Platt fall

På gårdagens träning tog jag ut laget på en uppvärmningsrunda. Det var ganska mörkt ute och nu i efterhand så kan jag väl erkänna att jag var lite väl optimistisk angående vilka stigar jag valde att springa på. När vi hade kommit halvvägs försvann plötsligt fötterna under mig och även om Pommer gjorde ett tappert försök att fånga mig så var det försent. Pang sa det och jag föll pladdask på den hårda isfläcken. Det är vid sådana tillfällen som man faktiskt uppskattar att man har lite mjukare delar på kroppen så att fallet dämpas en aning...;) Jag är lite blåslagen, men under vinterhalvåret så är det ju inget ovanligt. Min nya kroppsfärg passar bra ihop med mina tidigare bollmärken och mitt fall var dessutom en bra varningssignal för övriga i laget om att de skulle ta det lugnt på just det stället=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback