GULDEMLAN

Lax- och räksås med pasta där de långa spagettitrådarna skvätte ner sås på hela mig. Det var tur att jag inte åt med någon som jag behövde skämmas inför=)

På tal om spagetti så gick jag precis förbi hälften av Italiens U-21 landslag. Undra om de tyckte att det var lika coolt att se mig som jag tyckte att det var att se dem...;)

Jag som tyckte att jag hade suttit sidan om våra träningspass tillräckligt många gånger. Igår var det tid igen och nu är det min ljumske som krånglar. Egentligen var det väl inte särskilt oväntat då jag alltid får känningar i den under sommarträningen. Förra veckan hade vi mycket spänst- och bålstabilitet och det var där som jag drog till den. Eftersom jag har haft problem med det tidigare är jag fullt medveten om att det enda som hjälper är att vila, och för en gångs skull var jag duktig och körde ingen träning under vårt lilla uppehåll. Det var dock inte tillräckligt med vila för redan på gårdagens uppvärmningen så kände jag av den och då var det bara till att kliva åt sidan. Jag hoppas verkligen inte att detta blir långdraget för nu när mitt knä tillåter det så vill jag köra på för fullt!

Friska har många önskningar, skadade har bara en...

I lördags åkte jag och Maria på en liten utflykt. Vi hade planrat att kolla Virre när hennes Kristianstad tog emot Stattena i damallsvenskan. Eftersom Maria hade utgångspunkt Eslöv och jag Ängelholm så möttes vi upp i Hässleholm. Vi konstaterade att vi hade lika uselt lokalsinne, men trots det så hittade vi fram (med hjälp av pappas beskrivning och ett par frågestopp på vägen;) Matchen i sig var faktiskt väldigt underhållande och jag måste säga att det såg mindre bra ut för helsingborgarna. Hade de ens ett skott på mål?! K-stad gick segrande ur striden med 4-0 och det var väl kanske tur så att vi fick umgås med en glad Virre efteråt=) Det blev en smarrigt god middag samtidigt som det blev en uppdatering om vad som hade hänt sedan sist. Tack för en trevlig lördag tjejer!

När vi skulle köra hem hade vi inga som helst problem med att ta oss till Hässleholm igen. Därifrån skulle jag ensam åka den sista biten till Ängelholm. Pappa hade förklarat vägen så att jag absolut INTE kunde köra fel (ni som känner mig vet att jag i stort sett aldrig hamnar där jag har tänkt mig...)

Pappa: Du kör till Örkelljunga och där tar du höger mot Ängelholm.

När jag kom till Örkelljunga såg jag en skylt till vänster där det stod Ängelholm.

Hmmm, tänkte jag. Pappa sa ju faktiskt att det skulle vara till höger. Det är bäst att jag fortsätter rakt fram...

När jag passerade en skylt med texten Halland så började jag misstänka att jag var på fel spår. Trots det så fortsatte jag en bit till och när jag kom till Laholm så ringde jag pappa:

- Alltså nu måste du ha förklarat fel för mig. Jag har nästan kört i en timme och vid detta laget borde jag vara hemma.
- Oj, jag glömde säga att du först skulle svänga vänster till Ängelholm och sen direkt höger. Det borde du ju dock själv ha förstått, följ skyltarna...

Nja, tydligen inte. Jag, bilar och vägbeskrivningar kommer verkligen inte överens...

Jag måste säga att jag led med årets studenter. Så mycket som det regnade i fredags vet jag inte när det gjorde senast. Alla vita kläder och alla som hade gjort sig så fina, stackare! Jag inledde min lilla runda hos Tove och det var nog en av de mest mysiga studentfirande som jag har varit på. Jag kommer i alla fall aldrig att glömma den! Eftersom hon bor i en liten etta så ville hon inte fira det där. Hennes föräldrar och närmsta släktingar hade åkt från Öland och hade checkat in på campingen här i Ängelholm. De hade tagit med sig en husvagn och det var alltså i den som vi allihopa tryckte in oss i. Jag väntade bara på den där Sunes Sommar incidenten när allt bara tippar och vi skulle sitta i fönsterrutan;) Mysigt hade vi det i alla fall=)

Jag fortsatte därefter till nästkusin Emma. Jag fyllde på min mage med ytterligare mat innan jag begav mig vidare till mitt sista stopp hos Emelie Hjälm. När klockan var strax efter 22 så körde jag hemåt och det var en utmattad Emelie som kröp i säng. Några fler uppvaktningar hade jag inte orkat med och jag får passa på att gratulera er som jag inte hann med att besöka.  

STUDENTEN 2004 - vilken dag...

Det har nu gått drygt fyra månader sedan jag opererades. Igår var jag hos sjukgymnast Marianne och hon börjar så smått tycka att jag kan klara mig på egen hand. Jag fick lite nya övningar som ska hjälpa mig med min snabbhet, men i övrigt så flyter det mesta på. Vecka 28 blir mitt nästa besök och det kommer eventuellt att vara mitt sista. Även om det är detta som jag har strävat efter så känns det ändå lite vemodigt. Marianne har varit toppen och jag kommer att sakna henne. Jag hoppas dock innerligt att jag i framtiden slipper besöka henne fler gånger, inga fler skador tack!

På kvällen var det tid för mitt första innebandypass med boll och klubba. Jag har i stort sett inte rört den sedan jag skadade mig den 29 november och anledningen till det är att det har varit mentalt jobbigt. Att stå och trixa hade egentligen gjort mig gott eftersom tekninken är en av mina största brister, men det har helt enkelt varit för påfrestande. Att jag hade lite stela handleder var alltså inte så konstigt och passningarna satt väl inte riktigt som de skulle... För mig blev det bara en halvtimme för sedan skulle det spelas. Att deltaga i matchsituationer får jag inte göra riktigt ännu utan allt där tävling, klocka och närkamper finns med ska jag undvika. Jag och My satte istället ihop vårt egna lilla fyspass. Vi slog ihop våra kloka och det blev både cirkelträning och en hoppbana. När vi var färdiga var vi riktigt trötta och mitt knä kände av att det hade kört mycket. Idag är i alla fall krämporna borta och det känns underbart att det återhämtar sig så snabbt, nu är jag på gång=)