Knas är bara förnamnet!
En bild säger mer än tusen ord, eller vad är det man brukar säga...;) Jag tror dock att jag kan svara för alla när jag säger att lördagskvällen blev lyckad! Vi träffades klockan 15 i hallen där vi blev indelade i olika lag. Inte helt otippat skulle vi skriva en lagsång (alla var väl sådär entusiastiska inför denna uppgift, är inte direkt första gången vi gör detta...). Jag, Tapper, Madde, Andersson, Becca och Tjärna hamnade i samma lag. Till en början gick det riktigt trögt, men när vi blev lite seriösa gick det hur bra som helst. Låten var tvungen att inhålla följande ord: IBC, boll, snygga, kattmat, Jessa och Krille. Vårt bidrag löd så här:
Melodi: Den glider in
Boll rullar in, boll rullar ut, boll rullar in i mål igen
Vi ska kämpa vi ska ge, ni ska få se, vårt snygga IBC
Ohho KATTMAT, ohho JESSA, ohh KRILLE.
Vi ska kämpa vi ska ge, ni ska få se, vårt snygga IBC
När vi hade skrivit klart låten skulle vi åka till stan eller till Maxi för att ställa oss och sjunga låten och skramla ihop så mycket pengar som möjligt. Troligt att vi skulle göra det, eh nej! I "hemlighet" åkte alla istället hem för att duscha och göra sig i ordning inför kvällen. Vi slöt sen upp på Capri där vi skulle äta och dela ut accessoarer till de som skulle invigas. Mitt under middagen kom en militärklädd snubbe in och drev en hel del med oss, innan vi fick fortsätta vårt ätande. Färden fortsatte därefter till Jessa där det var rookiernas tur att bjuda på sig själva... En hel del knasiga saker inträffade, men något helt otippat var det vi fick reda på under en av våra lekar. Vi ställde frågor om saker som hade hänt med spelare i laget och de skulle gissa vem som hade gjort vad. Mitt bland frågorna la vi in denna: "Vilken spelare har varit med i en porrfilm?" Vi som hade konstrurerat frågorna tyckte det skulle vara roligt och se vem som fick flest röster för att vi sen skulle kunna säga att ingen hade varit med utan att vi bara hade skämtat. Helt plötsligt är det en spelare som erkänner att hon faktiskt har varit med, vi bara va?! Snacka om klockrent allt blev! Ju längre kvällen gick, desto högre blev ljudnivån och desto starkare blev drinkarna... Vi begav oss till Bahnhof ganska tidigt, vilket i och för sig inte gjorde något då kvällen sprang iväg i ett rasande tempo. För en del blev det mycket dans, och för andra blev det mycket barhängande...;) Klockan blev tre och det var dax att bege sig hemåt i ösregnet. Mackan bjöd oss på hamburgare och makaroner i takt med att vi lyssnade på musik (eller jag kanske ska säga Babs... Hehe! Snacka om energi!) Tiden rann iväg och efter att ha varit utanför taxistationen i 45 minuter cyklade jag hemåt, klockan var då närmare halv sju.
Allt är sig likt
| |
|
Att vi tippas hamna sist i tabellen är inget nytt för oss. De tre senaste säsongerna i eliten har vi alltid hamnat långt ner i förhandstippningen. Visst att vi inte har ett överflöd av landslagsspelare, och visst att vi har en ung trupp, men som lag jobbar vi grymt bra tillsammans vilket våra tidigare resultat har bevisat. Att missa slutspel genom att vi gjorde ett mål för lite (eller om man vill, släppt in ett mål för mycket) säger rätt mycket om vilken kapacitet som finns i vårt lag. En av anledningarna till att tränarna inte tror på oss tror jag kan bero på att vi inte har värvat särskilt många inför denna säsong samtidigt som vi har tappat ett par tre ordinarie spelare. Å andra sidan är vår stomme kvar och den har så många gånger förr visat vad den går för. Kritikerna har dessutom fått sig en knäpp på näsan, vilket jag är övertygad om att de kommer få i år igen. Denna säsong kan jag lova på mycket moral och hjärta från samtliga spelare, vi tror på oss själva!
Lagfest med drag i
Som vi sa själva, VIP-gänget...;)
Extra städning
På söndagar ska vi alltid städa kassorna på jobbet. När jag var klar skulle jag bära ut skurhinken för att tömma den. På väg genom lagerdörren släpper plötsligt handtaget på hinken och allt vatten strömmar ut på golvet, det var bara till att börja torka. Först hittade jag ingen mopp som gick att krama ur och jag fick därför bara torka med en trasa. Det var riktigt drygt och efter ett tag gick jag för att leta upp något bättre och hittade till sist rätt mopp. Alla kunder frågade dessutom om det läckte i affären. Jag fick ju säga som det var att jag hade tappat ut en skurhink, men som jag brukar säga: "Det bjuder jag på"
Seriesegrare, en riktig laginsats!
