GULDEMLAN

För ett par år sedan följde jag med Elina på ett av hennes långa distanspass. Det innebar två mils löpning och min kommentar efter det var att jag aldrig skulle göra om det. Det var inte på grund av den fysiska ansträngningen utan mer för att jag blev uttråkad av att jogga under så lång tid. Imorse blev jag dock övertalad till att följa med på nytt, men denna gång var det "bara" 1,5 mil. Det kändes helt okej faktiskt, men jag står fortfarande fast vid att det inte är något för mig. Det händer helt enkelt för lite... Nu efteråt är jag dock sjukt stolt över mig själv och känslan i kroppen är underbar - vilken härlig start på veckan!