GULDEMLAN

Ibland blir jag fundersam på vad jag egentligen är ute efter. Under senare tid har jag tänkt väldigt mycket på det, men jag kommer ändå inte fram till något vettigt svar. Jag söker och söker, men när jag tror att jag har hittat det jag vill ha är det alltid något som kommer i vägen, något som är fel, eller något som är för bra. Att finna det som är perfekt är lättare sagt än gjort och ibland frågar jag mig själv varför det just är det jag är ute efter för vem är egentligen perfekt? Hur kul skulle det vara med någon som aldrig gör fel eller som aldrig visar en dålig sida. Det är trots allt de små "felen" som gör en person så unik som den är. Att vara sig själv kan i vissa lägen vara svårt och det är en gåva för de som kan vara det fullt ut, att stå för den man är och för vad man älskar. Just hur den perfekta personen ska vara är det nog ingen som har ett rakt svar på även om en del nog ser sig själva som det ultimata exemplet. Ibland kan det säkert vara det svåraste att inse, att man faktiskt själv också har brister. För att komma någon vart krävs det att man möts på vägen och accepterar att ingen är felfri.

Vi når mycket längre när vi går tillsammans än när vi går ensamma!


"Här står livet i farstun så nära inpå, men det är nåt som gnager ändå. Det kallas tvivel..."