Inför dagens match mot Klippan låg vi på samma poäng, vi hade dock en liten fördel med 30 plusmål mot dem. Uppvärmningen kändes bra och man kunde riktigt känna hur laddade och spända alla var. Jag gör både ett och två noll innan Klippan reducerar på en snabbt slagen frispark. I den 90:e matchminuten löper jag på en långboll där målvakten hinner före och plockar den. Min speed är så pass hög (plus att jag såg mina möjligheter till att punktera matchen) att jag springer in i målvakten så att hon ramlar in i mål. Domaren plockar upp det röda (!) kortet och jag blir utvisad. Den utvisningen var det inte många som förstod sig på. En frispark och möjligtvis ett gult kort hade jag kunnat köpa... Efter matchen sa domaren att han bara skulle rapportera det som en "mild utvisning". Vad snackar han om liksom, det blir alltid grov utvisning och därigenom minst två matchers avstängning när man får rött kort direkt. Kul att vi har domare som kan reglerna... Nu har det ingen betydelse då vi ändå bara har en match kvar i serien, och annars så hade det ju gynnat mig...;) Vi höll i alla fall undan och gick segrande ur striden med 2-1=) Hela laget kämpade på riktigt bra och det var en rolig match att spela! Lotte fick göra några riktigt svettiga räddningar i slutet, Ida och Elina var klockrena i mittbackslåset och Frida N slet som vanligt på mittfältet där hon vann de flesta duellerna! Jag är riktigt stolt över alla, detta var vi väl värda!
Han har gjort det igen
På onsdag släpper Lars Winnerbäck sin nya skiva och efter att ha lyssnat på låten han sjunger tillsammans med Miss Li så bådar det gott. Vi hade tänkt gå på hans konsert i Helsingborg den 1 december, men eftersom jag har en innebandymatch i Norrland dagen efter så är jag inte hemma, tyvärr. Jag får istället lyssna och njuta på steroen.
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag har rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu
Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa, om en främling lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan, om du lämnade mig nu
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balansJag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu
Sorgligt avsked
Revisionsplikt för små aktiebolag
För skojs skull sökte jag på nätet efter min, Elinas och Maddes c-uppsats. Vi rapporterade nämligen in den i somras och efter det har jag inte tänkt på att kolla ifall den ligger ute. Mycket jobb ligger bakom ett sånt här projekt och även om jag egentligen inte tyckte att ämnet var hyperintressant så känner jag mig riktigt nöjd med vårt resultat. Att vi dessutom fick högsta betyg på den var en ren bonus som vi inte hade räknat med. För den nyfikna ser den ut så här:
http://hdl.handle.net/2082/1195
Salamis - MIF/ÄFF
Idag var det sista genrepet innan seriefinalen mot Klippan. Vi kontrollerade matchen från början till slut och gick segrande ur striden med 9-1. Bengan var duktig ute på sin högerkant och serverade mig ett antal bollar, tyvärr var det bara två stycken som gick i mål. Lina Möller agerade stabilt på sin backplats och visade att hon verkligen vill ta en plats. Nu är det full fokus inför Klippanmatchen på söndag. En seger eller ett oavgjort resultat är ett måste för att vi ska avancera upp till div.4.
Polis polis potatisgris
Just den hemvägen kommer vi inte glömma i första taget... I en korsning på en mindre väg gör jag en högersväng samtidigt som en polisbil på andra sidan gör en vänstersväng. Det kändes som om det inte var jätte långt ifrån att de hade kört in i mig, dårar! De körde efter mig och jag kom på att min ena lampa på bilen var sönder. Tänk så hade de sett det! Pappa skulle bytat den tidigare under dagen, men hade råkat köpa fel och sen inte hunnit byta den då jag skulle spela match. Jag hade dessutom undrat vad jag skulle svara om polisen stoppade mig... Efter några svängar försvann polisbilen och jag kände mig lugn igen. Precis innan hälsobacken stod hans kollega och vinkade in en hel drös med bilar. Jag trodde jag skulle klara mig då de tog in de två som var framför mig, men kvällens bemanning var stor... Jag vevar ner rutan och polisen säger: "Du vet om att det är böter om man kör med dimljus va" Jag satt som ett enda stort frågetecken och fattade ingenting. Jag hade ju vridit knappen två steg åt höger, precis som man ska göra. Han fortsatte med "Men det struntar vi i ikväll eller? "Ja tack svarade jag, böter är inget som jag har råd med..." Han började ändra en massa med lamporna, men han redde inte heller riktigt ut det. (När jag körde därifrån såg jag att han hade satt det på precis samma sätt som mig, alltså borde jag ha haft rätt från början...?!) Han bad mig köra fram till sin kollega Björn. Han tittade in och frågade om jag var ute och körde med familjen. Var han blind eller?! Aja, standardfågan om ifall alla hade bälte på sig kom. Bengan var snabb i munnen och svarade att: "Absolut, det är ju Emelie vi åker med..." Sen var det dax för blåsning och som vi sa var det ju tur att vi drack vatten till maten...;) Första gången gick det inte så bra, jag slutade lite tidigt så vi fick prova en gång till (och vi ska kallas vältränade?! Det måste vara sjukt jobbigt för äldre människor att blåsa, jag var ju nästan andfådd hela vägen hem...Hehe!) Björn visade mig rutan och där stod "NEG". Precis som om vi skulle vara dumma i huvudet så sa han: "Detta betyder negativt, alltså att du får köra vidare". Bengan var ännu en gång framme med sin kommentar och sa: "Men funkar lampan nu?" Haha...tänk om vi hade fått böter för det när vi hade kommit förbi den första polisen... Aja, trots att jag stod med två hjul på trottarkanten under blåsningen (Emma upplyste mig om att hon hade fått 800 kr i böter för det en gång) fick vi köra iväg utan några extra kostnader. Stimmigt värre var det i alla fall och som vi sa så måste poliserna trott att mina passagerare hade festat, så fnittriga som ni var! (Bengan skulle dessutom filma allt med sin mobil... Haha, rena Japanen!) Ännu var inte våra polismöten över och vid ljussignalerna ovanför backen stod en tredje med fartkamera. Som en ovan Helsingborgsförare låg jag inte i mer än 40 km/h och kunde därför bara köra förbi. Puh, vi hade undkommit tre gånger! Vi var alla överens om att det var vår charm som hade klarat oss ifrån allt om ljusböter...;) Det var skönt när vi väl var hemma och kunde sjunka ner i soffan, vilken pärs...;)
Ett steg i rätt riktning
Snabba fötter
En tankeställare?!
