En dos svininfluensa

Under alla diskussioner har jag varit ganska bestämd över att jag inte skulle ta någon spruta. Jag litar på mitt immunförsvar och att dessutom "experter" har spridda åsikter känns inte särskilt tryggt. I förra veckan damp dock det där brevet ner i brevlådan, det som gjorde det hela så påtagligt: Min kallelse för vaccinationen. Mamma blev lite sne för att jag ens tänkte tanken på att inte vaccinera mig och helt plötsligt dividerade jag fram och tillbaka hur jag skulle göra. Till sist (imorse) bestämde jag mig i alla fall för att ta sprutan och nu sitter jag här, tolv timmar efter, med en "stelopererad" arm. Den hänger helt lealös från kroppen och jag vill definitivt inte anstränga den i onödan. Kort och gott så är dess funktion ganska begränsad... Vad det gäller övriga influensasymptom så har jag inte märkt av något ännu. Givetvis är det skönt, men på ett sätt får det mig ändå att fundera över om jag inte hade behövt spruta in någon konstig vätska i min kropp. Jag kanske står emot allt av egen kraft?! Nu är det i vilket fall gjort och jag ska väl inte ropa hej ännu. Vem vet, jag kanske blir kass under natten...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback