Årsfest FBC-Engelholm - damlagsbilder






Utan ett ord

En vissen blomma har slagit ut på nytt...


After Work i Helsingborg








Det kliar på benet;)


Efter en hel veckas jobb var vi alla ganska lättroade. Vi beställde in alkoholfria drinkar, men de som satt runt omkring oss tog nog för givet att vi hade lite starkare blandning. Med Pillans roliga historier var det svårt att hålla sig för skratt, även om det emellanåt var ganska långsökta berättelser;) Kul hade vi i alla fall och inte minst över att inspektera alla de olika typer av människor som hälsade på. Citat My: Vi är knäskadade så vi kan tyvärr inte dansa med er...

Jag funderar fortfarande, jag förstår inte, ska jag förstå?!

Lagom till det underbara vädret

I veckan sprang jag för första gången förbi någon i spåret. Jag ska egentligen inte hålla något vidare högt tempo (som en hjälp på vägen lyssnar jag på lugn musik...), men denna gång kunde jag inte riktigt låta bli. Jag såg en ryggtavla och tänkte att henne ska jag förbi innan jag kommer ut ur skogen. Jag trampade på lite extra och lyckades med mitt mål. Att hon jag sprang förbi säkert redan hade tagit sig igenom milen samtidigt som hon var 50 år låter jag dock vara osagt...;)

Själva löpningen går oförskämt bra och jag känner mig lyckligt lottad. För 1.5 vecka sedan gjorde jag utepremiär genom att springa i 15 minuter. Sedan dess har jag successivt ökat både tempo och sträcka och igår testade jag på en halvtimmesrunda. Mitt knä reagerade inte märkbart över det utan tackade för den extra träning som jag gav det=) Givetvis känner jag skillnad mellan mitt högra och vänstra, men inte alls i den utsträckning som jag hade förväntat mig. Just nu är jag oerhört tacksam för att jag ser konkreta och snabba förbättringar!


Något som skrämmer

Du får inte knacka på min dörr, om du inte är beredd att komma in...

Varför trillade vi ur elitserien?

Många bäckar små... Denna säsong brast vi på många punkter.

Tränare: Från det att vi drog igång försäsongsträningen så har vi haft sju olika röster att lyssna på. Sara Bergström är den enda som har varit med hela året ut och på vissa träningar har vi haft D2´s coach, Dennis Mårtensson, eftersom ingen av våra andra tränare har kunnat närvara. Så här har tränarskiftet sett ut:
Christian Hägerström --> Niklas "Chelle" Lauritzon --> Johan Karlberg --> Andreas Lindmark & Daniel Borg --> Johan Karlberg --> "Chelle"

Spelare: Av årets kontrakterade spelare så har två hela femmor försvunnit (exkl. skador och graviditet) Att det skulle vara så enkelt att bryta ett kontrakt utan några konsekvenser trodde jag inte. Kan i så fall någon förklara för mig varför man skriver ett? 

Elittänk: Det fanns inte tillräckligt med spelare som hade rätt inställning. Sett på pappret hör vi inte till de starkare lagen i serien och just därför måste vi ta chansen att bli bättre än alla andra på övriga bitar. Kosten ska skötas, sömnen ska prioriteras, alkohol ska inte konsumeras så fort vi är spellediga och den individuella träningen ska göras. Det är vår plikt att leva som en elitidrottare, något annat är ett hån mot både det egna laget och dess omgivning!

Kom in i matchen...

Mitt tävlingshuvud har svårt att se det positiva i att vi trillade ner. Det som dock är bra är att truppen kan rensas på de spelare som inte är mogna för en satsning. Fördelen med en förening som har lag i olika divisioner är att alla individer kan hitta en nivå som passar med just sin livssituation. Risken med att samla spelare som har olika ambitioner och mål med sitt idrottsutövande är att de som inte satsar helhjärtat tar motivationen ifrån de som verkligen gör det...

Vägen tillbaka


Sol, vind och vatten

Igår på jobb var det många som gjorde narr av mig för att jag hade planer på att åka till stranden idag. Tvi på er säger jag bara;) Jag, Elina och My hade det underbart. Vi fällde upp våra solstolar, njöt av att sitta i bikini samtidigt som vi åt vår medhavda matsäck. Några gånger fick vi till och med ställa oss upp, vi var så varma! (läs: vi försökte bygga vindskydd då det blåste kallt) När klockan var 14.45 packade vi ihop våra saker eftersom Elina och My var tvungna att åka hem då de skulle på årsfest (läs: vi frös ganska mycket...) Skämt och sido, riktigt så illa var det faktiskt inte. De två första timmarna var det väldigt skönt, men den sista timmen kunde vi ha varit utan. Nu har vi i alla fall avverkat strandpremiären och är vädret med oss så kommer det att bli en repris nästa helg=)


Denna värme längtar man efter...

