GULDEMLAN

Igår kväll åkte jag, Elina, Bengan och Emma in till Helsingborg för att ta en lugn lördagkväll med mat på Oasen och därefter bio. Till huvudrätt åt vi köttfondue och till efterrätt slog vi på stort och beställde även in en Tobleronefondue. Allt var riktigt gott och det ingick obegränsat med påfyllning. Jag vet inte hur många gånger vi skickade ut skålarna... Efter två timmars ätande var vi alla mätta och belåtna. Vi hade dock inte räknat med att vi skulle sitta där så länge och bion som vi hade tänkt se hann vi inte med. Istället bestämde vi oss för att åka hem till mig och kolla film.

Just den hemvägen kommer vi inte glömma i första taget... I en korsning på en mindre väg gör jag en högersväng samtidigt som en polisbil på andra sidan gör en vänstersväng. Det kändes som om det inte var jätte långt ifrån att de hade kört in i mig, dårar! De körde efter mig och jag kom på att min ena lampa på bilen var sönder. Tänk så hade de sett det! Pappa skulle bytat den tidigare under dagen, men hade råkat köpa fel och sen inte hunnit byta den då jag skulle spela match. Jag hade dessutom undrat vad jag skulle svara om polisen stoppade mig... Efter några svängar försvann polisbilen och jag kände mig lugn igen. Precis innan hälsobacken stod hans kollega och vinkade in en hel drös med bilar. Jag trodde jag skulle klara mig då de tog in de två som var framför mig, men kvällens bemanning var stor... Jag vevar ner rutan och polisen säger: "Du vet om att det är böter om man kör med dimljus va" Jag satt som ett enda stort frågetecken och fattade ingenting. Jag hade ju vridit knappen två steg åt höger, precis som man ska göra. Han fortsatte med "Men det struntar vi i ikväll eller? "Ja tack svarade jag, böter är inget som jag har råd med..." Han började ändra en massa med lamporna, men han redde inte heller riktigt ut det. (När jag körde därifrån såg jag att han hade satt det på precis samma sätt som mig, alltså borde jag ha haft rätt från början...?!) Han bad mig köra fram till sin kollega Björn. Han tittade in och frågade om jag var ute och körde med familjen. Var han blind eller?! Aja, standardfågan om ifall alla hade bälte på sig kom. Bengan var snabb i munnen och svarade att: "Absolut, det är ju Emelie vi åker med..." Sen var det dax för blåsning och som vi sa var det ju tur att vi drack vatten till maten...;) Första gången gick det inte så bra, jag slutade lite tidigt så vi fick prova en gång till (och vi ska kallas vältränade?! Det måste vara sjukt jobbigt för äldre människor att blåsa, jag var ju nästan andfådd hela vägen hem...Hehe!) Björn visade mig rutan och där stod "NEG". Precis som om vi skulle vara dumma i huvudet så sa han: "Detta betyder negativt, alltså att du får köra vidare". Bengan var ännu en gång framme med sin kommentar och sa: "Men funkar lampan nu?" Haha...tänk om vi hade fått böter för det när vi hade kommit förbi den första polisen... Aja, trots att jag stod med två hjul på trottarkanten under blåsningen (Emma upplyste mig om att hon hade fått 800 kr i böter för det en gång) fick vi köra iväg utan några extra kostnader. Stimmigt värre var det i alla fall och som vi sa så måste poliserna trott att mina passagerare hade festat, så fnittriga som ni var! (Bengan skulle dessutom filma allt med sin mobil... Haha, rena Japanen!) Ännu var inte våra polismöten över och vid ljussignalerna ovanför backen stod en tredje med fartkamera. Som en ovan Helsingborgsförare låg jag inte i mer än 40 km/h och kunde därför bara köra förbi. Puh, vi hade undkommit tre gånger! Vi var alla överens om att det var vår charm som hade klarat oss ifrån allt om ljusböter...;) Det var skönt när vi väl var hemma och kunde sjunka ner i soffan, vilken pärs...;)