GULDEMLAN

Mellandagarna är en dröm för fotbollsspelare som gillar inomhuscuper. Igår spelade vi i Åstorp, som alltid lockar till sig många bra lag. Precis som vanligt var det fullsatt på läktaren och svettdofterna var inte nådiga...;) Vi hade haft lite otur med lottningen och hamnat i den svåraste gruppen. Sett till vilka lag som deltog var vi på pappret bland de sämsta och att vi skulle ta några poäng var det nog inte många som trodde. Vi inledde med att möta Billesholm (div. 4) där vi fick en 1-0 seger med oss. Efter en timmes väntande (finns det något tråkigare när man är på cup...?! Man spelar tio minuter, sen sätter man sig ner och blir stel som en pinne innan det är dax att röra på sig igen...) var det Kvidinge (div.4) som skulle tas an. Här var det en enkel match där vi hann göra 5-0 innan tiden var ute. Vi hade fått en riktig smakstart=)! Nästa motstånd var mot turneringens bästa lag Vittsjö som i vanliga fall hör hemma i div.1. Att det skiljde så många divisioner mellan oss lät vi inte påverka utan vi gick in och körde på precis som innan, matchen slutade 2-2. Vår sista gruppspelsmatch skulle nu bli avgörande för om vi skulle ta oss till slutspel eller inte. Ännu ett lag från de högre divisionerna väntade, HDFF (div.2). Här fick vi tyvärr inkassera kvällens första förlust, 1-2. Trots att vi inte tog oss till semifinal är vi ändå nöjda med våra insatser. Det är bara till att ladda om batterierna för imorgon är det dax för nästa cup i Strövelstorp=)

Inomhusfotboll är väl egentligen inte riktigt mitt rätta element. Jag gillar stora ytor där det inte krävs någon tekniker för att ta sig någon vart... Utomhus räcker det med lite fart under fötterna och du kommer helt plötsligt fri med målvakten, min specialitet...;) Igår var pappa min "läktarcoach" och hans analys var att jag sprang alldeles för mycket. "Titta på forwards i de andra lagen, de står och lurpassar bakom sina backar och springer inte i onödan". Hur kul är det liksom?! När man väl spelar vill man ju bli trött så de ger något, palla stå där uppe och fiska...;)

Det är julaftonsmorgon och klockan ringer 06.25. Jag går direkt och kollar i min julstrumpa för att se vad tomten har lagt för paket detta år (Det blir jag aldrig för gammal för...) Jag slänger på mig mina träningskläder, sätter MP3:an i öronen, som dagen till ära är fylld med en massa jullåtar, och går ut. Det är inte ett hus som lyser och inte en bil som kör förbi mig under min 40 minuters långa joggingtur. När  jag kommer hem är det dax för frukost, som bl a består av mammas hemmalagade risgrynsgröt,  samtidigt som jag ser sista avsnittet av julkalendern. Vilken härlig morgon!

Jag är en riktig julmänniska och tyckte väl att det kändes lite halvtråkigt att åka iväg för att jobba en dag som denna. Det var i och för sig bara mellan 8.30-12.00 så var trots allt inte så farligt. Efter jobb hade vi lite jullunch här hemma och en allmänt mysig familjestund. När klockan blev 15 var det givetvis Kalle Anka som fick uppmärksamheten innan vi åkte till Farmor & Farfar för att tillbringa kvällen där. Det bjöds på massor med god mat och det blev precis så som man vill att en jul ska vara. Alla verkade nöjda med sina julklappar, och så även jag=)! Något som glädje mig var mammas reaktion på det hon fick från mig och Philip. Vi hade egendesignat en kalender till henne och hon blev rörd till tårar när hon såg den. Finns det något roligare än att ge bort saker som blir så uppskattat?!

Nu börjar ögonen ge vika och det är tid för sängen. Det kommer en dag imorgon också som jag ser fram emot väldigt mycket. Julmiddag med Mormor & Morfar och därefter party hemma hos Elina. Kvällen kommer förhoppningsvis sluta med utgång, var det blir får vi dock se...

GOD JUL

                                                                          

Efter en gemensam julmiddag, tillsammans med familjen, begav jag mig iväg till Elina. Vi hade bestämt oss för att ha en helkväll med Bingo Lotto. Precis som Scott skulle vi också vinna tillbaka våra julklappspengar...;) En massa godsaker hade vi dukat fram och vi duttade för fulla muggar när numren lästes upp. Tyvärr blev det inga vinster, men på något sätt känns det som om Bingo hör till den 23:e. Elina hade tänkt att vi skulle skriva julklappsrim på hennes paket och hade räknat med lite hjälp från mig. Vanligtvis brukar jag inte tycka det är så svårt att komma på sånt, men igår blev det inte mycket att hurra över... Efter mina oseriösa förslag om osa och nosa, fight på day och night lyckades vi till slut få ihop några som var hyfsat bra i alla fall=)

Det var en jätte mysig lillejul, vilket jag i och för sig visste att det skulle bli. Med dig Elina har jag aldrig tråkigt=)!

Kan ni lista ut vad detta är=)? Tänkte väl det, inte jätte svårt direkt...
"Köttbullar, korv och skinka vill vi inte längre att du ska stinka. Ett eller två sprut, kommer ge ifrån sig många manliga tjut"

Under de 3.5 år jag har läst i Halmstad har inget obligatoriskt skolmoment lagts samtidigt som vi har haft innebandy. Lördagen den 12/1 kl.16 ska vi möta Dalen hemma. Vi har alltid haft tenta mellan 9-14 så vi kände att vi hann med både ock denna gång med. Nu visade det sig tyvärr att tentatiden är mellan 14-19. Hallå, vad tänker ni på? Ska vi skriva en lördagkväll, riktigt rått! Vi kommer i alla fall försöka göra allt vi kan för att vi ska få göra den på morgonen istället. Om vi kan sitta i en sal där någon annan klass ändå skriver blir det inget extra jobb för skolan. När klockan är 14 lämnar vi in vår tenta och sitter sen kvar i 40 minuter (man får vara max 30 minuter sen till en tenta, alltså fram till 14.30 finns det en möjlighet att förmiddags- resp. eftermiddagsstudenterna kan stöta på varandra) Risken för att vi ska möta någon som ska göra den på eftermiddagen är då som bortblåst. Om tentavakterna vägrar sitta kvar de extra 40 minutrarna för att "passa" oss kan de ju alltid följa oss till en sal där de har tenta på eftermiddagen. Nu ska vi bara till att övertyga våra lärare om att detta skulle vara en bra lösning... Jag hoppas verkligen att de ställer upp på det!

Madde har redan tagit beslutet om att hon kommer att välja tentan före matchen. Jag är mer kluven och vet inte riktigt vad jag har tänkt göra. Hjärnan säger en sak och hjärtat säger en annan...

Denna helg hade vi spelledigt och vi passade då givetvis på att planera in en lagfest. Att vara ifrån varandra kändes inte som ett alternativ...;) Madde bjöd hem till sin lya där vi började med en tacomiddag, smarrigt! Jag skulle upp och jobba och fick därför hålla mig till mitt vattenglas. Trots att det var tråkigt att jag inte skulle med ut så var det rätt intressant att studera allas förvandling. Jag fick höra en massa historier, och vissa mer än en gång...;)

Kareoken skulle givetvis fram. Mikrofonerna fick vi inte igång, men det var nog tur för vilka stämmor alla fick till... Jag och Linda fick gatupublik och funderade starkt på att sätta upp en lapp i fönstret: "Vi tar endast sedlar" Haha, men det blev vi aldrig färdiga till. Det skulle kanske annars vara ett alternativ, att showa på stan så vi drygar ut vår säsongskassa?! Det känns väl inte jätte lockande nej...;) Sista timmen var det mycket som hände och lite kalabalik blev det allt, men när alla kände sig redo körde jag vägen via Bahnhof för att släppa av mina kära lagkamrater/tränare. Därefter begav jag mig mig hemåt för att krypa ner och få några timmars sömn innan jobbet kallade.

I fredags var jag och kollade på den stekheta seriefinalen i division 2, mellan Munka Ljungby och Åstorp. Det har blivit lite av en vana att dessa två lag ska göra upp om första platsen. I år är det väl kanske lite väl tidigt att påstå att guldet kommer stå mellan de lagen, men de senaste åren har de broderligt avancerat uppåt i seriesystemet. Tidigare möten jag har sett har alltid resulterat i en uddamålsseger till Åstorp, vilket bevisar den lilla skillnaden mellan dem båda. Personligen tycker jag det är ett extra roligt möte då jag känner många ganska väl i båda lägerna. Jag säger som jag brukar: "Som lag ligger Munka närmst hjärtat, men jag kan ändå heja och unna framgång till en del spelare i Åstorp". Hemmalaget började starkast och efter första perioden ledde de med 4-1. Att det skulle gå så lätt hade jag inte trott och jag började nästan tycka att det var lite tråkigt om den vanliga spänningen inte skulle infinna sig. Att räkna ut Åstorp ska man dock aldrig göra! Efter tre Munkautvisningar lyckades de vända på steken och ta ledningen med 4-5. Jag led verkligen med Munka och tyckte att de genom alla möten hade jobbat sig ihop till en trepoängare. I slutet lyckades de få till en kvittering, men i sudden gjorde Åstorp det avgörande målet och matchen slutade 5-6. Om man bortser från andra perioden, som var lite "platt", var det en sevärd match. Frågan man ställer sig nu är om man kommer få se fler seriefinaler mellan dessa två föreningar...?!

Både innan och efter sammandrabbningen har det från bägge håll förekommit en hel del munhugg, vilket jag tycker är lågt. En match ska avgöras under 60 minuter och därefter är det bara att acceptera sig själv som en vinnare eller förlorare. Smutskastning hör inte hemma i idrottens värld!

Halvårets...

...största besvikelse: I bortamatchen mot KAIS/Mora får vi åka hem utan poäng (7-6). Att släppa in två mål i vårt eget power-play är inte godkänt. I slutändan kändes det som om det var alla våra individuella misstag som avgjorde matchen.