Sportnörd? Inte en chans...;)

I jobbets mejlbox: Välkomna till EM-fika!

Jag: Vad är det EM i nu?
Revisor: EM står för eftermiddagsfika...


FBC - Skellefteå 3-5

T O M T

En kaotisk morgon

När pappa och jag är i köket tillsammans så händer det alltid något oväntat. Denna morgon var inget undantag och när pappa höll på att plocka undan disken så råkade han slå sönder tre stycken glas. Det var glasskärvor överallt och från hans finger forsade det blod. Jag började tejpa det, men plötsligt så blev jag helt kallsvettig samtidigt som jag kände mig svimfärdig. Jag fick lägga mig ner på golvet med benen rakt upp i vädret medan pappa fick stå kvar med sin hand i högläge. Det såg nog ganska komiskt ut och inte minst att det var jag som reagerade så känsligt och inte pappa som var skadad. Tidigare har blod aldrig berört mig något vidare, utan det har konstigt nog kommit först nu när jag har skadat mitt knä. Efter några minuter hade jag samlat mig och kunde då fortsätta omplåstringen. När vi sen hade städat undan all röra så kunde vi äntligen sätta oss ner för att äta lite frukost...

Min mysiga långfredag

Gårdagen inleddes med ett träningspass. För att få lite variation så blev det en cykeltur till Farmor & Farfar i Tåstarp. Även om det inte tar mer än max 20 minuter så blev det ett ganska tufft pass. Jag hade extremt mycket motvind och det kändes att det bara var andra gången som jag cyklade utomhus. Dessutom är det i stort sett uppfärsbacke hela vägen och även om det inte lutar mycket så känner man av stigningen. När jag kom fram så bjöds det på förmiddagsfika i solskenet på terassen. Det var hur skönt som helst samtidigt som det var välkommet med extra energi i min lite sargade kropp. Jag passade även på att hjälpa Farfar med ett problem på hans e-mejl innan det var tid för mig att ge sig av igen.

Här hemma fortsatte jag att njuta av det underbara vädret och det var faktiskt så varmt i trädgården att jag kunde premiäranvända bikinin. Solen tog mer än vad jag hade väntat (vilket den lite smått röda färgen avslöjar på nedanstående bild...) och efter 2,5 timme var både jag och kroppen nöjd.

Kvällen spenderade jag tillsammans med tjejerna i stan på restaurang M&M. Det blev en lugn och trevlig tillställning som toppades med en riktigt god middag! 


Pillan och jag


Jennie och Martina

Nio veckor efter operation

I tisdags var jag på återbesök hos doktor Wahlström. Han drog och slet i mitt knä och när han kände sig klar så fick jag diagnosen att allt såg väldigt bra ut. 

- Din försäsong börjar nu och flyter allt bara på så kommer det inte vara några som helst problem för dig att vara tillbaka när serien drar igång i höst.

Det kändes väldigt skönt att höra och jag känner mig stolt över att jag faktiskt har skött min träning enligt punkt och pricka. Sjukgymnast Marianne tyckte också att allt rullar på överraskande bra, men ju bättre allt går desto mer rädd blir jag för att det snart kommer till att komma ett bakslag. En sak som jag dock har lärt mig under denna skadetid är att lyssna på kroppens signaler och jag hoppas att det kommer vara till stor hjälp. 

I veckan var det första gången som jag satte mig på en vanlig cykel. Det började lite vingligt, men sett till att det var 4.5 månad sedan jag cyklade utomhus sist så är jag ganska nöjd med mitt "lopp" (=till och från bussen). När det gäller övrig träning så har jag kunnat börja med enbenshopp och diverse andra skuttövningar. Jag har dessutom fått tillåtelse att öka på min hastighet på löparbandet till 8.5-9 km/h. Mina pass på fem minuter är numera ett minne blott och det är istället bara 10 minuter som gäller. Nästa mål är att få ta steget ut i löpspåret och i det underbara vädret som vi har nu så ser jag med glädje fram emot att uppnå det. 

