GULDEMLAN

En dag har jag spenderat i Sverige och nu är det tid för nästa resa. Imorgon beger jag mig iväg till Sicilien för en veckas skattekurs. Jag har tyvärr inte tid att göra ett inlägg om vår Grekland-tripp utan det får bli när jag kommer hem från Italien. En bild bjuder jag dock på redan nu. Den är "smygtagen" från fotografen Mikael och detta var från fredagen när vi hade en av våra temakvällar.

Den 26 september var dagen vi hade längtat efter länge, samt tränat för sedan i början av maj, äntligen kommit. SERIEPREMIÄR med stort S... 

Matchen inleddes riktigt bra från vår sida. Vi skapade många chanser och Södra Dal kändes lite darriga. Man kan helt enkelt säga att första perioden var Engelholms. Den där bilden förändrades dock. Det bjöds på chanser från både vår och Södra Dals sida och att matchen slutade 1-1 kändes lite märkligt. Anledningen var de två duktiga målvakterna på banan där vår Sofie gjorde flera matchavgörande insatser och var lite av matchens stjärna. Målskytten Kvist förtjänar också extra beröm då hon med sina snabba fötter ställde till det för motståndarnas backar.  

Min egen insats är jag inte särskilt nöjd med. Jag hjälpte Södra Dal till en del målchanser samtidigt som jag sumpade tre(!) bra frislagslägen. Jag var helt enkelt inte på topp och min rubbade sömn (pga tjänsteresan) spelade säkert in en del. Tyvärr så missar jag de nästkommande två matcherna (onsdag mot Warberg och lördag mot Vänersborg) eftersom jag åker till Sicilien på utbildning. På gårdagens match hände dock något med mitt knä och idag är det väldigt svullet. Min utlandstripp kan alltså inte komma mer lägligt då jag troligtvis ändå inte hade kunnat spela. Någon diagnos har jag inte fått än, men förhoppningsvis är det inget allvarligt. Jag vill vara fit for fight när jag kommer hem!

Det var ösregn, kvav luft och inget direkt skönspel. Om det var väderförhållandena som påverkade eller om det var något annat vet jag inte, men vi spelade i alla fall ingen bra fotboll. Det var ett ställningskrig där vi lyckades hålla undan och vinna. Att stå som segrare är väl egentligen det viktigaste, men det är så mycket roligare att vara nummer ett när man har bjudit på ett publikfriande spel…

Tvåmålsskytten Frida var gigantisk på mittfältet och vår slitvarg Madde var som vanligt grym i både sitt offensiva och defensiva jobb. Anna gjorde en kanoninsats och hon är verkligen enkel att spela med. Hon söker passningar i rätt läge och det behövs inte mycket kommunikation eftersom det är så lätt att förstå hur hon tänker. Att vi har en målvakt som håller nollan ger en enorm trygghet och som Lotte själv uttryckte det så är hon uppe i något personligt rekord genom alla de nollmatcher hon har lyckats med denna säsong. Det ser ljust ut!

Att det bara skiljer en division på oss var svårt att tro, klasskillnad! Hjärnarp fick knappt låna bollen och när de väl hade den så tog det inte lång tid förrän vi snodde tillbaka den igen. Det börjar kännas som en tjatig analys, men som vanligt fungerade vårt försvarsarbete klockrent. Att det dessutom lossnade framåt idag var skönt. Om det sen berodde på att motståndet var för dåligt eller om det berodde på att vi var bra låter jag vara osagt. Detta var min tredje match på fyra dagar (innebandy tors, fotboll fre, innebandy sön), vilket benen kände av på uppvärmningen. Ett par byten in i matchen så försvann det dock och kom inte tillbaka förrän någon timme efter slutsignalen=)

Denna gång ger jag beröm till hela min femma. Sofia pressade Hjärnarps backar perfekt och fick dessutom göra tre mål. Emma spelade säkert och fungerade, precis som tidigare, bra ihop med fröken Glebe som hade hög fart under fötterna. Min backkollega Elina var stabil och att vi är så nära vänner privat är inget som missgynnar oss. Vi vet var vi har varandra=)

Denna match kammar hem priset som världens tråkigaste! Tiden kröp fram, de riktiga fighterna uteblev och tempot var allmänt segt. Vi gick dessutom på tre fulla femmor, vilket jag aldrig har gillat. Jag kommer sällan in i matchen och för att jag ska kunna prestera behöver jag ha ett ständigt flås, vilket var omöjligt i gårdagens match, sömnpiller!

Defensivt funkade allt jätte bra och det känns verkligen som att vi har satt vårt positionsspel. Offensivt var det däremot sämre. Som back finns det inget tråkigare än när man inte får vara delaktig framåt i banan. Att bara springa hem när motståndarna kontrar, gröta i hörnorna och sedan stå vid mittlinjen och vänta tills nästa defensiva jobb ska påbörjas är inte särskilt inspirerande. Igår var det inte många bollar som slogs från forwards till backar, vi måste lita på varandra... Att släppa bollen i första läget, ta ny position för att sedan få den igen. Samarbete över gränser

Matchens stjärna, helt utan konkurrens, var Amanda Pommer. Hon var först på alla bollar, var nästintill felfri i sina passningar och tog många offensiva initiativ. Du gjorde en grym match Pommac!=)

Söndag 5 september kl.12.30: FBC Engelholm - Hjärnarp