Hemska förbannelse!

Vad har vi gjort för att förtjäna det? Vad gör vi för fel? Vem är det som vill straffa oss? Jag hoppades att jag skulle vara den sista i laget som drabbades av en korsbandsskada, men i torsdags rök nästa. Sabina Jansson var offret och listan på spelare med dåliga knän blir bara längre och längre. Det är en skada som man verkigen inte unnar någon, inte ens sin värsta fiende... Att Sabina dessutom har varit med om detta en gång tidigare gör bara saken ännu värre. Första gången vet man inte vad som väntar och det händer hela tiden nya saker. Andra gången blir allt bara en repris på en av de värsta månaderna i sitt liv. Det finns många frågor och det verkar inte finnas några svar på dem, men det jag undrar allra mest är: Varför är det så vanligt nu? För sex sju år sedan visste jag inte vad ett korsband var, men nu är det efternamnet på många av oss. Detta är sjukt...

Olyckan var framme när vi gjorde ett fystest (Harres). Resterande del av träningen blev väldigt känslosam, vilket i och för sig inte är så konstigt. Ett lindat knä bådar aldrig gått och ALLA i vårt lag vet vad en sådan skada innebär. Har man inte själv drabbats så har man på nära håll fått följa sina lagkamraters väg tillbaka. Jag lider med dig Sabina, men jag är övertygad om att du kommer ta dig igenom detta ännu en gång!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ett litet tips:

Enligt vår sjukgymnast i klubben ska vi aldrig stretcha baklåret innan match. Det ökar risken för korsbandsskador då vi "töjer" ut muskeln innan vi börjar spela, muskeln fungerar då inte optimalt under matchen och gör att risken för korsbandsskada blir större.



/ Emma, Jönköpings IK

2009-10-07 @ 16:52:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback