GULDEMLAN

Jag har nått toppen av det lilla berget, men för att komma upp på det stora så måste jag först ner i dalen

Denna vecka var det sista gången som jag var hos sjukgymnast Marianne innan min operation. Styrkemässigt ser allt jätte bra ut och som hon sa så har jag en stor fördel i att jag har kört så pass mycket individuell styrketräning tidigare. Som student finns det ju vissa fördelar och en av dem var all ledig tid. Jag har tillbringat många timmar på gymmet och att det gynnar mig nu känns väldigt skönt.

- Det kommer att dröja två månader innan du är på den här nivån igen.

Trots att jag har varit medveten om att jag kommer vara sämre efter operationen jämfört med hur jag var den dag när jag skadade mig så var det ändå tungt att höra. Är det en bekantskap som jag inte ser fram emot att ta kontakt med igen så är det mina kryckor. De passar mycket bättre i garderoben än i mina händer... Innan har jag inte funderat särskilt mycket över ingreppet, men nu när jag har fått min tid och det börjar närma sig så finns det faktiskt lite fjärilar i magen. Mitt knä kommer aldrig att bli sig likt igen och ärren kommer bli ett evigt minne. De kommer påminna mig om min hitintills tyngsta idrottsperiod, men samtidigt kommer de få mig att uppskatta många saker. Ur allt ont kommer något gott!    

I några veckor framöver så blir det inget jobb för mig. Dagarna ska ägnas åt vila och rehab-träning och för att ha lite tidsfördriv så har lillebror fixat fram en säsong av One Tree Hill. Jag ska dessutom låna en del filmer från några på jobb samtidigt som jag har en hög med böcker att ta mig igenom. Jag känner dock mig själv så pass bra att jag vet att det inte kommer ta särskilt lång tid innan jag blir rastlös...

Citat Daniel Borg (tränare FBC-Engelholm damelit):
- Det är bättre att ha ett skadat knä än inget alls...