Målsättningar och visioner gör oss bättre

Mina allsvenska fotbollskunskaper

"Startelvan.se är ett online-managerspel, där du kan göra ditt egna allsvenska lag. Din trupp ska bestå av 11 spelare, som du själv väljer, och dessa kommer att få poäng allt efter hur de presterar i allsvenskan. Man spelar inte matcher mot andra lag, utan alla lag får poäng efter varje omgång av allsvenskan. Varje lag får 100 miljoner att spendera på sin trupp och efter varje omgång har du rätt att sälja/köpa två spelare. Det team som har flest poäng när säsongen är slut vinner"

Inför herrarnas allsvenska premiär så bildade mitt jobb en liga på startelvan.se där vi anställda kunde registrera oss för att tävla. Innan matcherna hade dragit igång så snackade killarna ganska friskt om det hela. Jag var inte aktiv i de diskussionerna, men precis innan omgång ett startade så registrerade jag också ett lag. Det skulle visa sig vara ett smart drag för när alla matcher var spelade så låg jag som nummer ett på 46 poäng. Den närmst jagande hade 34 poäng, vilket har resulterat i lite sura miner;) För dem är det nog ganska hårt att en tjej leder samtidigt som det nog var ganska oväntat att jag skulle engagera mig i deras lek... Idag fick jag till och med påhopp om att jag hade fuskat och fått hjälp eftersom jag ju absolut inte kunde ha någon koll på allsvenskan (jag kan med handen på hjärtat säga att jag har åstadkommit allt på egen hand). Det där känns i och för sig som ett återkommande fenomen. Förra veckan när jag fyllde år så bjöd jag på en tårta och när jag för en gångs skull hade bakat den själv så trodde alla att mamma hade gjort den. Tänk vilket intryck man har gjort, de har inte direkt höga tankar om mig...;)

Imorgon drar omgång två igång och vi får väl se hur ställningen är efter den. Jag tänker i alla fall se till att njuta så länge som jag ligger överst för jag har förstått att de andra kommer att göra allt i sin makt för att gå om mig. Tävlingsnerven pumpar 

Andra plats är förlorarnas första plats

Födelsedagsfirande med vännerna <3





Igår blev jag utbjuden på en helkväll med mina kära vänner. Vi inledde med en bit mat på Haket i Helsingborg för att sen fortsätta till biosalongen. Filmen som visades var En shopaholics bekännelser. För några år sedan läste jag boken och därför var det extra roligt att få se just den. Kvällen avslutades därefter med livemusik i pianobaren på Grand Hotel. Jag är jätte svag för sånt och njöt i fulla drag av att vara där. Tusen tack tjejer för en toppenkväll!

Födelsedagspresenter


De här söta kopparna fick jag från Elina. Jag vet inte hur många gånger som jag har varit och kollat på dem, men jag har alltid gått ifrån butiken utan att köpa något. Varför? Det har känts lite väl lyxigt att ge sig själv något så fint utan anledning. Nu fick jag de dock äntligen i min ägo och därför slipper jag slinka in på DUKA fler gånger bara för att spana...

Av lillebror fick jag en kaffekokare. Inte för att jag dricker kaffe själv, men det är smidigt att ha när jag får besök. Dessutom kan det ju vara trevligt att använda mina koppar till något annat än bara varm choklad;) Mamma och Pappa hade smart nog inhandlat en dammsugare. Båda sakerna är nödvändiga prylar som jag behöver i mitt nya hem, men som är riktigt tråkigt att själv lägga pengar på... Mormor och Morfar hade bland annat köpt en tvättkorg och tillsammans med mina övriga presenter så har min flyttsamling utökats ytterligare. Tack så jätte mycket för allt fint!

Under alla mina år så har Farmor & Farfar samlat på tidningsurklipp på oss barnbarn. Nu hade min bok blivit full och därför passade de på att ge mig den på min 24-årsdag. Det är verkligen kul att ha som minnen och extra roligt är alla Farmors personliga hälsningarna i den.







3 april är en speciell dag

För det är ingen vanlig dag, nej det är Emelies födelsedag, HURRA HURRA HURRA!

Jag känner mig fortfarande lika förväntansfull när dörren öppnas och jag hör fostegen. Som liten vaknade jag långt innan det tassades in, men nu för tiden hinner de nästan fram till sängen innan jag har kvicknat till;) Som vanligt hör man mammas stämma medan pappa och lillebror mumlar lite tyst med sin morgonröst. Även om den där sången inte är det vackraste man har hört så är det ändå något speciellt. Denna dag kommer bli bra, det är ju MIN dag=)

Tack för alla gratulationer! <3