...mest oväntade poäng: Här kan jag inte säga annat än Rönnby hemma (5-6 SD). Inför matchen skulle det, som jag har sett andra skriva, vara en kassaskåpssäker seger för svenska mästarinnorna. Vi ville något helt annat och kämpade oss till en poäng.

...mest övertygande match: Genom att spela diciplinerat och självsäkert imponerade vi på Karlstads hemmapublik. Det mesta fungerade och vi hade inga större problem med att knipa en trepoängare (2-5).

...utklassning: En av de mest omtalade matcherna, än så länge, är när vi mötte Balrog hemma (1-17). Att vi skulle åka på en förlust var väl egentligen inget konstigt, men att förlora så stort är inget vi vill göra fler gånger!

...transportmatch: När Skellefteå (4-2) kom på besök bjöds vi på det ena läget efter det andra. Under långa stunder ägde vi bollen och att vi bara stannade på fyra mål kändes underligt efter alla de chanser vi skapade.

...retligaste förlust: Sett i Engelholms ögon speglades hemmamatchen mot Endre av en del otur (4-5). Vi var mycket väl värda poäng, men denna gång räckte det tyvärr inte hela vägen.

..."stå-på-hälarna": Här gick det inte att skilja bortamatchen mot Ö-vik (5-2) och hemmamatchen mot Täby (2-7) åt. Förluster är extra tuffa då man efteråt känner att man inte kom upp i sin normala kapacitet.  

...orosmoment: Hemmapremiären mot Pixbo (1-8) oroade i alla fall mig en aning. Tidigare säsongspremiärer har vi oftast lyckats hålla jämna steg med göteborgslaget. Detta år gjorde vi alltså inte det, men nu i efterhand var det inget som vi nämnvärt behövde bekymra oss över. 

...defensiva slit: Efter premiärförlusten mot Pixbo (där min femma släppte till mycket i defensiven) ändrade vi vårt spelsytem till 1-2-2. Med en träning i benen satte vi det klockrent i bortamatchen mot Dalen (4-4) samtidigt som vår andra femma spelade ett säkert 2-2-1 system.  

...dalmatch: I bortamötet mot IKSU spelade vi en helt okey första period, men allt eftersom matchen gick blev vi bara sämre och sämre (11-1).

...trepoängare: Den första segern känns alltid extra speciell. I år tog vi den i hemmamötet mot Boden (5-4).

...kategorilösa match: Falun borta är en match som känns lite "suddig" (7-1). Varken vi eller dem bjöd på något extra och segern kändes rättvis. 

Det känns som om vi går en spännande fortsättning till mötes. Allt är långt ifrån klart, må bästa lag vinna!

Så berörande och känsligt! Kanske inte de renaste tonerna, men vad gör det med en inlevelse som Amanda.
 

Jag hade tänkt ut ett perfekt inlägg som jag skulle ha skrivit om vi hade tagit poäng i helgens match. Nu gjorde vi tyvärr inte det och jag får istället ta och skriva om ännu en storförlust. Tidigare år har vi mer varit ett lag som spelat bra mot bättre motstånd och sen haft svårt att prestera mot sämre lag. Detta år är det precis tvärtom, vi spelar emellanåt bländande innebandy mot bottenlag, men sen när det kommer till topplagen klappar vi ihop totalt. Idag var inget undantag, även om vi "bara" låg under med 2-0 efter första perioden. IKSU rullade runt bollen bra och det fanns inte särskilt mycket att säga om deras seger. De hade lätt kunnat få in några bollar till, men sen fick de även in ett par enkla mål så det jämnar nog ut sig i slutändan. Slutresultatet skrevs till 11-1 och det är väl inte något man är jätte stolt över. Mitt plus delar jag i alla fall ut till Scott som gjorde en bra match och bjöd på en hel del lyckosamma finter=)! Denna helg har vi suttit i buss 32 timmar för att spela en match på 60 minuter. Att vi alla lever för innebandyn och laget är väl inget man behöver säga två gånger...

Lotten avgjorde rumsindelningen på lördagens vandrarhem och jag hamnade tillsammans med Emma, Tojan, Scott och Jullan. På kvällen fick vi även påhälsning av Marika som glatt delade med sig av sina historier och erfarenheter...;) Emma vill ha "mesar", Tojan vill ha busar, Jullan vill ha grönsaksälskare, Marika rättar till det så det blir som hon vill och Scott vill ha sin Linus...;) Haha...många góa skratt blev det i alla fall=)! Mycket SKITsnack dessutom, men som vi sa: "Det är NÖDvändigt".

Som vanligt var vi inom en runda på H&M där vi gick igenom vad de hade för träningspannband. Ett par stycken nya blev det i alla fall.

Vi lämnade Umeå lite efter klockan 19 igår och kom fram i Ängelholm vid nio i morse. Jag trodde verkligen att natten skulle vara jobbig, men vad snabbt den gick! Jag somnade vid 00.30 och sov till 8.30 då de väckte oss och sa att det bara var en kvart kvar tills vi var hemma. Riktigt skönt att det gick så lätt!