GULDEMLAN

Ibland stänger livet en dörr. Men plötsligt öppnas det ett fönster och då gäller det att hoppa.

Varje dag ställs du inför många val, vissa mer betydande än andra. Ibland vet du inte ens om att du har tagit ett beslut utan det bara blev som det blev. Ett svårt dilemma kan ta hur lång tid som helst innan du vågar bestämma dig för något, andra saker räcker det med ett par sekunder innan du vet vad som är rätt eller fel. När jag var liten ansåg jag att det svåraste valet var vilken glass jag skulle välja, vissa gånger blev det till och med så att jag inte åt någon bara för att jag inte kunde bestämma mig. Tänk om livet kunde vara så enkelt nu också! Idag är uteblivna beslut ibland värre än "feltagna". När ett fel har gjorts har du i alla fall tagit ställning och det är lättare att rätta ett snedstag än att rätta ett steg som varken togs åt höger eller vänster...

"När skoldagen var slut brukade jag ensam cykla till den stora fotbollsplanen, med riktiga mål och med riktig straffpunkt. Det var alltid en minut kvar i VM-finalen och oavgjort när vi fick straff. Jag la bollen på straffpunkten, tog lång ansats, kanonhårt i krysset. En eftermiddag blev jag världsmästare sjutton gånger"

Varför ska man ha låga mål när man kan ha höga...?! Det är aldrig för sent att lyckas så länge du inte är rädd för att misslyckas.

Att lära sig säga saker rakt ut är bland det svåraste som finns, men det är i slutändan det som skadar minst. Jag är väl en av dem som borde ha lärt mig att man aldrig ska prata runt en fråga utan istället svara så ärligt som det bara går. Ändå gör jag samma misstag om och om igen. Rädsla är nog ordet som beskriver mig väldigt bra. Jag är så otroligt rädd för att såra människor, ändå är det vad jag gör när jag håller sanningen inom mig. Det jag nu har tänkt att ta med mig är att våga. Även om jag inte blir mycket bättre än innan så gör det lilla steget väldigt mycket, för både mig och alla andra...

"Jag vågade inte, du vågade inte. Tänk om någon av oss hade vågat..."