GULDEMLAN

Dagens träningspass fick Elina äran att komponera ihop och inte helt otippat valde hon distanslöpning. Att springa långa sträckor är jag inte jätte förtjust i så jag hade ett krav:

- Vi har Valhall Park som delmål så kan vi stanna till och kolla lite på ÄFF:s damlag som spelar match där.

Så sant som det var sagt. Klockan 9.50 lämnade vi stan och begav oss ut i skogarna. Det var inte alla stigar som var skottade så emellanåt blev det rena rama styrketräningen för benen att ta sig fram. Vi lyckades i alla fall och när vi nådde konstgräsplanen tog vi en välförtjänt vila på en kvart. Därefter blev kylan för påfrestande och vi började springa hemåt igen. På vissa ställen var det helt underbart skönt med en gassande sol och snö som knastrade under fotsulorna. På andra ställen var det dock raka motsatsen och det gjorde ont i hela kroppen av den vinande stormen. Tävlingslöparen Elina har bra känsla för det här med sträckor och hon tippade på att vi hade sprungit 1,6 mil. Jag blev imponerad över att jag faktiskt inte hade tyckt att det var så himla tråkigt att springa och konstaterade:

- Då kan man ju avrunda det så blir det 2 mil...
- Nej nej, givetvis inte!

När vi hade kommit tillbaka körde vi vårt benprogram och efter två timmars träning kände vi oss nöjda. Kroppen har varit lite mör, men vilken känsla det är att ha fått så mycket frisk luft samtidigt som man har pressat sig själv till något som man i vanliga fall inte gör så ofta. Jag är glad över att jag inte övertygade Elina till att vi skulle göra någon annan träning, bra jobbat vännen!