta på. Vecka 28 blir mitt nästa besök och det kommer eventuellt att vara mitt sista. Även om det är detta som jag har strävat efter så känns det ändå lite vemodigt. Marianne har varit toppen och jag kommer att sakna henne. Jag hoppas dock innerligt att jag i framtiden slipper besöka henne fler gånger, inga fler skador tack!

På kvällen var det tid för mitt första innebandypass med boll och klubba. Jag har i stort sett inte rört den sedan jag skadade mig den 29 november och anledningen till det är att det har varit mentalt jobbigt. Att stå och trixa hade egentligen gjort mig gott eftersom tekninken är en av mina största brister, men det har helt enkelt varit för påfrestande. Att jag hade lite stela handleder var alltså inte så konstigt och passningarna satt väl inte riktigt som de skulle... För mig blev det bara en halvtimme för sedan skulle det spelas. Att deltaga i matchsituationer får jag inte göra riktigt ännu utan allt där tävling, klocka och närkamper finns med ska jag undvika. Jag och My satte istället ihop vårt egna lilla fyspass. Vi slog ihop våra kloka och det blev både cirkelträning och en hoppbana. När vi var färdiga var vi riktigt trötta och mitt knä kände av att det hade kört mycket. Idag är i alla fall krämporna borta och det känns underbart att det återhämtar sig så snabbt, nu är jag på gång=)