GULDEMLAN

Utstrålar jag hjärtligt välkommen eller vad är det som händer? Jag kan lova er att jag ska göra allt min makt för att ni inte ska trivas och helst av allt vill jag se er ruttna bort. Ni förtjänar inte mig, jag är värd något bättre! All förbannelse tillägnar jag er, skadorna...

Så var jag där igen. Imorgon är det match och jag kan inte vara med. Dessa förbannade skavanker gör mig galen. Jag trodde att jag hade umgåtts tillräckligt med skadorna, men tydligen inte. Denna gång är det baksida lår som krånglar. I slutet på gårdagens träning smällde det till i muskeln och sedan dess har det bara blivit värre. Smärtan har jag dessutom varit med om förr. Det känns som det gjorde efter min korsbandsoperation, fast lindrigare. Det är precis som om muskeln har somnat och inte lyssnar på några kommandon från mig. Jag pratade med doktor Wahlström och han tyckte definitivt att jag skulle vila från matchen. Imorgon ska jag dessutom ringa sjukgymnast Marianne och se vad hon ställer för diagnos. Jag tror inte hon blir glad över att se mig igen...

Idag förlorade vi mot ett bättre lag. Jag tänker till och med sticka ut hakan och säga att detta var det i särklass bästa laget som vi har mött i serien, i alla fall hitintills. De höll ett högt tempo, spelade fysiskt och läste vårt spel på ett felfritt sätt. De bröt ofta passningar, som i vanliga fall brukar gå fram, och det kvittade i vilken höjd som bollen kom i för de lyckades ta ner den med bravur. Jo, jag var faktiskt lite imponerad av dem. De hade ett gó i sitt gäng och med gamla FBC-aren, Elisabeth Göras, i spetsen så är det väl kanske inte så konstigt. Hon är spelaren med ett ständigt leende på läpparna... Om du flyttar neråt igen så är du hjärtligt välkommen tillbaka=)

Till vårt eget spel då. Det kändes inte som om vi var riktigt på tårna och jag tror faktiskt att mycket av det ligger i vad vi har haft för motstånd de senaste veckorna. Vi har inte behövt kämpa till max för att ta hem segrarna utan det har räckt med en medelmåttlig insats. Det var dessutom ett tag sedan vi var så mycket i försvarszon och det fungerar ju precis som allt annat, underhåller man inte det så försvinner tajmingen. Fördelen nu är att vi har ett bra tempo i kroppen till onsdagens match mot Warberg. Det ska dröja innan någon ska kalla oss förlorade igen!

Igår klockan 5.00 ringde min klocka. Som en zombie steg jag upp och drog på mig träningskläderna. Jag mötte upp Elina och My, som verkade vara precis lika trötta som mig, och vi begav oss iväg på jakt efter trappsteg. Knästabilitet och kondition stod på schemat och jag måste säga att det blev ett tufft pass. Upp och ner, upp och ner... Ja, vi hann med ganska många rundor med både hopp och löpningar. Min kropp var inte nöjd över att inte ha fått en rejäl frukost, men att äta ett lass precis innan hade varit ännu värre... Jag har dock kommit på den optimala lösningen för mig och det kommer jag att köra på i fortsättningen=)

Eftersom jag åker iväg till jobb tidigare än de andra två så brukar jag alltid träna själv på morgonen. Vi har nu mötts på halva vägen, vilket verkligen gillas. Det är så mycket roligare att svettas tillsammans än att svettas själv... Bra jobbat tjejer!

Det finns egentligen inte så mycket att säga om denna match. Vi gjorde vad vi skulle och åkte därifrån med tre poäng. Vi matade skott och hade det inte varit för deras usla parkettgolv så hade fler bollar gått in. Jag ser verkligen fram emot den dag då endast plastgolv är ett godkänt underlag!

Inför matchen lovade vi varandra att vi skulle skjuta minst 30 skott på mål. Detta klarade vi med en ganska klar marginal (41 stycken), men vi lyckades även skjuta 50 skott över/sidan om, vilket var mindre bra. Att vi hade så många avslut säger väl det mesta om matchbilden...

Tråkig, gåtempo, sömnpiller... Det är orden som jag tänker beskriva lördagens match med. Visst att vi hade kontroll från start till slut och att det bjöds på fina kombinationer, men som back var det en ganska trist tillställning. Jag kände aldrig att jag kom in i matchen och eftersom min spelstil är ganska fysisk så krävs puls och tuffa tag för att jag ska komma till min rätt. Under de 60 minuterna som vi spelade så kändes det dessutom som om jag befann mig i en konstig bubbla. Jag är dock övertygad om att det grundade sig på förra veckans berg och dalbana. Elina var inte heller särskilt nöjd över sin insats och som vi själva konstaterade efteråt så var det tur att vi hade en mindre bra dag när vi ställdes inför ett sådant här motstånd då våra misstag inte blev matchavgörande...

Matchens plus går till vår yngsta lirare (viktigt att kommentera det här med åldern, eller hur;) Linnea Jönsson. Hennes forwardskollega Emelie Hjälm förtjänar också ett extra plus då de ständigt var ett orosmoment för malmöförsvaret.

L E D S E N