Innebandymatch: Warberg - FBC Engelholm 8-3

Sista tävlingsmatchen spelade jag i april 2012 och nio månader senare skulle jag ta klivet ut på plan igen. Hur ska det gå? Den tanken tänkte säkert många... Under min timeout har jag inte legat på latsidan utan jag har tagit mig igenom det ena fyspasset efter det andra. Något tvivel på min kondition hade jag alltså inte, men om jag skulle vara kompis med bollen var däremot den stora frågan. 
 
Vi startade matchen på två femmor, vilket var optimala förutsättningar för mig. Min femma med Pommer, Agge, Linda och CK snackade ihop oss och satte ett gemensamt mål - vi ska hålla nollan! Vi slet, vi kämpade och även om vi inte riktigt klarade vårt mål så var det inte långt borta. Det är målen som räknas, inte bara framåt utan även bakåt! 
 
Hur ser jag då på min egen insats? Jag är faktiskt ganska nöjd och att begära mer av mig själv än det som jag presterade känns inte rättvist. När slutsignalen ljöd var jag dock rätt mör i kroppen och inte minst när jag vaknade imorse. Trots att jag har många tuffa träningspass i bagaget så finns det en sak som jag inte har underhållit, närkampsspelet. Vad är då medicinen mot ömmande muskler? Snöra på löparskorna och spring=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback