GULDEMLAN

I veckan sprang jag för första gången förbi någon i spåret. Jag ska egentligen inte hålla något vidare högt tempo (som en hjälp på vägen lyssnar jag på lugn musik...), men denna gång kunde jag inte riktigt låta bli. Jag såg en ryggtavla och tänkte att henne ska jag förbi innan jag kommer ut ur skogen. Jag trampade på lite extra och lyckades med mitt mål. Att hon jag sprang förbi säkert redan hade tagit sig igenom milen samtidigt som hon var 50 år låter jag dock vara osagt...;)

Själva löpningen går oförskämt bra och jag känner mig lyckligt lottad. För 1.5 vecka sedan gjorde jag utepremiär genom att springa i 15 minuter. Sedan dess har jag successivt ökat både tempo och sträcka och igår testade jag på en halvtimmesrunda. Mitt knä reagerade inte märkbart över det utan tackade för den extra träning som jag gav det=) Givetvis känner jag skillnad mellan mitt högra och vänstra, men inte alls i den utsträckning som jag hade förväntat mig. Just nu är jag oerhört tacksam för att jag ser konkreta och snabba förbättringar!