Traditionsenligt toppmöte
I fredags var jag och kollade på den stekheta seriefinalen i division 2, mellan Munka Ljungby och Åstorp. Det har blivit lite av en vana att dessa två lag ska göra upp om första platsen. I år är det väl kanske lite väl tidigt att påstå att guldet kommer stå mellan de lagen, men de senaste åren har de broderligt avancerat uppåt i seriesystemet. Tidigare möten jag har sett har alltid resulterat i en uddamålsseger till Åstorp, vilket bevisar den lilla skillnaden mellan dem båda. Personligen tycker jag det är ett extra roligt möte då jag känner många ganska väl i båda lägerna. Jag säger som jag brukar: "Som lag ligger Munka närmst hjärtat, men jag kan ändå heja och unna framgång till en del spelare i Åstorp". Hemmalaget började starkast och efter första perioden ledde de med 4-1. Att det skulle gå så lätt hade jag inte trott och jag började nästan tycka att det var lite tråkigt om den vanliga spänningen inte skulle infinna sig. Att räkna ut Åstorp ska man dock aldrig göra! Efter tre Munkautvisningar lyckades de vända på steken och ta ledningen med 4-5. Jag led verkligen med Munka och tyckte att de genom alla möten hade jobbat sig ihop till en trepoängare. I slutet lyckades de få till en kvittering, men i sudden gjorde Åstorp det avgörande målet och matchen slutade 5-6. Om man bortser från andra perioden, som var lite "platt", var det en sevärd match. Frågan man ställer sig nu är om man kommer få se fler seriefinaler mellan dessa två föreningar...?!
Både innan och efter sammandrabbningen har det från bägge håll förekommit en hel del munhugg, vilket jag tycker är lågt. En match ska avgöras under 60 minuter och därefter är det bara att acceptera sig själv som en vinnare eller förlorare. Smutskastning hör inte hemma i idrottens värld!