GULDEMLAN

DM-match Kävlinge - FBC Engelholm: En minut in i tredje perioden får jag ett skottläge. Jag tar i allt vad jag kan och i samma veva knäcker det till i mitt knä. I vanliga fall brukar det klicka tillbaka igen, men denna gång hängde det sig i ett läge. Jag blev liggandes på plan och kunde inte röra det. Det var smärtsamt värre och jag kunde inte själv ta mig av banan. Sanny försökte med alla medel att hitta nyckeln till låsningen, men ingenting fungerade. Till sist gav han upp och konstaterade att jag skulle bli tvungen att åka in till akuten. Jag blev buren till bilen och efter lite trixande var jag inne. Underbara Elina ställde som vanligt upp för mig och följde med mig till sjukhuset i Helsingborg.

När vi kom fram var det rullstol som gällde. Klockan var strax efter 23 och detta var början på en lång väntan... 00.45 började min smärta bli ohållbar och jag bad om att få smärtstillande. Innan ortopedläkaren hade undersökt mig fick de dock inte ge mig något annat än Panodil. Som om det skulle hjälpa... En halvtimme efter det var jag på vippen att tuppa av så jag och Elina fick ett rum med säng istället. Jag la mig ner och Elina lånade min rullstol. Vi var dödströtta och till sist somnade vi båda två. När klockan var 02.45 kom läkaren in och väckte oss. Han började att känna på mitt knä, men han kunde knappt röra det eftersom det sökte mig något enormt. Sprutor hämtades och nästa steg var att undersöka om det fanns någon vätska i mitt knä. Han petade runt med dem under knäskålen(?), men det var tydligen "torrt". Spruta nummer tre var en lokalbedövning och när den började verka pressade doktorn ut och in mitt ben i ytterläge. Här hade jag kunnat skrika rakt ut, men jag bet mig i tungan. Det var en lättnad när han var färdig! Någon säker diagnos kunde han inte ställa, men han misstänkte att menisken var sönder samtidigt som det fanns lite bråsk som irriterade. Jag har fått en akut operationstid och inom en vecka ska jag lägga mig på operationsbordet. Självklart önskade jag Lasse Wahlström som ortoped och när han ringde mig tidigare idag så insåg jag att min önskan hade gått i uppfyllelse=)

Det blev en lång natt och vi var inte tillbaka i Ängelholm förrän klockan var 4. Oturligt nog så hände allt detta samma dag som mamma & pappa åkte på utomlandssemester. Jag är Elina evigt tacksam och utan henne hade det var mycket jobbigare samtidigt som jag nog hade rört ihop det mesta. De starka medicinerna gjorde mig lite groggy och det var tur att det fanns ett par extra öron som lyssnade. Du har varit min lilla guldklimp dessa dagar vännen!

Det är många som har ställt upp för mig och just nu känner jag mig väldigt bortskämd. Igår ryckte lillebror ut och skjutsade mig till mamma och pappas hus. Jag hade inte duschat efter matchen och eftersom jag bara har badkar i min lägenhet så var det inget alternativ med kryckor plus ett ben som jag inte kan stödja på. På eftermiddagen och kvällen fick jag besök av mormor & morfar, min morbror och Elina. I morse var farmor & farfar här med frukost och det är många som har fyllt upp mitt kylskåp med godsaker. Igår hade jag dock ingen aptit och fick inte i mig något förrän senare på kvällen. Idag har det gått lite bättre, vilket till största del beror på att illamåendet och yrseln börjar lägga sig. Med jämna mellanrum stoppar jag i mig starka tabletter och som det ser ut nu så är jag sjukskriven till den siste januari. Jag är redan less på att bara vara hemma och att inte kunna vara aktiv gör mig rastlös. Jag försöker ha benet i högläge så mycket som möjligt, vilket innebär att det är ryggläge i soffan som gäller. Telefonen har gått varm och det är otroligt rörande att så många faktiskt hör av sig. Er omtanke betyder så mycket <3