GULDEMLAN

Det är lockande, men frågan är om jag har den tid som krävs...

Irriterad och omotiverad, men allra mest besviken. Varför ska jag offra allt när ni inte gör det?! 

Tidigare var det du som började och du som slutade. Nu är det jag som börjar och jag som slutar... Frågan har kommit några gånger, men det är först nu som jag kan ge ett annat svar. Dilemmat är dock om jag får möjlighet att svara en gång till?!

En dröm som fick mig att undra
En dröm som inte hade några svar
En dröm som tittade mig i ögonen
En dröm som vände sig bort
En dröm som skapade känslor
En dröm som gjorde mig rädd
En dröm som hade något jag saknar
En dröm som kommer slå in...?!

Ge mig ett tecken och jag vet att jag kan fortsätta hoppas...

F ö r b a n n a d   B e s v i k e n   I r r i t e r a d

Det dök upp ett ansikte från förr. Varje dag skapas minnen som gör att ingenting glöms bort...

Pressa mig inte mer än vad jag själv redan gör. Om två timmar är det gjort och jag hoppas att det mentala är med mig! Det är vid dessa tillfällen man faktiskt börjar tvivla på varför man håller på...

För tillfället står jag i det berömda vägskälet. Vad som kommer att hända är ovisst och denna gång är det inte bara jag själv som avgör. Mycket ligger i mina händer, men det krävs att det är någon som vill komma mig till mötes. Än så länge känner jag mig inte stressad, utan mer förväntansfull över vad framtiden kommer att erbjuda. Mina drömmar följer hela tiden med och oavsett vad som händer kommer jag inte att släppa dem. Någon gång kommer mina önskningar också att slå in, de väntar bara på rätt tidpunkt...

Varför ska alltid jag bli missuppfattad? Är det som hänt helt plötsligt mitt fel? Tydligen får allt man gör konsekvenser, och det kan räcka med ett leende eller till och med bara ett "hej". Jag ville absolut inte att det skulle bli så här, och jag kan fortfarande inte förstå hur det har kunnat bli det. Ska jag ha dåligt samvete? Inte vet jag, men nu känns det som om det är jag som bär skulden. Helt oskyldig dessutom... Vad ska jag svara? Ja det är en gåta, jag behöver nog lite råd. Jag vet vad jag vill, men inte hur jag ska säga det...  Att såra folk är något av de värsta jag vet. Denna gång kommer det tyvärr att bli någon oavsett vilket beslut jag tar...=(

Allt är så tydligt, men ändå väldigt otydligt. Jag vet, du vet, båda vet att den andra vet. Men just för att vi vet så blir det ännu längre bort. Konstigt? Ja, det kan man väl kanske säga...

Just nu vet jag inte riktigt var jag har mig själv... Ena sekunden är jag bergsäker, men i den andra känns det inte lika självklart längre. Det är i sådana här lägen som man vill ha hjälp från ovan om vilket beslut som är rätt respektive fel... Att våga lämna det trygga och istället kasta sig rakt ut i det okända är något jag gör väldigt sällan. Jag börjar väl dock känna att jag har kommit till den punkt då det förväntas av mig att jag ska satsa.

Jag förmodar att jag är en aningen rädd, men för vad kan jag inte riktigt sätta fingret på. Jag skulle hemskt gärna vilja ha svar på det, och det lär jag väl bara få om jag hoppar från min trygga sida. Jag tycker det är synd och säga att tiden får visa vad som händer, för det känns som om den har fått sin chans. Just nu ligger det i mina händer och frågan handlar bara om vad jag själv vill.