Gårdagens träningsmatch mot Södra Dal kommer jag inte att kommentera något märkbart då det var en match som vi alla helst vill glömma så fort som möjligt. Vi var inte alls på hugget och det märktes tydligt att vi inte har tränat ett enda innepass sedan den 29 augusti. Det syntes dessutom att innebandyrycken och de snabba vändningar som krävs inte fanns. Att fortfarande köra vår "Hembygdsparksrunda" känns helt fel och vi som har varit med på den sen i april tycker det är så sjukt omotiverande. Nu hoppas vi alla på korta intervaller för att öka på speeden till seriepremiären den 7 oktober!
Utklassningsseger
Jag vill passa på att tacka herrlaget för ert góa stöd på vår match samt för att ni ordnade en mycket trevlig femkamp/fest. Själv var jag tyvärr inte på något festhumör då mina tankar tillhörde Philip. Strax efter sverigematchen körde jag hemåt, men jag hoppas att er fortsatta kväll blev rolig=)!
Älskade lillebror
Detta meddelande hade farmor talat in på min eurovoice under tiden som jag spelade match igår eftermiddags. Jag fick en orolig känsla i magen och vågade först inte ringa tillbaka. Istället ringde jag hem, men där var det ingen som svarade. Jag provade då med både mammas, pappas och Philips mobil, inget svar där heller. Oron växte och jag ringde farmor & farfar. När farmor förstod att jag var helt ovetandes sa hon att jag skulle få prata med farfar istället. Nu var jag riktigt ängslig...!
Samtidigt som jag hade spelat match så hade Philip också gjort det. På en långboll hade han gått upp för att nicka då en i motståndarlaget hade kommit bakifran och skallat ihop med honom. Philip hade tappat medvetandet direkt och fallit handlöst mot marken. Han kunde inte ta för sig och ramlade därför rakt på huvudet. Ambulans tillkallades och han fick åka direkt in till Helsingborgs lasarett. I 55 minuter låg han medvetslös och när han väl vaknade upp blev hela hans kropp fastspänd på en metallplatta för att han inte skulle röra något innan han hade blivit röntgad. Efter fem timmar släpptes han lös då röntgen inte hade visat något fel. Läkaren tog prover och han fick ligga kvar på observation över natten. Diagnosen blev att han hade fått en rejäl hjärnskakning vilket var en lättnad när vi fick det beskedet!
Att mamma & pappa till slut valde Philips match framför min är jag glad över. Att de bara skulle få reda på sporadiska saker över telefen och veta att han dessutom inte hade någon i familjen sidan om sig hade varit ännu jobbigare. Av allt jag har hört i efterhand fanns det så många gulliga människor på plats som både hjälpte och stöttade, tack för det!
Krya på dig brorsan=)!
En dyr historia
Årets första förlust svider
Gårdagens fotbollsmatch mot Svalöv känns som en enda stor besvikelse. Visst att domaren blåste sönder matchen och trodde vi var några porslinsdockor, och visst att Svalöv hade tagit med sig fem spelare som spelar i deras förstalag i en högre division, men så länge vi inte sätter våra chanser så kommer vi aldrig att vinna! Första tjugo minutrarna dominerar vi totalt och vaskar fram den ena farligheten efter den andra. Trots alla chanser går vi till pausvila med 1-1. Andra halvlek blir inte bättre och när slutsignalen går står vi som förlorare, seger till Svalöv med 2-1. Det kändes tungt att förlora då vi hade chans att punktera matchen i ett tidigt skede!
Nu sliter vi för varandra tjejer och visar att det är vi som är värda att åter igen ta steget upp i en högre division!