GULDEMLAN

Försäsongsträningen är i full gång och precis som vanligt så är det lagom till när myggorna har börjat titta fram. Att jag dessutom har använt myggmedel verkar inte ha varit till hjälp... Vad är svensk sommar utan bölder? Precis, ingenting...

Än så länge så är jag väldigt nöjd med träningarna. Det är både varierat och roligt, samtidigt som man känner att det faktiskt ger något. Uppslutningen har dock varit mindre bra, men jag antar att det är skolornas avslutningar som sätter käppar i hjulet. Från och med nästa vecka så finns i alla fall inte den anledningen kvar och då förväntar jag mig full närvaro. I måndags hade vi gemensam träning med diverse andra lag. Vi var uppdelade i grupper där vi i Knäskadades Riksförbund (Jag, My och Elina) var ett gäng. Det fanns många som kämpade på bra, men även några som gnällde över att allt var för jobbigt. Vi blev särskilt förvånade över våra övningsgrannar. Det var några herrjuniorer och de verkade inte ha rört på sig särskilt mycket under uppehållet. Dock tycker jag nog att det hör till en god hälsa att man ska klara av att göra basövningar med sin egen kroppsvikt...

Mot nya träningspass