GULDEMLAN

"Skräll, omöjligt, mirakel". Det är några av orden som kommer ligga på utomstående folks läppar. Kritikerna som har snackat ner oss är många och det finns inte en góare känsla än när vi får ge dem en knäpp på näsan, ni fick vad ni förtjänade! Själva skulle vi förr sammanfatta dagens insats som väntat! Att "lilla dåliga" Engelholm, som skulle hamna sist i tabellen, skulle sno en poäng från svenska mästarna var det antagligen bara vi själva som trodde på. Grädden på moset hade varit om vi dessutom hade lyckats hålla vår ledning matchen ut. Under ordinarie tid tillät vi aldrig Rönnby att ta ledningen. När de reducerade grämde vi inte ner oss utan höjde istället våra huvuden och gick upp och smällde dit ett mål själva. Nog att vi ska vara grymt nöjda med en poäng, men jag kan inte låta bli att tänka på möjligheten vi fick i tredje perioden då de hade en femminuters utvisning. Ett tag spelade vi till och med 5 mot 3, dock utan utdelning... Vi följde i alla fall våra mål och lyckades med hjälp av dem störa Rönnby, emellanåt lyste frustrationen i deras ögon!

För en gångs skull fick alla samtidigt ut maximalt av sin kapacitet. Som lag var vi äckligt bra och slet verkligen tillsammans. Jag är oerhört stolt över vad alla presterade. Oavsett om det var tränare, avbytare eller spelare på plan så stöttade vi och trodde på varandra=)! För första gången hade vi dessutom vår mentala tränare, Lotta Vöcks, med i båset. Det var ett riktigt smart drag och alla var mycket lugnare än vanligt. Tack för din positiva påverkan, du var en stor del i dagens poäng! 

I en sån här match går det inte säga annat än att vi vann en poäng, medan Rönnby förlorade en!